Hemliga avtal och konspirationsteorier

I denna blogg kritiserade Daniel Poohl i ett inlägg tidigare i veckan en konspiratorisk nyhet i Expressen.

Igår ”avslöjade” Expressen ett dokument som enligt artikeln visar att Socialdemokraterna lovar att samarbeta med Sveriges muslimska råd. Storyn är i korthet att Carina Hägg, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, har förlorat möjligheten att bli vald till riksdagen. Anledningen om man ska tro Hägg och andemeningen i artikeln är att muslimer agerat i kulissen.

Expressen påstod sig kunna presentera ett hemligt avtal som skulle visa på att socialdemokraterna står under en dunkel påverkan från muslimska samfund. Eftersom det visar sig att dokumentet Expressens reporter lutar sig mot i själva verket fanns öppet tillgängligt kommer här en liten uppdatering.

Dokument kom från den socialdemokratiska sidoorganisationen Tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen). När de publicerar något är det inte samma sak som att det socialdemokratiska partiet publicerar något. Det handlar om en integrationsrapport författad 1999 som varken är ett bevis för de dunkla anklagelserna eller ett "hemligt avtal", som det beskrivits i Expressen. I samband med att Carina Hägg i december i fjol drog igång ryktesspridningen om hemliga avtal valde Tro och solidaritet att publicera dokumentet på organisationens hemsida och klargjorde i samband med detta att de inte ansåg sig ha något att dölja gällande sina kontakter med muslimska organisationer. Men enligt Expressen skulle dokumentet på något sätt stödja Carina Häggs anklagelser om att islamiska förbundet låg bakom att hon flyttats ner från valbar plats på Jönköpings läns riksdagslista.

”De [Islamiska förbundet] kan lyfta in sina personer men också påverka så att kritiker inte får politiska uppdrag”

Det är också värt att notera att Carina Hägg tar upp sina ställningstaganden under förra årets affär kring Islamiska förbundet (IFIS) ordförande Omar Mustafa som skäl till att hon flyttats bort från valbar plats. Detta trots att alla som minns turerna under våren 2013 också minns hur det hela slutade, Mustafa fick lämna Socialdemokraternas partistyrelse och valde därefter att lämna partiet.  Att Tro och solidaritet och Islamiska förbundet inte är kritiskt inställda till Carina Hägg är känt men varken den socialdemokratiska sidoorganisationen eller den muslimska organisationen bestämmer över Jönköpings läns socialdemokratiska kandidaters placeringar på riksdagslistor. Det är en sak att kritisera Tro och solidaritets sätt att förhålla sig till integrationsfrågor, antisemitism och islamistisk ideologi men en helt annan att legitimera konspiratoriska anklagelser.

I den antimuslimska bloggosfären räcker förstås Häggs teorier och det "hemliga" dokumentet som "bevis" men Socialdemokraternas ordförande i Jönköpings län har beskrivit Häggs påståenden som "en ren lögn" som skadat partiet och förtroendet för Hägg. I ett pressmeddelande (3/12) förklaras valberedningens skäl till nedflyttningen av Hägg.

Det är klart uttryckt från centralt håll att partiets riksdagslistor till nästa år ska präglas av framtidsinriktning, föryngring och förnyelse. Av nuvarande fyra S-ledamöter från länet är Carina Hägg den som suttit allra längst i riksdagen (sedan 1995). Den långa mandatperioden är skälet till att hon nominerats på listans sjätte plats.

Men sådana enkla förklaringar duger förstås inte i konspirationsteoriernas värld.

Fotboll och rasism hör inte ihop

I måndags avslöjade Fotbollskanalen att Kristianstad FF (KFF) sponsras av Sverigedemokraterna. Enligt föreningens ordförande Ronnie Larsson handlar det om att klubben behöver stöd och att SD är partiet som ställt upp. Det är inte första gången KFF tagit emot stöd av partiet. Samtidigt som  kampanjen "Ge rasismen rött kort" pågick i somras var Sverigedemokraterna delaktiga i att bjuda på gratis inträde till en match mot Trollhättan.

