Det senaste från Guillous lögnfabrik

Författaren Jan Guillou har i åratal ägnat sig åt att förneka och förringa antisemitism, framför allt som krönikör i Aftonbladet. För några exempel i mängden läs Henrik Bachner om Guillous avfärdande av en svensk attitydundersökning om antisemitism som presenterades 2006. Läs också Charlotte Wiberg om en artikel Guillou för fem år sedan skrev på Aftonbladets kultursida med rubriken "så tystas kritik mot Israel". Där drev han tesen att diskussion om antisemitism i själva verket handlade om att "Israellobbyn" bedrev en "sedan decennier minutiöst utarbetad strategi att förvandla all debatt om Israel till frågan om antisemitism".
Guillous inlägg i dessa debatter följer ett mönster. Det är uppmärksammande av hat och fördomar mot judar, ingen annan grupp, som besvärar honom. Antisemitismen spelas ner, bagatelliseras och ställs mot andra former av fördomar och grupphat.

Mot bakgrund av det kan man inte påstå att hans krönika (utmärkt bemött av SKMA) härom veckan kom som en överraskning. Guillou vevade på med att SKMAs ordförande Willy Silberstein ljuger om judars utsatthet och judar gör sig skyldiga till "en oerhörd förolämpning" om de på grund av antisemitismen överväger att flytta.

Antisemitismen, enligt Aftonbladet-krönikören den "minst frekventa" formen av rasism, ställs mot en berättigad oro för islamofobi och arabhat som riskerar att normaliseras. Grupp mot grupp - allt för att bli av med frågan om antisemitism. Vad Guillou glömmer att berätta är att han själv bidragit till att normalisera islamofobin då han i februari 2009, efter att enligt egen utsago grundligt ha undersökt saken, slog fast att SD var "milda" och hade lämnat rasismen bakom sig.

Guillou låtsas också att de som påtalar och försöker motverka antisemitism är liberaler. Sant är att det inte sällan funnits en blindhet för samtida antisemitism inom delar av vänstern men situationen har förbättrats under senare år och hans krönika har väckt starka reaktioner från vänster till höger på opinionssidor och i sociala medier. Kritiken kom bland andra från Aftonbladets politiska redaktör Karin Pettersson:

"I stället för att solidarisera sig med rädslan hos de utsatta, väljer han att ifrågasätta den som lögnaktig och ironisera över den. I stället för att bry oss om hatet mot judar, menar han, bör vi fokusera på hatet mot muslimer eftersom det är mycket mer utbrett. Detta ” i stället” är det riktigt farliga med Guillous text. Vi lever i en tid av ökande polarisering och konflikt. Där det finns starka tendenser att ställa grupper mot varandra. Att peka ut judar eller muslimer som bärare av åsikter eller av ansvar. Inom vänstern förs ibland antisemitiska tankefigurer vidare under flagg av Israelkritik. Inom högern har många uppenbart problem med att reagera lika starkt på islamofoba tankefigurer som hat mot judar."

Även Per Björklund, chefredaktör för Fria Tidningen kritiserade krönikan:

"Därför har det varit skönt att se att kritiken mot Guillous krönika varit skarp både från vänster och höger. Reaktionerna bekräftar att det finns en bred insikt att antisemitismen måste tas på större allvar. Jan Guillou framstår snarast som en karikatyr av en krympande minoritet inom vänstern som reflexmässigt tonar ner judars utsatthet eller beskriver judehat som någon slags följdreaktion på förtryck av muslimer. Fler och fler får också upp ögonen för att också till synes legitim Israelkritik faktiskt kan rymma klassiska antisemitiska tankefigurer."

Guillou, som brukar reducera radikalislamism och jihadism till endast en berättigad reaktion på diskminering av muslimer, skrev efter Taimour Abdulwahabs attentat i Stockholm 2010
att det inte var svårbegripligt att ”en och annan vildhjärna, knäppgök eller självutnämnd martyrhjälte då vill slå tillbaka”. Det är riktigt att diskriminering och islamofobi kan göra unga muslimer mer mottagliga för radikalislamistiska idéer och jihadistgruppers rekrytering, men det är en av flera faktorer. Ideologiska faktorer som antidemokratiska värderingar och en antisemitisk världsåskådning vill Guillou inte kännas vid. Den senaste påminnelsen om det fick vi i Guillous svar till kritikerna i fredags, på Aftonbladets kultursida.  Hans senaste strategi är att försöka få det till att antisemitismen hos jihadister är något nytt, som kommit av att "liberalerna" nu givit terrorister idén att angripa judar. "De tänkte nog inte på judarna innan" skriver Guillou, trots att  antisemitismen varit en viktig ideologisk komponent inom den radikala islamismen sedan åtskilliga decennier (Saayid Qutb, som är en av de mest inflytelserika radikala islamistiska tänkarna, gav t ex ut sin bok "vår kamp mot judarna" på 1950-talet) och trots att 14 personer har mördats de senaste tre åren i attacker som riktats mot just judar i Europa. 

"Men till sist det allra värsta. Det som inte var sant om det antisemitiska hotet för en månad sedan kan vara på väg att bli sant. Varenda hemmaterrorist i Europa har fått nya insikter långt utöver deras historiska och teologiska bildningsnivå. De tänkte nog inte på det där med judarna. Men nu vet de vad som smärtar oss mest."

Antisemitismen, i den mån den finns, är alltså enligt Guillou något "liberalerna" stimulerat fram. Hur då? Genom att ta ställning mot judehat.

EP2014: Judar vänder Wilders ryggen

Geert Wilders är van att rida ut stormar. Hans parti har drabbats av avhopp, han har stått åtalad för hets och hela hans politiska strategi går ut på att tänja gränsen för vad som kan sägas om islam och muslimer.

Men nu har han fått ett annat typ av problem, på lång sikt kanske värre än något av det han tidigare ställts inför.

Geert Wilders är den antimuslimska rörelsens politiska fixstjärna. Han är den politiker som lyckats bäst med att erövra röster utifrån den så kallade counterjihad-rörelsens ideologiska ramverk. Geert Wilders har påstått sig vara en försvarare av liberala värden som yttrandefrihet, mot ett islam som beskrivs som medeltida och barbariskt.

En ingrediens i Wilders hårda retorik mot muslimer och islam har varit hans förbehållslösa stöd till Israel. Han har sökt stöd från Nederländernas judiska minoritet, och till viss del lyckats. Han har flera gånger besökt Israel för att bygga allianser och bland hans närmaste partners i USA finns antimuslimska grupper med tydlig pro-israeliska profil. Efter det framgångsrika valet 2010, då Geert Wilders parti PVV vann 24 av parlamentets 150 stolar, rekryterades till och med Wim Kortenoeven, känd pro-isralisk debattör, till partiets kärna.

