Fler borde tala om intoleransen

Det politiska året är igång. Under onsdagen genomfördes 2013 års första partiledardebatt. Det var som väntat arbetslösheten och jobben som stod i fokus. Som vi noterade på bloggen igår gick Sverigedemokraterna in i debatten med stort självförtroende. En kris avklarad och ett stort stöd i väljarkåren.

Jimmie Åkesson har växt som politiker sedan han kom in i riksdagen. Han imponerade med sin hantering av järnrörsskandalen och har väckt allt större respekt hos flera av sina politiska motståndare. Men under riksdagsdebatten gjorde han ett oväntat svagt intryck. När Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ifrågasatte Sverigedemokraternas stöd till sänkt bolagsskatt, som av vänsterledaren beskrevs som kärlek till de svenska storbankerna, fick Åkesson särskilt svårt att svara.

Ändå lyckades Jimmie Åkesson med det som kanske var partiets viktigaste drag för dagen. Att profilera sig i försvarsfrågan. I sitt anförande talade Åkesson om jobben, invandringen, kriminaliteten och slutligen försvarsfrågan. Sverigedemokraterna har som projekt att bredda sin politik. Åkesson har tidigare pekat ut kriminalpolitiken som en av partiets profilfrågor. Och satsningen har fungerat. Under onsdagens debatt valde Fredrik Reinfeldt att fokusera på bland annat brottsbekämpningen, en direkt konsekvens av att Sverigedemokraterna lockar över missnöjda moderatväljare.
I takt med att det svenska försvaret blivit en allt mer diskuterad fråga har Sverigedemokraterna nu tagit rollen som Försvarsmaktens främsta vänner.

Under slutet av förra året blev invandringen en av de mest diskuterade politiska frågorna. Idag var den långt ner på dagordningen. Jimmie Åkesson talade givetvis om den. Jonas Sjöstedt kritiserade Miljöpartiet för att ha gått med på regeringens system för arbetskraftsinvandring. Jan Björklund upprepade sitt tröttsamma mantra om att integrationspolitikens misslyckade måste erkännas. Men utöver det var det bara i replikskiften med Jimmie Åkesson som frågan kom på tal. Och till skillnad från för några år sedan var tonläget inte lika högt.

Sverigedemokraternas närvaro i rikspolitiken har blivit vardag. Det har sina givna nackdelar. Partiets perspektiv och världsbild smyger sig på. Men det har också sina fördelar. Dagens debatt visade att de partiledare som debatterade med Åkesson lärt sig sin läxa. Igår lovade vi att bjuda den partiledare som talade om kriminaliteten på landsbygden på pizza. Frågan kom inte upp. Men vi fick lite som vi ville ändå. Flera partiledare pratade om sina egna idéer när de mötte Jimmie Åkesson. Andra konfliktlinjer än invandringen väcktes till liv. Inte minst tack vare Annie Lööfs vurmande för landsbygden.

Strategin som går ut på att inte prata om Sverigedemokraternas frågor har dock en risk. Viktiga frågor som indirekt har med Sverigedemokraternas att göra kan komma i skymundan. Under onsdagens debatt var det bara Miljöpartiets Gustav Fridolin som pratade om den strukturella diskrimineringen på arbetsmarknaden.
Det borde ha varit fler.
En av de största politiska utmaningarna är intoleransen och diskrimineringen som riskerar att slita isär landet. Den frågan får inte glömmas bort i ivern att tränga undan SD:s frågor från agendan.