Larsson förklarar att klubben har många spelare med bakgrund i andra kulturer och att det därför är viktigt att jobba med integrationsfrågor. Man skulle utifrån det kunna tro att han skulle vara kritisk till sponsring från ett extremintolerant och antimuslimskt parti. Men nej, det är inte slutsatsen Larsson drar. Sportbladet kunde dessutom senare igår visa att klubben har ett värdegrundsdokument kallat ”KFF-stilen”. På klubbens hemsida kan man också läsa om en utbildningssatsning som inleddes 2012 i syfte att förankra värdegrunden hos alla som verkar i klubben. En av de fem ledstjärnorna i dokumentet lyder:

”En riktig KFF:are visar alltid kamratskap gentemot idrottskompisar, oavsett kön, hudfärg, religion, kultur och sexuallitet.”

En annan ledstjärna lyder:

”En riktig KFF:are tar därför aktivt avstånd mot våld, mobbning, rasism, droger och dopning.”

Ronnie Larsson säger trots det till Sportbladet att partiet "inte frångått sin värdegrund vid något tillfälle". Klubben har till och med framfört krav på Sverigedemokraterna:

"Vi var tydligt med att SD måste ha samma värdegrund som vi, och det garanterade SD att de har."

Låt oss titta närmre på SD:s värderingar när det gäller islam och muslimer med hjälp av ett antal exempel i mängden från ledande företrädare och i partiets officiella kanaler.

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder under ett torgmöte i valrörelsen 2010:

"Precis som nazismen bekämpades måste nu islam bekämpas"
"Det är en ödesfråga för framtiden. Stoppar vi inte utbredningen av islam kommer muslimerna att ta över, och det kommer att gå fort"

Smålandsposten, 2010-09-09 

Den inflytelserika antimuslimska boken "Eurabia - The Euro-Arab Axis" recenseras i Sverigedemokraternas partiorgan SD-Kuriren:

"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen." 

SD-kuriren nr 63, april 2005 

Den nuvarande riksdagsledamoten Kent Ekeroth under Sverigedemokraternas landsdagar 2009:

 ”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1 400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde.

Riksdagsledamoten Thoralf Alfsson i sin blogg:

"Jag säger att islam hör inte hemma i Sverige. Den religionen borde hållas utanför landets gränser." 

thoralf.se, 2013-04-13

"Frågan är om det inte är dags att förbjuda islam i Sverige."  

thoralfalfsson.webblogg.se, 2012-04-26 

”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.” 

thoralf.se, 2013-10-20 

Idrottsklubben vars värdegrund tydligt slår fast att man alltid ska visa kamratskap gentemot idrottskompisar oavsett religion och kultur anser alltså att Sverigedemokraternas värderingar sammanfaller med klubbens. Det visar på antingen en monumental okunnighet från klubbens sida eller (mer sannolikt) på att klubbens värdegrund i praktiken saknar både värde och grund.

Mot slutet av Sportbladets intervju når vi pudelns kärna.

Men är det rätt att låta SD sponsra klubben när de samtidigt förespråkar politik som strider mot värdegrunden?
– I vår värdegrund jobbar vi även mot mobbning, jag kan tycka att det är mobbning att inte låta alla andra partier men inte Sverigedemokraterna hjälpa till. 

Men de andra partierna pekar inte ut muslimer som det största hotet mot Sverige.– Vi tar bestämt avstånd från all typ av rasism oavsett om det gäller partier, religioner och eller rasism mot människor.
Sverigedemokraterna fick 11,8 procent av rösterna i Kristianstad i valet 2010.

Enligt Ronnie Larsson är det mobbning (och till och med rasism!) att stå upp för exempelvis muslimska spelares rätt till jämlikhet genom att vägra normalisera en politisk rörelse som demoniserar dem och utmålar dem som roten till världens elände. Talet om mobbning är ett allt vanligare argument som används för att rättfärdiga normaliseringen av organisationer som sprider hat. Det är jämförbart med en person som trakasseras på sin skola och till slut samlar kraft för att anmäla detta till skolans personal. Men istället för att stötta den som utsatts för mobbingen anklagar skolans ledning den utsatte för att "mobba" eleverna som bär ansvaret för trakasserierna.

Sverigedemokraternas värderingar skiljer sig från allt idrotten står för. Idrottsklubbar fostrar inte bara individer inom idrott utan även för livet genom goda vanor och genom att träna förmågan att samarbeta med och respektera andra.

