I Mats Skogskärs ögon blundar vi för vem som egentligen står bakom hatet. Vi lyfter fram extremhögern, men blundar för antisemitismen som kommer från personer med muslimsk identitet i Malmö eller islamofobin i Södertälje som många gånger kommer från personer med asssyrisk/syriansk bakgrund.
Kort och gott. Invandringen för med sig konflikter som vi ignorerar, menar Skogskär.
Men är det verkligen så?
I själva verket tycks det vara Mats Skogkärs egen förståelse av rasismen och intoleransens natur som gör honom blind för vad jag faktiskt skrev.
I artikeln skrev jag.
”Det pågår en lågintensiv terror i Sverige. Den underblåses i första hand i hatets mörka korridorer på nätet av aktörer med fantasier om ett renat homogent samhälle. Rasistiska hatsajter, högerextrema organisationer, forum där konspirationer och myter förvandlas till sanningar. Den tar sig uttryck i verbala angrepp, fysiskt våld, hot och attacker mot församlings- och möteslokaler.”
Det är en beskrivning av extremhögern, men också hatets övriga apostlar. Där finns antisemitism utanför extremhögerns hägn. Islamofobins hela tankevärld, som sträcker sig utan den nationalistiska bubblan. Den folkligt förankrade antiziganismen. Hatet ser ut så. Rasistiska idétraditioner tar sig mer eller mindre uttryck i flera politiska miljöer och sammanhang.
Därför har vi skrivit om den utsatta situationen för muslimer i Södertälje, långt innan Uppdrag Granskning kom dit.
Vi har skrivit om och kommenterat situationen i Malmö vid så många tillfällen att jag tappat räkningen. Att antisemitismen många gånger kommer från personer med bakgrund i mellanöstern har vi aldrig hymlat om.
Vi har tagit upp intoleransen inom jihadismen.
För oss är det självklart. Rasistiska idétraditioner tar sig uttryck i samhällets alla delar. Rubriken på Mats Skogkärs artikel är talande nog ”De andras rasism”.
Det finns ingen sådan. Rasismens idéer finns i hela samhället. Den är vår allas.