Det var då. Nu är läget annorlunda. Efter att PVV 2011 ställde sig bakom ett förslag om att förbjuda bland annat kosherslakt, lämnade Wim Kortenoeven partiet. Han är nu en av partiets starkaste kritiker.

Sedan dess har Wilders stöd från judiska och pro-israeliska grupper falnat, för att under de senaste månaderna närmast utraderas. Eller som den israeliska tidningen Times of Israel skriver i en rubrik den 2 maj. ”Är smekmånaden för Geert Wilder och Nederländernas judar över?

Det som i första hand väckt vrede är ett uppmärksammat valmöte i mars då Wilders inför sina anhängare frågade i fall de ville ha fler eller färre marockaner i landet. Publiken svarade genom att skandera ”Färre, färre, färre”, medan Geert Wilders leende svarade: ”Vi organisera det”

Tv-bilderna från mötet väckte starka reaktioner. Och när nu dessutom Geert Wilders annonserat sitt samarbete med Front national, med sin historia av antisemitiska utspel, vänder flera av Wilders tidigare vänner honom ryggen.

Just nu ser Geert Wilders ut att tangera valresultatet från EU-valet 2009. Frågan är om det är värt priset. Att peka ut islam som ett hot mot landet har byggt hans popularitet. Men när antisemitism och öppen vulgär rasism blir en del av profilen riskerar han att i längden tappa röster, och kanske ännu värre i Geert Wilders ögon, hans internationella nätverk.

Replik från SR P4 Jönköping

I gårdagens Smålandsnytt uppmärksammades Expos granskning av rapporteringen i SR P4 Jönköping om Christopher Bollyns konspirationsteorier. Kanalen har inkommit med en replik som publiceras nedan, följd av ett repliksvar.

Replik från SR P4 Jönköping

Kritik mot publiceringen 

Först och främst så vill vi tacka Carl-Johan och Jonathan för en genomgripande granskning av Christopher Bollyns liv och teorier.

Vårt reportage inför Christopher Bollyns allmänna föredrag i Jönköping har väckt både kritik och frågor.

Och i efterhand så borde vi gjort en bättre research och granskat Christopher Bollyns teorier och åsikter mer noga.

Vi berättade för lyssnarna att han publicerar sig i en kontroversiell tidning och beskrev honom som en av många kanske tusentals som lanserar sin egen teori om vad som hände den 11 september.

Vår tanke var att lyfta fram den här typen av besatthet av en viss fråga eftersom han ändå skulle finnas i ett offentligt sammanhang samma dag.

Har ni frågor kring publiceringen så ställ dem gärna på vår hemsida eller vårt facebookkonto.

Vänliga hälsningar

Karin Selldén, producent P4 Jönköping

Hannes Evehag, reporter P4 Jönköing

Lasse Bernfalk, kanalchef SR P4 Jönköping

Repliksvar

Till att börja med vill vi ge P4 Jönköping en eloge för att man konstaterar att något gick snett i deras rapportering kring Christopher Bollyn och att de borde ha granskat hans teorier mer noga. Men deras konstaterande kommer bara halvvägs då man samtidigt tycks luta sig mot att en annan aktör, Stadsbiblioteket i Jönkping, redan givit Bollyn en plattform.  

Sant är att man i intervjun säger att Bollyn skriver för en kontroversiell tidning. Hur man definierar "kontroversiell" nämns inte. Lyssnaren kan inte bilda sig uppfattning om tidningen är kontroversiell för att den är rasistisk eller bara presenterar konstiga idéer om till exempel 11 september.  

Man har inte heller pratat om att hans teorier inte bara är fullständigt bortom rimliga, de är gravt antisemitiska. Sant är att ingen antisemitism yttrades i radio (vilket redaktionen framhöll i Smålandsnytt), men då Bollyns teorier endast består av antisemitism har vi svårt att se hur det går att undvika detta ämne. 

I dagens värld där tusentals teorier sprids om samma händelse, vare sig det är Utöya, 11 september, mordet på Kennedy eller månlandningen, så har journalister ett ansvar. Medier måste kunna erbjuda en kunskapsgrund för lyssnaren och förklara vad vi faktiskt vet om till exempel 11 september idag. Att bara släppa fram en åsikt för åsiktens skull och sen låta den stå obemött är en problematisk hållning rent publicistiskt, särskilt för ett public service-företag.  

Om man tittar på Sveriges Radios hemsida kan man hitta en sida med "de demokratiska värdena". Under den återfinns en gemensam värdegrund som alla kanaler på Sveriges Radio har. De demokratiska värdena och behovet av att här vara partisk understryks starkt:

Medarbetarna bör därför ta avstånd från eller bemöta uttalanden som strider mot [det demokratiska statsskickets grundidéer]. Vi ska också hävda principen om alla människors lika värde, t ex jämställdhet, och ta avstånd från rasism, våld, brutalitet och diskriminering. I de här sammanhangen kan vi alltså vara partiska. 

Bollyn har visat med önskvärd tydlighet att han absolut inte tror på allas lika värde, han har en fundamentalt antisemitisk världssyn. 

Vänliga hälsningar

Jonathan Leman

Carl Johan Åkerberg

Sveriges Radio lyfte fram antisemit

Christopher Bollyn tror att alla problem i världen kan härledas till “världsjudendomen”. P4 Jönköping valde att intervjua honom utan någon form av källkontroll.

Den 24 februari höll amerikanen Christopher Bollyn ett föredrag i Jönköping om 11 septemberattackerna. Inför detta valde P4 Jönköping att intervjua honom. Istället för att kontrollera Bollyns bakgrund och åsikter gavs han under en dryga 4 minuter lång intervju fritt spelrum. En snabb kontroll skulle ha visat att Christopher Bollyn sprider både rasistiska åsikter och hyser en gravt antisemitisk konspirationstro.

Programmet framställer det som att Bollyn var tvungen att fly sitt hemland på grund av de teorier han har. Teorierna rör framför allt terrorattackerna den 11 september 2001 och vilka som ligger bakom dessa. Motfrågorna i intervjun är inte många, en kommentar ställs om den kontroversiella tidning han skrev för samt att det konstaterades att det finns många teorier om attackerna.

I intervjun säger Bollyn bland annat att det efter World Trade Center-tornens kollaps skulle ha hittats ett explosivt ämne i rasmassorna. Teorin har kommit att bli senaste halmstrået som konspirationstroende greppat sig fast vid. Bakom teorin står en dansk forskare. Han påstår sig ha identifierat rester av ett högteknologiskt sprängämne i rasmassorna. Den rapport som publicerades med detta påstående har visat sig vara bristfällig i såväl försöksupplägg som genomförande samt i sina slutsatser.

