Friheten offras i kampen mot islam

På lördag kommer Geert Wilders till Malmö. Besöket kommer väcka stor uppmärksamhet. Flera medier rapporterar redan nu, motdemonstrationer planeras och arrangörerna hos Tryckfrihetssällskapet längtar.

I deras ögon är det en hjälte som kommer. I marknadsföringen av evenemanget har Tryckfrihetssällskapets Ingrid Carlqvist betonat Geert Wilders utsatta situation. Han lever under extrema förhållanden med ett ständig hot från militanta islamistiska extremister. Han ses av sina meningsfränder som en frihetshjälte. En ikon i kampen för yttrandefrihet. Carlqvist kallar sin gäst en av de modigaste politikerna i Europa. Och visst kan han kallas modig. De hot han utsätts för är oacceptabla och har allvarligt begränsat hans frihet.

Men det är inte modet som definierar en politisk gärning.
Det är vad personen faktiskt driver för politik. Vad han säger när han står där på barrikaden, beredd att offra sig.

Geert Wilders säger sig vilja värna yttrandefriheten. Men i sin fanatiska kamp mot islam river han ner det öppna samhällets pelare en efter en. Förbud mot moskébyggen, mot Koranen, mot burkor, mot minareter och minskad invandring från muslimska länder. Budskapet är enkelt. Islam har ingen plats i Europa. För den som tror på ett öppet och tolerant samhälle, och som oroar sig för radikala religiösa gruppers drömmar om gudsstyrda samhällen är knappast Geert Wilders mannen att hoppas på. Hans väg mot frihet går i samma riktning som den de intoleranta religiösa fanatikerna vandrar. Mot förbud. Mot trångsynthet.

För tryckfrihetssällskapet är det knappast någon nyhet. De ser vilket håll Wilders vandrar åt. Och de följer gärna i hans fotspår. De tycker att han är modig, men det är ju förstås för att de håller med honom. För i grunden är det inte utsattheten som upptar Tryckfrihetssällskapets intresse. Det är vem man anser hotar. Det är inte yttrandefriheten man tänker på. Det är att få vad säga vad man vill om islam. Det är alla frågor där muslimer och islam kan sättas på den åtalades bänk.

När tryckfrihetssällskapet startades öppnades ett Facebookkonto där debatten släpptes fri. Det tog inte lång tid förrän forumet blev ett tillhåll för flera kända svenska högerextremister. I ett av inläggen riktade den dåvarande talespersonen för Swedish Defence League ett klart och tydligt dödshot mot Expo. I vanliga fall brukar vi vara försiktiga med att tala öppet om de hot och trakasserier som drabbar Expos personal om medarbetare. Men i det här fallet fyller det en pedagogisk poäng.

Forumet, som alltså var tänkt som en plattform för den fria och öppna debatt som media "förtiger", blev en plats för hot med syfte att tysta en tidning. Jag påtalade inlägget för Ingrid Carlqvist. Men det hände ingenting.

Det går att tolka på många sätt. Kanske var hon upptagen och inte hann se varken mitt mail eller inlägget. Kanske brydde hon sig inte.
För att det inte var en muslim som hotade.
För att han som hotade faktiskt var en i Ingdrid Carlqvist egna led.
För så kan det uppenbarligen vara. I deras påstådda kamp för det fria samhället offras just friheten.

Konferensen i Malmö på lördag handlar om det. Om hur grundläggande frihetsideal har kidnappats, och offrats, i kampen mot islam. För Geert Wilders är det en konferens bland många. Han har under många år rest runt och profilerat sig och sitt parti i frågor om islam. För Tryckfrihetssällskapet är det, som de själva uttrycker det, en sensation. Efter att sällskapet bildades har vi sett hur den antimuslimska miljön fått en ny tummelplats. Tidigare rymdes mycket av en den inom Sverigedemokraterna. Men nu finns en annan infrastruktur, utanför partiets hägn. Helgens möte sätter Tryckfrihetssällskapet på kartan på allvar. Så det är lika bra att vi vänjer oss vid deras närvaro och Ingrid Carlqvists utfall mot den svenska mediekåren.

Så kom ihåg det nästan gång Tryckfrihetssällskapet talar om yttrandefriheten.
Den gäller uppenbarligen inte alla.