Falska anklagelser från S-politiker

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg angrep nyligen en rad svenska muslimska organisationer med svepande och ounderbyggda anklagelser. Den gemensamma nämnaren är att de är muslimska. Bland annat stämplades studieförbundet Ibn Rushd som “en extrem islamistisk organisation” som hotar demokratin och därför inte borde få "verka ostört". Hägg skriver dessa grova anklagelser helt utan att belägga dem. I texten görs också en koppling mellan organisationens föregivna extrema islamism och nazism. För drygt två år sedan riktades liknande anklagelser mot Ibn Rushd men då var det, föga förvånande, Sverigedemokraterna som stod som avsändare.

Ibn Rushd är en muslimsk motsvarighet till det religiöst obundna studieförbundet Sensus. Även projektet Fredsagenterna pekas ut i Häggs text. Projektet startades upp och har drivits av Sensus och Ibn Rushd tillsammans. Syftet har varit att motverka fördomar mot musilmer, men även att motverka intolerans bland muslimer, vad de kallar "västfobi". Antirasismen ska vara konskevent- vilket betyder att rasistiska yttringar och intolerans ska fördömas. Men det betyder också att vi inte äger rätten att hålla grupper kollektivt ansvariga genom att samla enskildas förehavanden på ett gemensamt skuldkonto. "Det är endast EXPO som har reagerat mot dessa organisationer" skriver Hägg men när vi nämnt Ibn Rushd har vi gjort det på samma sätt som när vi belyst inbjudningar som exempelvis studieförbundet ABF stått bakom. Ibn Rushd har varit med och bjudit in Yvonne Ridley vilket vi uppmärksammat. För en seriös motståndare till rasism är det självklart att vara kritisk till en sådan inbjudan.

För Hägg verkar det inte spela någon roll vilka ställningstaganden muslimer gör. Några veckor tidigare kritiserade hon nämligen den miljöpartistiska riksdagsledamoten Mehmet Kaplan för att denne varit med och bjudit in den antisemitiska profilen Yvonne Ridley till riksdagen. Men Hägg fann det inte värt att nämna att Kaplan, i samband med att  Ridleys antisemitism och samröre med extremister uppmärksammades,  lät meddela:

"min bakgrundskontroll när det gäller Yvonne Ridley har brustit vilket jag beklagar"

Jag frågade Carina Hägg på Twitter om inte Kaplans avståndstagande var intressant i sammanhanget och om det inte vore hederligt att nämna det. Hon svarade inte på själva frågan. Det är här Carina Häggs agenda blir tydlig. Hon är intresserad av vad Kaplan "är", inte hur han tar ställning.

I en statusuppdatering på Facebook, där Mehmet Kaplan pekas ut som anhängare av Muslimska brödraskapet, står det: "Bort med dessa och flera andra muslimska broderskapets anhängare i olika svenska partier". Carina Hägg svarar och tackar för stödet.

Dessutom liknar sättet Hägg använder sig av begreppet “islamistisk” i sina debattinlägg med hur begreppet “sionistisk” används inom den antisemitiska miljön. Bägge begreppen är töjbara och gör det möjligt att misstänkliggöra muslimer och judar generellt inom ramen för en “kritik” mot “sionismen” eller ”islamismen”.

Carina Hägg har partikamrater inom socialdemokraterna som bjudit in antisemitiska talare vilket inte innebär att socialdemokratin generellt skulle vara antisemitisk. Men när det gäller islam och muslimer tycks en annan logik gälla. För att underbygga tesen om att en person med koppling till någon form av organiserad islam står i motsats till den svenska demokratin blandar Hägg rena påhitt med problematiska inbjudningar och ställningstaganden från muslimer verksamma i muslimska organisationer. Det är ett falskt och farligt budskap. Därför är det viktigt att Häggs agerande möts av en tydlig reaktion inom socialdemokraterna, om inte riskerar islamofobin att normaliseras i partiet.

Friheten offras i kampen mot islam

På lördag kommer Geert Wilders till Malmö. Besöket kommer väcka stor uppmärksamhet. Flera medier rapporterar redan nu, motdemonstrationer planeras och arrangörerna hos Tryckfrihetssällskapet längtar.