P4 Jönköping tyckte uppenbarligen att Christopher Bollyn verkade tillräckligt intressant och trovärdig för att intervjua. En snabbt genomförd research hade gett en annan bild. En av de första träffarna man får när man söker på Bollyns namn är hans hemsida. Hemsidan ägnas till största delen åt terrorattackerna mot WTC. Den bild han lägger fram av vad som skedde den ödesdigra tisdagen är väsensskiljt från den etablerade bilden av vad som hände. Istället för att Al-Qaida skulle ha planerat och utfört dådet konstruerar Bollyn en komplex konspirationsteori som inkluderar Israeliska agenter, sprängningar av World Trade Center-husen och mycket annat.

Tar man ett steg tillbaka och funderar under stund över vad det är för bild som Bollyn konstruerar så kan man konstatera att den inte nämnvärt skiljer från andra konspirationstroendes. Mörkermännen är ungefär desamma och metoderna för att nå dessa konspirationstrossatser är identiska med andra troendes. Oavsett om det handlar om mordet på John F. Kennedy, månlandningen, Estonia eller tornens kollaps den 11 september är verktygen och retoriken i stort sett identisk.

Bollyn, liksom så många före honom, börjar med att utgå från en slutsats. I det här specifika fallet är slutsatsen att staten Israel och “världsjudendomen” inte bara dragit nytta av 11 september utan ligger bakom attackerna. Dessutom har man en sådan global makt och räckvidd, att man via politiska och ekonomiska kontakter samt hemliga sällskap har lyckats tysta ned “avslöjanden” av denna konspiration.

Det är ett klassiskt tillvägagångssätt för hur påstådda bevis för konspirationen läggs fram. På Bollyns hemsida och i hans egenutgivna bok, Solving 9-11: The Deception that Changed the World, finns mycket referenslitteratur. Dock är det väldigt mycket som är självrefererande, det vill säga att Bollyn refererar till sina egna artiklar som han publicerat på andra webbplatser och i tidningar.

Detta är ett av de vanligaste sätten att ge stöd för sin tro. Ytterligare en metod som konspirationstroende använder sig av: d.v.s. att referera till referat av referat. Du kan inte, med andra ord, och kommer aldrig, att hitta ursprungskällan. Istället får du välja att sätta din tillit till skribenten, att denne citerat rätt och inte utlämnat något.

Att utlämna kontext eller citat är annars en mycket vanlig metod för att man ska få stöd för sin konspirationstro. Då 11 september skedde efter Internets intåg i vårt samhälle så har det varit möjligt för konspirationstroende att plocka ett eller två citat här och var som till synes ger stöd för den konspiration de försöker påvisa.

Som exempel på detta kan vi ta ett uttalande från rättsläkaren Wally Miller i Somerset, Pennsylvania. Han var jobbade på den plats där United 93-planet kraschade och har i konspirationssammanhang sagt att det inte fanns några kroppar vid nedslagsplatsen ("I stopped being coroner after about 20 minutes because there were no bodies there"). Underförstått: var det verkligen folk på planet och var det verkligen ett plan som kraschade? Men vad Miller egentligen sa, är att han slutade vara rättsläkare efter 20 minuter eftersom dödsorsaken var uppenbar. Hans uttalande om inga kroppar (“... no bodies”) åsyftade att det inte vara intakta kroppar på plats. Istället hittade man kroppsdelar och DNA-spår efter alla passagerare och personal på planet.

När man besöker Christopher Bollyns hemsida står det klart att han är övertygad om att det är Israel och judarna ligger bakom i stort sett allting som sker i världen.

Bollyn beskriver 11 september-attackerna som “false-flag operations” (fritt översatt: maskerade militäroperationer) där New Yorks borgmästare Michael Bloomberg agerade som en sionistisk agent (“... the key Zionist agent behind the 9-11 cover-up in New York City”) som på plats i New York förhindrar varje försök att avslöja den så kallade konspirationen.

Men det är inte bara 11 september som hamnar under Bollyns lupp, Estonia, mordet på Anna Lindh och mordet på Olof Palme är andra händelser som kopplas samman med påstådda sionistiska politiska ambitioner. Lindh ska till exempel ha dödats på grund av sitt motstånd mot Israels ockupation av palestinska områden, att det är en “känd” metod att tysta de som kritiserar Israels politik (“... a historical precedent”).

Bollyn har också en tydlig koppling till white nationalist-miljön i USA, bland annat arbetade han tidigare för den högerextrema tidningen American Free Press, som grundades av förintelseförnekaren Willis Carto. Bollyn har också ifrågasatt folkmordet på judar under andra världskriget och flera gånger medverkat i den tidigare Ku Klux-ledaren David Dukes radioprogram.

Värt att notera är att dessa typer av konspirationstroende skapar intern splittring i konspirationsrörelsen då somliga i miljön menar att rasismen och antisemitismen “smetar” av sig på de viktiga frågorna. Med tanke på hur det resoneras runt sånt här i de här sammanhangen är det inte heller förvånande att man också hör misstankar att dessa rasister är planterade i miljön för att förstöra för de som ”ställer frågor”.

Så, vi kan konstatera att P4 Jönköping har intervjuat en person som är fullkomligt övertygad om att 11 september-attackerna iscensattes av en global konspiration där israeliska och judiska intressen varit basen och att man inte ställt några kritiska frågor. Man har dessutom rakt av köpt Bollyns konspiratoriska beskrivning av orsakerna till hans självpåtagna exil och presenterar intervjun under rubriken ”hans teorier tvingade honom att lämna USA”.

P4 Jönköping och Sveriges Radio har därmed gett utrymme till en person som är övertygad om ondskefulla konspirationer, iscensatta av “världsjudendomen”. Bollyn har tack vare detta fått ett skimmer av legitimitet över sina teorier.

På sin Facebooksida försvarar SR publiceringen:

Vi har förstås lyssnar [sic] på vad han säger. Sedan är det upp till var och en att tro på hans teorier.

…

det framgår tydligt i inslaget att det finns hundratals, kanske tusentals, liknande teorier. Om just hans stämmer tar åratal att reda ut och det har vi inga anspråk på att göra heller.

Vår avsikt var helelr [sic] inte att reda ut om den stämmer eller inte, snarare berätta att det finns folk här som ägnar flera år åt att leta svar på till synes omöjliga frågor. (Idag kunde vi tex läsa att Stieg Larsson ägnat 18 år åt att lösa Palme-gåtan.) Det är ett intressant fenomen, och också intressant att det är så kontroversiellt att ha en teori att han kände sig tvingad att flytta hit istället.