Lars Vilks hyckleri

Onsdagens dokumentär i Uppdrag Granskning om Lars Vilks besök på den antimuslimska konferensen i New York den 11 september gav få nya svar kring Vilks så kallade konstprojekt. Via Uppdrag gransknings kamera fick tittarna följa med till New York, gå på cocktail-party hemma hos Pamela Geller, följa talen under SION:s omtalade konferens och dessutom hänga med på efterfest med English Defence Leagues ledare.

Dokumentären gav en unik inblick i den internationella antimuslimska miljöns toppskikt. Och den uppenbara fanatismen som frodas där. Under konferensen liknades muslimer vid råttor. En av talarna talade om  behovet att ”Wipe them out”. Så nära till hands ligger folkmordsretoriken för ”frihetskämparna” vid SION:s konferensbord.

Mitt i allt detta vandrade alltså Lars Vilks omkring. Vi vet att det inte var första gången han rörde sig i den här miljön. I en debattartikel i Aftonbladet den 10 augusti konstaterade Expos Alexander Bengtsson och Anna-Sofia Quensel att Vilks redan 2010,  tillsammans med Lars Hedegaard från danska Tryckfrihetssällskapet, besökte USA för en föreläsningsturné anordnad av David Horowitz Freedom Center, den organisation som finansierar den antimuslimska ideologen och propagandisten Robert Spencers projekt Jihad Watch. Vilks har även hjälpt till med att finansiera miljön. Tidigare under året skänkte han en av sina rondellhundar till en blogg som dagligen sprider hatretorik riktad mot muslimer. Bloggen auktionerade i sin tur ut Vilks teckning till högstbjudande.

Men enligt Lars Vilks var hans deltagande på konferensen en del av hans konstprojekt. När Janne Josefsson försökte få Vilks att ge sin syn SION svarade han undanglidande. När Janne Josefsson till slut ställde frågan om Lars Vilks inte istället kunde ha lämnat salen i protest mot det som sades, och låta det vara en del av hans konstverk, blev Vilks tyst.

Och någonstans där uppstår konflikten. Någonstans där uppstår den inkonsekventa hållningen som gör Vilks agerande så svårt att enbart betrakta som ett konstprojekt.

Han vill inte ta ställning till den antimuslimska miljön. Han relativiserar till och med folkmordsretoriken från talarstolen. När Pamela Geller avkräver av honom att uttala sig positivt om SION så lyder han.

Men i andra fall, när det gäller till exempel islam, har inga problem att uttala sig. Där säger han vad han tycker. Han vill inte ställa upp på intervju för den antisemitiska sajten Nationell.nu, eftersom han sett hur de håller på med sina ”judiska konspirationsteorier”.

För många som står utanför är det uppenbart att Vilks är en debattör, med massa åsikter och idéer om det han inte gillar. Men så fort det handlar om den antimuslimska miljön glider han undan. In i sitt konstprojekt.

Man kan kalla det konst.
Man kan också kalla det hyckleri.
Konsekvensen av Lars Vilks agerande blir hur som helst ett godkännande och en legitimering av en politisk miljö, som paradoxalt nog står för raka motsatsen mot vad Lars Vilks säger sig kämpa för.

Spiken i kistan för Avpixlat och Chang Frick

Efter Counterjihadmanifestationen i Stockholm den 4 augusti skrev jag om sverigedemokratens Chang Fricks lilla felsägning i pressfållan som var i anslutning till manifestationen. Frick hade nämligen först öppenhjärtligt berättat att han var på plats för sajten Avpixlats räkning. Något han dock snabbt dementerade när det gick upp för honom att kopplingen mellan SD och Avpixlat inte är helt okomplicerad. Frick menade att han först bara hade skämtat med mig när han kom fram tillsammans med en kameraman och skulle intervjua mig för Avpixlats räkning.

Avpixlats anonyma skribenter reagerade kraftigt på artikeln och publicerade därför en lång artikel där man hävdade att Frick inte hade med sajten att göra. Sådana "skämt" var helt enkelt inte okej.

Nu kan Expobloggen dock avslöja att Chang Frick menade allvar. Dagen innan manifestationen skickade han nämligen ett mail till tidskriften Expos redaktör Anders Dalsbro. I mejlet skriver sverigedemokraten att han vill göra en videointervju som ska handla om följande:

"Frågeställningen handlar om var gränsen går för rasism. Bakgrunden är händelsen igår från stockholm pride där två medlemmar från SDU inte fick närvara på ett utannonserat möte".

