Att förbjuda tiggeri är bland det mest oansvariga en politiker kan införa. Fattigdom och misär har aldrig lösts genom förbud.
Det är inte många år sedan som Sverigedemokraterna i min gamla hemkommun Kungsbacka lade ett förslag om att förbjuda så kallad trottoarsittning. Anledningen var att partiets förslag om att förbjuda tiggeri i kommunen inte gick att få igenom.
På den tiden var motståndet från de demokratiska partierna, framförallt nationellt, i alla fall någorlunda kompakt.
Nu har det gått några år. Och allt fler demokratiska partier talar om tiggeriförbud. Senast i raden är Kristdemokraterna som i dag inleder sitt riksting i Västerås. KD:s partiledare Ebba Busch Thor passar på att sätta tonen i en debattartikel i SvD. Hon föreslår i praktiken att tillåta kommunerna att införa lokala tiggeriförbud.
Att förbjuda tiggeri är bland det mest oansvariga en politiker kan göra. Fattigdom och misär har aldrig lösts genom förbud. Det är inte tiggarna som är problemet. Det är diskrimineringen, rasismen och de ekonomiska klyftorna som är det.
"Men problemet är inte vårt utan Rumäniens och andra länderna som de flesta av tiggarna kommer ifrån...", hör jag allt fler politiker säga.
Av någon outgrundlig anledning så kommer det argumentet ofta från samma politiker som i andra sammanhang hyllar den så kallade fria rörligheten inom EU.
Fri rörlighet alltså. Men för vem? Inte för en fattig, diskriminerad och desperat människa från ett EU-land i Östeuropa i alla fall.
Inkonsekvensen är uppenbar. Den rätt sunkiga människosynen också för den delen.