Redaktionen på P4 Jönköping gör tydligt att det är okej att en  konspirationsteoretikers idéer får “tala för sig själv”. Reportern, och kanalen, kunde ha satt in Bollyns åsikter i ett större sammanhang samt ifrågasatt dennes tro. Nu valde kanalen istället att okritiskt ge en plattform åt en uppenbart antisemitisk person. Istället för att ta åt sig av kritiken slår P4 Jönköping ifrån sig och hävdar att en persons icke-belagda övertygelser är intressant nog för att sända utan kommentar.

/Carl Johan Åkerberg och Jonathan Leman

Uppdatering 2014-03-07: Replik från SR P4 Jönköping

Antisemitiska myter del 1: Sexuella övergrepp på barn

Myter om judar har en lång historia och sprids idag i digitala medier med avsändare från en rad olika ideologiska miljöer. Informationsmångfalden på internet har bidragit till en situation där det är betydligt enklare att hitta myter och konspirationsteorier som bygger på hat mot minoriteter än det är att hitta korrekt information som tillbakavisar propagandan. Det är viktigt att även korrekt information får ökad spridning och blir lättillgänglig. Detta är därför den första i en serie texter som tar upp och bemöter antijudiska myter.

I nazistiska SvP:s internetradio sprids nya och gamla antijudiska myter i så gott som varje avsnitt. Förra veckan (avsnitt 85) påstods judendomen stödja sexuella övergrepp på barn och som så ofta när det gäller antisemitism har man tagit ett avsnitt ur en Talmud-text ur sitt sammanhang. Man har också bortsett från ett citat från Talmud som klart och tydligt beskriver sexuella relationer med en minderårig som våldtäkt.

Just denna myt tycks härstamma från den romersk-katolska prästen Justinas Pranaitis som i boken Christianus in Talmude Iudaeorum (1892) bland annat framförde anklagelsen att judarna försvarar och tolererar sexuella övergrepp mot barn. Trots att Pranaitis uppvisade en total okunskap om Talmud då han 1913 fungerade som "expertvittne" i en rättsprocess som byggde på myten om judiska ritualmord på kristna barn gavs hans bok ut på engelska 1939 under titeln The Talmud Unmasked och sprids än idag.

Rapporten The Talmud in Anti-Semitic Polemics tar upp och bemöter denna och andra myter som åberopar Talmud.

The source for the charge that Judaism permits child molestation is a passage from the Babylonian Talmud, Tractate Ketubot, pg. 11b:

 אמר רבא הכי קאמר, גדול הבא על הקטנה ולא כלום דפחות מכאן כנותן אצבע בעין דמי.

Rava [a fourth century Rabbinic authority] said: If an adult has sex with a girl under the age of three, it is ignored, for it is like putting a finger in someone’s eye [i.e., tears may drip from the eye but there will always be more tears to replace them; so too the hymen of a girl so young may break but it will heal]. 

From this quote, anti-Semites argue that Judaism permits the sexual molestation of young girls. This, however, is not true. In fact, in several places the Talmud makes clear that Judaism possesses its own version of the American law of statutory rape. A formulation of this law may be found in the Babylonian Talmud, Tractate Yevamot, pg. 33b:

 פיתוי קטנה אונס נינהו. 

One who seduces an underage girl is considered as if he had raped her [i.e., the laws applicable to rapists would apply to the molester]. 

Hela texten kan läsas på sidan 6-8 i rapporten.

Förnekarnas propagandist försvaras

Uppföljning av inlägget Rumsren förintelseförnekelse (13/6)

Uppmärksammandet av hur Åke Sandin i över två decennier propagerat för antisemitiska historieförfalskare och använt deras argument har lett till debatt och kontrovers mellan Tyresös politiker. Miljöpartiets lokala representanter och en socialdemokratisk ersättare har gått ut till Åke Sandins försvar. Språkrören för Miljöpartiet i Tyresö skriver i ett uttalande:

Vi försvarar inte förintelseförnekare eller antisemiter, men vi står upp för demokrati och humanism. Vi kan inte stillatigande se på när Åke Sandin hudflängs.

Men det är just vad Sandin gör, dvs. försvarar förintelseförnekare och antisemiter. Han presenterar förnekare som David Irving, Robert Faurisson och Paul Rassinier som “forskare” och “modiga sanningssägare” och identifierar sig med dem. Reaktionerna mot dem beror enligt Sandin inte på att de är antisemiter och förfalskar historien utan bara på att de “påpekat överdrifter i de ständiga berättelserna om judarnas lidanden under andra världskriget”. Sandin är uppenbarligen trött på “de ständiga berättelserna om judarnas lidanden" och skönmålar vad förnekarna ägnar sig åt (att de “påpekat överdrifter”, men mer om detta längre fram). Den som allra starkast försvarats av Sandin är Robert Faurisson, den franske f d litteraturprofessorn som redan 1980 karakteriserades som en “pappers-Eichmann” av den franske historikern Pierre Vidal-Naquet. Faurisson har ända sedan han framträdde som förnekare av Förintelsen åtnjutit stor popularitet i nazistiska och högerextrema miljöer. Hans idéer har också letat sig in i delar av vänstern.

I februari 2006 medverkade Robert Faurisson i den ökända förintelseförnekarkonferensen i Iran. Där upprepade han ett påstående som sett likadant ut sedan sent 1970-tal. Gaskamrarna och det nazistiska folkmordet på judarna är historiska lögner som uppfunnits och utnyttjas av "den internationella sionismen":

De påstådda nazistiska gaskamrarna och det påstådda folkmordet på judarna utgör en och samma historiska lögn, som har tillåtit en gigantisk politisk och finansiell svindel vars främsta förmånstagare är staten Israel och den internationella sionismen och vars främsta offer är det tyska folket - men inte dess ledare - och det palestinska folket i dess helhet.

Ett drygt halvår efter konferensen i Teheran gick Åke Sandin i en krönika (2006-10-15) åter ut till Faurissons försvar. De kritiska granskningarna som historiker, journalister och antirasister genomfört av hur Faurisson förfalskar historien är usla och vinklade, påstod han:

Ett liknande öde har drabbat Faurisson, för hur många har bekvämat sig att läsa honom? De allra flesta har fått sin information från Faurissons argaste vedersakare, normalt en vinklad och alltså usel källa. Därför tror de flesta, att han inte låtsas om nazisternas rasism och många koncentrationsläger. Faurisson vet nog mera om lägren än de allra flesta journalister, ja kanske rentav mera än många av våra historieprofessorer. [...] Men han förföljs och förtalas för att han anser att källorna för studiet av gaskamrarna i till exempel Auschwitz är otillförlitliga.