För vem skulle då videointervjun göras? Det förklarar Frick på följande sätt:

"Tanken med intervjun är att den ska ingå i ett reportage för sajten avpixlat".

Det är med andra ord uppenbart att Frick var på plats för Avpixlats räkning och att hans "skämt" snarare var en undanflykt.

Vi kan således en gång för alla konstatera att Sverigedemokraterna och Avpixlat inte bara står nära varandra. Partiets företrädare jobbar också för sajten.

Riksdagsledamoten Kent Ekerot hjälper sajten att dra in pengar och Chang Frick gör "videoreportage"....

Dålig stämning på Avpixlatredaktionen

Det är mitt twittrande från gårdagens antimuslimska manifestation och analys av densamma som har skapat dålig stämning hos de annars anonyma näthatarna på Avpixlat. Sajtens redaktion har gått ut med ett så kallat förtydligande om vem som får jobba för sajten och uttala sig för den.

Anledningen är att sverigedemokraten Chang Frick råkade försäga sig under gårdagen. Han och en kollega klev fram till mig när jag stod i pressfållan och bad om en "kommentar till Avpixlat". Jag avstod detta. Sedan förklarade jag för Chang att det var bra att han till slut erkände att han jobbar för sajten. Något han bara snuddat vid tidigare när jag och kollegor har pratat med honom. Han har dock tidigare öppenhjärtligt både till Expo och andra medier berättat att han var medarbetare på Avpixlats föregångare, bloggen Politiskt Inkorrekt.

När det gick upp för Chang att han försagt sig o sin medverkan i Avpixlat menade han att bara skämtade men att det kunde bli så att hans filmmaterial från demonstration ändå kunde att komma upp på sajten vad det lider. När jag twittrade att Frick hade berättat han var Avpixlatmedarbetare var Frick tvungen att gång på gång förklara sig både för mig och kollegor att han bara skojade. När min kollega Annika Hamrud twittrade att Frick i efterhand hävdat att han skämtat visade det sig att en av de få personerna som de facto öppet gått ut med att han jobbar för Avpixlat, Mats Dagerlind, blev besviken.

På Twitter skrev Dagerlind följande "Det var ju synd att han skämtade. Hade väl varit trevligt med lite bilder och reportage i Avpixlat". Ett dygn efteråt är i alla fall besvikelsen enorm på Avpixlat. I förtydligande skriver sajtens anonyma redaktionen bland annat följande:

"Något som vi däremot varken uppskattar eller tillåter är att man utan uttrycklig överenskommelse med oss går ut och påstår sig representera oss (dvs. Avpixlat) i samband med insamlandet/producerandet av sådant material som man avser bidra med, t.ex. vid intervjuer, filmning eller fotografering, och inte heller att man märker något eget sådant material med vår logotyp eller vårt namn.

Tyvärr sker detta emellanåt och nu senast i samband med Counter Jihad-demonstrationen på Norra Bantorget i Stockholm. Ett sådant agerande ger våra politiska motståndare utrymme för vidlyftiga spekulationer av ett slag som endast är ägnat att skapa förvirring och riskerar skada vårt goda varumärke".

I kommentarsfältet preciserar sig en av sajtens moderatorer och riktar skarp kritik mot Frick:

"Bland annat är det Frick, som vår redaktion påtalat för många gånger att inte utge sig för att tillhöra Avpixlat. Dessutom filmade han demon, iofs inget fel i det men sedan la han in vår logotyp. Det vill vi inte veta av. Hans video får därmed inte visas hos oss eller finnas länkad bland kommentarerna. 

Frick är på inget sätt inblandad i vårt arbete men han tycks tro det med sitt ständiga glappande.
Ingen från AP-redaktionen fanns heller på plats under lördagen - vilket är en genomgående regel: aldrig vara fysiskt på plats".


Det är svårt att tolka "förtydligandet" och den ovanstående kommentaren som att den stackars sverigedemokraten Chang Frick nu får sparken från Avpixlat bara för att han gjorde något så hemskt som att berätta att han jobbar för sajten.

Illa.