Det är alltså Faurisson som vet vad som skedde i nazisternas läger. Inte forskarna, inte de seriösa historikerna. Sandin skriver vidare:

Faurisson hävdar, att massor av judar omkom av svält och sjukdomar i vidriga nazistläger, blev avrättade, skjutna som gisslan och dödade som partisaner i öst eller dödade av allierade terrorbombningar mot tyska civila mål.

Sandin vill få lyssnaren/läsaren att tro att det spelar någon roll att Faurisson går med på att judar dödades under andra världskriget. Men ingen Förintelseförnekare förnekar att judar, och ännu mer otaliga andra, dog. Det väsentliga är att de förnekar det specifika med nazisternas “judepolitik” och vad nazisterna kallade den “slutgiltiga lösningen av judefrågan”. Enligt Faurisson och hans gelikar ägde Nazitysklands folkmord på Europas judar aldrig rum. De påstår att nazisterna inte hade någon avsikt eller plan att utrota judarna, att gaskammare inte fanns och att förintelselägren bara var “transitläger” för vidare befordran av judarna “österut”, att krematorierna i lägren byggdes inte för att bränna liken efter offren för massgasningar utan efter dem som dog av “naturliga orsaker” som epidemier och svält, att antalet judar som dog var avsevärt mycket lägre än sex miljoner, att judarna liksom alla andra som dog, t.ex. civila i Tyskland och på kontinenten som dog i de allierades flygbombningar, var offer för kriget, och så vidare. I själva verket var krigets största och verkliga tragedi Tyskland och tyskarna, som inte bara fick se sitt land sönderbombat och ödelagt med miljoner döda och flyende utan dessutom har pådyvlats lögnen om Förintelsen. Yrkeshistoriker och andra som är övertygade om att Nazityskland bedrev en särskild och total utrotningspolitik riktad mot judar påstås tjäna eller vara lurade av en systematisk “judisk” lögnpropaganda (mer om detta nedan).

Det är också värt att påpeka att Åke Sandin i sitt försvar av Robert Faurisson skönmålar honom. Faurisson påstår, precis som nazisterna, att “judarna” och tyskarna var i krig med varandra och att de senare bara försvarade sig, och han förnekar också att de s.k. Einsatzgrupperna bedrev systematiska masskjutningsaktioner mot judar på östfronten. Enligt Faurisson ägde t.ex. aldrig den största och mest kända av dem rum. Massakern i ravinen Babij Jar vid Kiev i slutet på september 1941, då över 30 000 judar sköts inom loppet av två dagar, är bara ännu en historisk lögn.

 Sandin lyfter också fram Paul Rassinier som en “modig sanningssägare”. Rassinier, som var pacifist, antisemit och Förintelseförnekare, kallas ibland för förnekandets fader vilket inte hindrat Sandin från att skriva:

Jag har lätt att identifiera mig med Rassinier, historikern, socialisten, och pacifisten.

När jag intervjuade Åke Sandin för Expo 3/2010 talade vi om detta. Jag tog upp att Paul Rassinier säger att det var högst 1,6 miljoner judar som dog till följd av nazistisk förföljelse. Sandin svarade:

 — Vad tror du då? De flesta, det säger ju också judiska historiker - typ han som skrivit Why did the heavens not darken?, att till och med i Auschwitz var det fler som dog av vad han kallade naturliga orsaker, det vill säga svält, sjukdomar än som dödades.

Åke Sandin reagerade alltså inte alls mot Rassiniers dödstal utan bollade tillbaka frågan till mig. Enligt Sandin säger “de flesta” historiker att fler dog av “naturliga orsaker”, “till och med i Auschwitz”. “De flesta” kan bara betyda förnekare och “historierevisionister”, för bortsett från Arno Mayer finns inte en enda seriös historiker eller forskare som hävdat något sådant utan de är eniga om att den stora majoriteten av de långt över en miljon offren i Auschwitzlägren mördades. (Att Arno Mayers bok från 1988 missbrukas av förnekare är välkänt, se mitt föregående inlägg och skeptikersajten Debunking Denialism för mer info.)

Enligt Robert Faurisson är alltså historieforskningen om folkmordet lögnaktig och “av väsentligen sionistiskt ursprung”. I Serge Thions Verité Historique ou Verité Politique? Le dossier de l'affaire Faurisson, La question des chambres à gaz (utgiven 1980) sammanfattade Robert Faurisson sitt budskap i sju punkter. En av dessa punkter är:

De officiella informationskanalernas kolossala styrka har hittills säkerställt lögnens framgång och censurerat yttrandefriheten för dem som kritiserade denna lögn.

 Samma budskap löper som en röd tråd även i Åke Sandins propaganda. Sandin insinuerar gång på gång att judarna genom påstådda manipulationer av media och Hollywood spridit en falsk bild av andra världskriget. I en krönika i Tyresöradion 2009 (Radio TUFF nr 1234) uttryckte Sandin att "etablissemangens medialakejer" lyckats skrämma historiker till tystnad eftersom dessa historiker är beroende av sina forskningsanslag.

Sandin avslutar krönikan med dessa ord:

 Men Radio Tuff fortsätter att vara just tuffa revisionister och sanningssägare.

I juni förra året (Radio Tuff nr 1316) sände Sandin genom Tyresöradion ut budskapet att förbrytelser mot tyskar fått otillräcklig uppmärksamhet av denna anledning:

 Tyskarna är ju varken utvalda av medierna eller Gud.

Här förenar Sandin konspirationsteorin om att judarna styr media med den klassiskt antisemitiska uppfattningen om konceptet ”utvaldhet”. I februari i år upprepade han i sin blogg att döda som inte tillhör “mediernas utvalda, ja enligt de barnatroende rentav Guds utvalda”, inte uppmärksammas. Det kan knappast råda något tvivel om att det är judarna som avses. Ändå förnekar Sandin på ett skamlöst och fegt sätt detta när han i intervjuer tillfrågas vilka som avses.

 I en radiokrönika från 2005 (nr 1027) sätter Sandin Förintelsen inom citationstecken och kopplar de judiska offren för nazisternas folkmord till “inflytande över Hollywood och andra västliga medier”:

Ännu dör i vår värld 10 miljoner barn varje år enligt FN-rapporter, alltså minst 25 000 per dag. Men det är inte det som kallas “Förintelsen”, ty de döende barnens fattiga föräldrar har inget inflytande över Hollywood och andra västliga medier. 

I en radiokrönika från 2009 (nr 1225) beskriver Sandin journalister och opinionsbildare som judarnas “tempeltjänare” som vaktar en helig byggnad - Holocaust.

Inkvisitionen stämplade alla som gudsförnekare bara för att de i någon detalj avvek från den enda rätta läran. Samma konstiga uppfattning finns om Holocaust, som blivit en slags helig byggnad, vars många tempeltjänare i medierna med brösttoner ger sig på alla som påpekar enstaka konstruktionsfel. 

Detta är ännu ett exempel på hur Sandin förvränger och skönmålar vad Förintelseförnekare sysslar med, samtidigt som han ansluter sig till deras bild av verkligheten. För det första har de aldrig varit intresserade av att “påpeka enstaka konstruktionsfel” eller “överdrifter” för att på så sätt bidra till den seriösa historieforskningen. Vad som driver dem att slå ner på påstått eller verkligt felaktiga eller oklara detaljer är att de hoppas kunna så tvivel om helheten och göra troligt att Förintelsen aldrig inträffat. För det andra är det en central del av deras propaganda att påstå att Förintelsen är en religion eller en helig byggnad som inte får ifrågasättas, medan de själva bara är sanningssökare som förföljs för att de avviker från den rätta läran. Bakom detta lurar en antisemitisk världsbild som säger att den nuvarande världsordningen bygger på den “judiska” (eller “sionistiska”) lögnen om Förintelsen, och för att befrias från de “ständiga berättelserna om judarnas lidanden under andra världskriget” som står i vägen för en annan och bättre världsordning måste byggnaden raseras. Inget av detta har något med den seriösa och omfattande historieforskningen om andra världskriget och Förintelsen att göra.

Att Åke Sandin så envetet och så länge bedrivit propaganda för dessa pseudohistoriker och aldrig kritiserat dem eller redovisat den verkliga forskningens resultat kan bara betyda en sak. Han sympatiserar med Förintelseförnekare och antisemiter. Miljöpartiet, närradions styrelse och andra i Tyresö som fortsätter att blunda för denna del av Sandins verksamhet står därmed vad de än säger och tror inte upp för demokrati och humanism. Deras stöd legitimerar fortsatt antisemitism och historieförfalskning i etern i Tyresö.

För mer bakgrund om Faurisson och “historierevisionismen” läs Hope not Hate-rapporten Rewriting history: Holocaust Revisionism Today och Expos intervju med historikern Stéphane Bruchfeld.

Rumsren förintelseförnekelse

Åke Sandin, styrelseledamot i Svenska freds lokalavdelning i Tyresö (TUFF), har i många år i sin blogg och i Tyresös närradio gjort antisemitiska uttalanden och försvarat förintelseförnekare som “forskare” och “modiga sanningssägare”. Under åren 1977-1979 var Sandin ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Tidigare i veckan rapporterade Expo om att Sandin lämnat Svenska freds centralorganisation sedan organisationen ordförande riktat stark kritik mot honom. Detta skedde efter att den moderata lokaltidningen Vi i Tyresö nyligen uppmärksammade ett färskt blogginlägg av Sandin där han skrev:

Den "gaskammare" i Auschwitz, som miljoner skakade människor har besökt, visade sig vara en polsk-stalinistisk efterhandskonstruktion. Fast gaskammare lär ha funnits i det närbelägna Birkenau.

I verkligheten lät lägerledningen hösten 1941 göra i ordning en gaskammare i krematoriet i Auschwitz I (huvudlägret). Där genomfördes regelbundna gasningar fram till december 1942, då allt mördande med gas flyttades över till Auschwitz II (Birkenau). Därefter användes byggnaden i Auschwitz I som avrättningsplats, men 1944 gjordes den om till ett luftskyddsrum för SS-personalen. Efter kriget rekonstruerades krematoriet och gaskammaren med hjälp av vittnesmål och de ursprungliga ritningarna. Precis som andra förnekare förvränger emellertid Sandin den historiska bakgrunden och sanningen för att låta påskina att det aldrig fanns någon gaskammare i huvudlägret i Auschwitz. När det gäller Auschwitz II (Birkenau) skriver Åke Sandin att gaskammare “lär ha funnits” där. Formuleringen tycks syfta till att så tvivel kring om gaskammare användes för mördande också i dödslägret Auschwitz-Birkenau.

När jag intervjuade Sandin för Expo 3/2010 hävdade han att gaskamrarna är problematiska ur källsynpunkt. Sandin vill att man ”förutsättningslöst” går igenom källorna om gaskammare i Auschwitz. Han lutar sig mot boken ”Why did the heavens not darken?” av Arno Mayer.

– Mayer skriver rätt ut att källorna till Auschwitz är “rare and unreliable”, förklarade Sandin då.

Men citatet Sandin använder är ryckt ur sitt sammanhang och används ofta av förintelseförnekare. Mayer ifrågasätter inte att gaskammare användes för att mörda judar. Boken gavs ut 1988. I ett kvarts sekel har alltså Sandin och andra historieförfalskare hängt sig fast vid detta missvisande lilla citat.

Den senaste debatten kring Sandins utspel fick Svenska freds ordförande Anna Ek att formulera ett inlägg på organisationens hemsida om att Svenska freds “inte på något sätt ställer sig bakom, utan tar skarpt avstånd från" Åke Sandins uttalanden:

I historieskrivningen kring andra världskriget är det viktigt att lyfta fram alla människors lidanden och de krigsbrott som ägde rum, men detta får aldrig ske genom att relativisera och förneka den systematiska förintelse av judar som ägde rum i nazisternas gaskammare.

Men det är inte första gången som Åke Sandin uppmärksammas för sina uttalanden om Förintelsen. 1996 slutade Sandin skriva krönikor i Svenska Freds tidning PAX sedan han kritiserats av organisationens dåvarande ordförande för sitt sätt att skriva om Förintelsen. Året därpå uppmärksammades i Expressen (1997-12-14) att Åke Sandin var en del av Ahmed Ramis antisemitiska nätverk. Sandin reagerade på artikeln i Expressen genom att låta sig intervjuas av högerextremisten Jan Milld i Blågula frågor. Ingenstans distansierar sig Sandin från sin intervjuare eller dennes sajt, tvärt om, besökare på TUFF:s hemsida har i ett drygt decennium rekommenderats att följa länken till den högerextrema sajten.

Svenska Freds lokalavdelning i Tyresö rekommenderar läsning av en sajt som sprider rasism och konspirationsteorier.

TUFF:s antisemitiska tradition

Problemen med antisemitism och förintelseförnekande inom Tyresöföreningen går långt tillbaka i tiden och är inte begränsade till Sandin. Tittar man på sammanfattningen av radiosändningarna i TUFF:s i verksamhetsberättelse från 1992 får man en bild av intensiteten i försvaret av Ahmed Rami och den ökände förintelseförnekaren Robert Faurisson:

22/11 – Radio Islams Ahmed Rami om att hans väntade gäster utpekas av media som nazister, rasister och kriminella.
24/11 – Annorlunda ”repris” då ref-bandet inte fungerade. Från söndagen: Annika Borg och Ahmed Rami. Nyinsatt: ”Är Faurisson nazist?” av Åke Sandin.
6/12 – 8/12 – Den franske professorn och historierevisionisten Robert Faurisson intervjuas om han är, som media påstått i tre veckor, nazist, rasist, brottsling mm
13/12 – 15/12 – Åke Sandin kommenterar Ulf Nilssons (Expressen) närmast rasistiskt färgade påhopp på den franske professorn Robert Faurisson och intervjuar sedan Faurisson, bl.a om hans lärofader motståndsmannen, pacifisten och socialisten Paul Rassinier, som själv på grund av sin utsmuggling av judar till Schweiz och sitt motstånd mot nazismen torterades och sattes i koncentrationslägret Buchenwald. Göran Flodman testar Faurisson ur tre synpunkter:
1) är han knäppskalle? 2) är han nazist eller rasist? 3) hetsar han mot folkgrupp? Göran svarar nej på dessa tre frågor.

En debatt bröt ut i tidningen PAX 1998 sedan Svenska Freds dåvarande ordförande Magnus Jiborn diskuterade yttrandefrihetens gränser och vikten av att arbeta mot rasism och intolerans. I en passus ifrågasattes det lämpliga i att Åke Sandin intervjuat Ahmed Rami som i sina radiosändningar önskat världen “en ny Hitler” och högläst ur Mein Kampf. Men det var inte Ramis grova judehat som orsakade upprördhet hos TUFF-medlemmarna som tog till orda och gick ut till Sandins försvar mot “denna härva av lögner och påhopp på Åke Sandin och TUFF”. Problemet var Jiborn som genom sin krönika hade "överskridit gränsen för yttrandefriheten", enligt TUFF-medlemmarna.

Torsten Elfhag från lokalavdelningen Norrorts Ulands- och fredsförening beskrev i ett debattinlägg (Pax 3/1998) Sandins intervju med Robert Faurisson:

För cirka sex år sedan genomförde Svenska freds fd ordfarande Åke Sandin en radiointervju i Radio Tuff. Den som blev intervjuad var den ökande historierevisionisten Robert Faurisson. Radioprogrammet gick i stort sett ut på att Sandin tyckte synd om Faurisson för att denne var förföljd av massmedia samt av polis. Faurisson får frågan om han är nazist varpå han svarar nej. Det är väl känt att Faurisson uppträtt som talare vid ett antal möten för nynazister ute i Europa och jag hävdar att Åke Sandin mycket väl känt till detta. Ändå låter han sig nöjas med svaret och ställer inga följdfrågor. Hela programmet artar sig till något slags försvar av Robert Faurisson och hans idéer.

En annan känd judehatare och förintelseförnekare som Sandin försvarat (Radio Tuff 2009-03-01) är den tyske nazisten Horst Mahler. Sandin nämner inte Mahlers nazism utan beskriver honom som ”den förre vänsteraktivisten” som ”tvivlar på den gängse bilden av andra världskriget”.

Men Åke Sandins ohederliga argumentation visade sig kanske allra tydligast i en krönika i Radio Tuff (2009-02-22) där han diskuterade biskop Richard Williamson från det ultrakonservativa och antisemitiska sällskapet SSPX. Williamson hävdade, intervjuad av svenska Uppdrag Granskning, att inte en enda jude gasades ihjäl av nazisterna och att inte fler än 200 000-300 000 judar dog i nazistiska koncentrationsläger.

Sandin tar Wiliamson i försvar men förvanskar samtidigt hans budskap. “Men den här biskopen dristade sig till att påstå att sex miljoner judar ingalunda ‘gasades’ av tyskarna”, säger Sandin. Men fallet Richard Williamson har inte belysts för att denne biskop ”dristade sig till att påstå att sex miljoner judar ingalunda ’gasades’ av tyskarna” (ingen historiker påstår att så många mördades genom gasning). Williamsom hävdade att inte en enda jude gasades ihjäl av nazisterna. Notera även att Sandin sätter ”gasades” inom citationstecken.

Konspirationsteorier om judisk manipulation

Sandin beskriver de kända historieförfalskarna som ”historieforskare” vilka ”påpekat överdrifter i de ständiga berättelserna om judarnas lidanden under andra världskriget”. Försvaret av förintelseförnekarna som “modiga sanningsägare” och användandet av deras argument är det ena av Sandins återkommande antisemitiska teman. Det andra är att Sandin gång på gång kopplar detta till konspiratoriska föreställningar. Åke Sandin insinuerar att judarna genom föregivna manipulationer av media och Hollywood spridit en falsk bild av andra världskriget. I en radiosändning 2009 uttryckte Sandin att "etablissemangens medialakejer" lyckats skrämma historiker till tystnad eftersom dessa historiker är beroende av sina forskningsanslag.

Såhär beskrev den inom Svenska freds aktive Torsten Elfhag Åke Sandins retorik:

I Pax 2/96 skriver Sandin "Men dessa folk har varit dåligt representerade i Hollywood eller i den mediala lobbyverksamheten". De folk som syftas är de ryska, polska och tyska folken. Sandin skriver underförstått att det judiska folket varit väl representerade.

I juni förra året sände Sandin genom Tyresöradion ut budskapet att förbrytelser mot tyskar fått otillräcklig uppmärksamhet av denna anledning:

“Tyskarna är ju varken utvalda av medierna eller Gud”

Här förenar Sandin konspirationsteorin om att judarna styr media med den klassiskt antisemitiska uppfattningen om konceptet ”utvaldhet”.

När Expo nyligen intervjuade Åke Sandin uttryckte han samma idé. Kritiken från Svenska freds ordförande beror enligt Sandin inte på att hans “revisionism” strider mot organisationens värdegrund utan om att dunkla krafter drivit Ek att agera mot Sandin trots att Svenska freds inte egentligen ser hans uttalanden som problematiska. Ek tillbakavisar naturligtvis dessa anklagelser. Denna gång talar Sandin om “lobbyn” men det råder inget tvivel om att det är judarna som avses. Sandin är inte ensam om att använda ordet “lobbyn” på detta sätt. Israellobbyn eller bara "lobbyn" är ett vanligt kodord bland antisemiter.

2011 tilldelades han som representant för TUFF och Tyresö närradio priset “Årets eldsjäl” av Tyresö kommun.

Året dessförinnan mottog han Ickevåldsfondens pris av ingen mindre än ärkebiskop Anders Wejryd.

Den senaste tidens rapportering har lett till en nödvändig debatt i Tyresö kring Sveriges mest rumsrena antisemitiska historieförfalskare. Det är också välkommet att Svenska freds ordförande så tydligt tar avstånd men samtidigt kan man fråga sig varför det har tagit så lång tid. Åke Sandin har i över två decennier kunnat sprida sina antisemitiska idéer i Tyresös lokalradio och han har gjort det som en representant för en av Svenska freds lokaladelningar. Åke Sandin, till skillnad från de ökända historieförfalskare han hyllar,  har kunnat göra det alla dessa år näst intill oemotsagd.

Uppdatering 13/6 16:50:

När Expo Idag följer upp rapporteringen om Åke Sandin framkommer att TUFF  ställer sig bakom Sandin och att närradion i Tyresö inte tänker vidta några åtgärder.

Uppdatering 24/6:

Uppföljande blogginlägg med anledning av Tyresöpolitikers försvar av Sandin.

Free Gaza Movement och antisemitismen

Idag uppmärksammar Expo att Gazaflottiljens initiativtagare Free Gaza Movement spridit grov antijudisk propaganda där Förintelsen påstås ha utförts av "sionisterna". 

Upphovsmannen är den ökände och nyligen avlidne konspirationsteoretikern Eustace Mullins vars ideologiska utveckling är ett bra exempel på den radikala antisemitismens förändrade uttryckssätt. Kort efter andra världskriget skrev Mullins hyllningstexter till Hitler och försvarade nazismen. I skriften "The Bilogical Jew (1968) skrev han:

"Judarna vill inte att någon ska veta vad nazism är. Nazism är helt enkelt ett förslag om att det tyska folket ska göra sig av med de parasitära judarna."

Med tiden förändrades Mullins propaganda. Likt många antisemitiska konspirationsteoretiker har han gått från att hylla och försöka rehabilitera nazismen till att säga att judarna (ofta benämnda "sionisterna") låg bakom nazismen som ett led i kampen för judiskt världsherravälde. Men detta är inte första gången Free Gaza Movement sprider antijudisk propaganda. Under de senaste åren har organisationen gång på gång tipsat om antisemitiska filmklipp och texter.. Organisationen ger också uttryck för konspirationsteorier om 11 september. 

Free Gaza Movement har dessutom haft ett nära samarbete med två synnerligen radikala antisemiter - Malaysias tidigare premiärminister Mahathir Mohamad och dennes rådgivare Matthias Chang. Chang och Mohamed odlar i sin tur nära kontakter med högerextrema amerikanska American Free Press och Changs hatsktifter mot judar är publicerade på förlaget. Eustace Mullins var själv skribent för American Free Press under början av 00-talet.  Matthias Chang beskriver Mullins som en av sina inspirationskällor.

Changs och Mahathirs stiftelse heter Perdana Global Peace och deras officiella hållning är att ”Förintelsen misslyckades som slutgiltig lösning” eftersom judarna ”överlevde och blev en ännu större källa till problem för världen”.  Stiftelsen samlade in pengar till ett av fartygen i flottiljen 2010 och Chang deltog som en av passagerarna, något Free Gaza Movement gärna lyfte fram. I samband med aktionen publicerade Ship to Gaza Sweden ett pressmeddelande från Free Gaza Movement översatt till svenska där Matthias Chang och hans högerextrema litteratur beskrevs i positiva ordalag:

Matthias Chang Wen Chieh är malaysier av kinesisk härkomst. Han är advokat som under 32 år tjänstgjorde som politisk sekreterare för den fjärde malaysiska premiärministern, Tun Dr Mahathir Mohamad. Han är författaren till tre bästsäljande böcker, "Future Fast Forward", "Brainwashed for War, Programmed to Kill” och ”The Shadow Money-Lenders and the Global Financial Tsunami”, publicerad i USA och i Malaysia.

Det är välkommet och positivt att Ship to Gaza tar avstånd från Eustace Mullins antisemitiska propaganda. Samtidigt är det beklagligt att svenska Ship to Gaza aldrig öppet och tydligt tagit ansvar för publiceringen av pressmeddelandet 2010 och att organisationen tycks acceptera Free Gaza Movements ytterst tveksamma förklaring som ifrågasätts av bland andra den ledande palestina-aktivisten Ali Abunimah.

Uppdatering 21/10:

Sedan detta blogginlägg har ett inlägg på sajten Mondoweiss publicerats som tydligt visar att Berlin ljugit och kommit med efterhandskonstruktioner.

Ann Wright planerade att ansluta till STG:s fartyg Estelle men förvägrades detta av Svenska Ship to Gaza. Anledningen uppges vara att Wright tagit plats i styrelsen för Free Gaza Movement och givit sitt stöd till Greta Berlin. 

Vilks olika måttstockar

Lars Vilks förklarade igår i Kulturnyheterna att han inte besväras av att bli omhuldad av counterjihad-organisationen SION.

Det spelar ingen roll vem som använder dig och på vilket sätt?  

— Jag kan inte hindra det alltså.

Visst är det sant att man inte kan bestämma hur andra ska använda en symboliskt men Vilks har självmant valt att medverka på en stor SION-manifestation 11 september i USA.  Igår kunde man ta del av en annan intervju med Vilks, denna gång i Aftonbladet Kultur. Där  berättar konstnären att han lät bli att svara när en nazistisk skvallersajt ville intervjua honom.

"Nationell.nu ville intervjua mig. Men jag svarade inte. Jag har ju sett hur de håller på med sina judiska konspirationsteorier."

Snart reser Vilks till USA för att tala om för antimuslimska konspirationsteoretiker att de är inkluderade i hans konstverk. Den svenska nazistsajten fick kalla handen på grund av sina konspirationsteorier om judar - olika hat, olika måttstockar.

FPÖ:s ledare sprider antisemitisk bild

Svenska kommittén mot antisemitism uppmärkammar Heinz-Christian Straches spridning av en bild med ett klassiskt tema.

Heinz-Christian Strache, ledare för det österrikiska högernationalistiska och främlingsfientliga partiet FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs), publicerade den 18 augusti en politisk teckning med antisemitiska förtecken på sin Facebooksida. 

Bilden utgjorde en illustration till ett inlägg av Strache i vilket han anklagade sitt lands regering för att överföra det österrikiska folkets skattepengar till ”bankspekulanter” i EU. Teckningen (se bild) visar hur regeringen underdånigt förser bankerna med godsaker medan ”folket”, här representerat av en avmagrad man, sätts på svältkur. Bankerna i sin tur representeras av en fetlagd man med kroknäsa och davidsstjärnor på kavajens ärmknappar. Det handlar således om en uppenbart antisemitisk bild i vilken judar associeras med makt, finansväsende och spekulation och påstås bedriva utpressning mot regeringar och suga ut ”folket”. (Bilden utgör en modifierad version av en antikapitalistisk teckning från 1960-talet.)

Läs hela texten här.