I deras ögon är det en hjälte som kommer. I marknadsföringen av evenemanget har Tryckfrihetssällskapets Ingrid Carlqvist betonat Geert Wilders utsatta situation. Han lever under extrema förhållanden med ett ständig hot från militanta islamistiska extremister. Han ses av sina meningsfränder som en frihetshjälte. En ikon i kampen för yttrandefrihet. Carlqvist kallar sin gäst en av de modigaste politikerna i Europa. Och visst kan han kallas modig. De hot han utsätts för är oacceptabla och har allvarligt begränsat hans frihet.

Men det är inte modet som definierar en politisk gärning.
Det är vad personen faktiskt driver för politik. Vad han säger när han står där på barrikaden, beredd att offra sig.

Geert Wilders säger sig vilja värna yttrandefriheten. Men i sin fanatiska kamp mot islam river han ner det öppna samhällets pelare en efter en. Förbud mot moskébyggen, mot Koranen, mot burkor, mot minareter och minskad invandring från muslimska länder. Budskapet är enkelt. Islam har ingen plats i Europa. För den som tror på ett öppet och tolerant samhälle, och som oroar sig för radikala religiösa gruppers drömmar om gudsstyrda samhällen är knappast Geert Wilders mannen att hoppas på. Hans väg mot frihet går i samma riktning som den de intoleranta religiösa fanatikerna vandrar. Mot förbud. Mot trångsynthet.

För tryckfrihetssällskapet är det knappast någon nyhet. De ser vilket håll Wilders vandrar åt. Och de följer gärna i hans fotspår. De tycker att han är modig, men det är ju förstås för att de håller med honom. För i grunden är det inte utsattheten som upptar Tryckfrihetssällskapets intresse. Det är vem man anser hotar. Det är inte yttrandefriheten man tänker på. Det är att få vad säga vad man vill om islam. Det är alla frågor där muslimer och islam kan sättas på den åtalades bänk.

När tryckfrihetssällskapet startades öppnades ett Facebookkonto där debatten släpptes fri. Det tog inte lång tid förrän forumet blev ett tillhåll för flera kända svenska högerextremister. I ett av inläggen riktade den dåvarande talespersonen för Swedish Defence League ett klart och tydligt dödshot mot Expo. I vanliga fall brukar vi vara försiktiga med att tala öppet om de hot och trakasserier som drabbar Expos personal om medarbetare. Men i det här fallet fyller det en pedagogisk poäng.

Forumet, som alltså var tänkt som en plattform för den fria och öppna debatt som media "förtiger", blev en plats för hot med syfte att tysta en tidning. Jag påtalade inlägget för Ingrid Carlqvist. Men det hände ingenting.

Det går att tolka på många sätt. Kanske var hon upptagen och inte hann se varken mitt mail eller inlägget. Kanske brydde hon sig inte.
För att det inte var en muslim som hotade.
För att han som hotade faktiskt var en i Ingdrid Carlqvist egna led.
För så kan det uppenbarligen vara. I deras påstådda kamp för det fria samhället offras just friheten.

Konferensen i Malmö på lördag handlar om det. Om hur grundläggande frihetsideal har kidnappats, och offrats, i kampen mot islam. För Geert Wilders är det en konferens bland många. Han har under många år rest runt och profilerat sig och sitt parti i frågor om islam. För Tryckfrihetssällskapet är det, som de själva uttrycker det, en sensation. Efter att sällskapet bildades har vi sett hur den antimuslimska miljön fått en ny tummelplats. Tidigare rymdes mycket av en den inom Sverigedemokraterna. Men nu finns en annan infrastruktur, utanför partiets hägn. Helgens möte sätter Tryckfrihetssällskapet på kartan på allvar. Så det är lika bra att vi vänjer oss vid deras närvaro och Ingrid Carlqvists utfall mot den svenska mediekåren.

Så kom ihåg det nästan gång Tryckfrihetssällskapet talar om yttrandefriheten.
Den gäller uppenbarligen inte alla.

Ryggradslöst muslimhat

Ingrid Carlqvist  som leder det självutnämnda tyckfrihetsällskapet intervjuades i Människor och tro (P1 7/9). Där försökte Carlqvist måla upp den falska bilden att hon utmålats som anti-muslimsk på grund av en kritik mot radikal islamism. Inslaget avslutas med att Carlqvist levererar ett budskap till muslimer i Sverige:

"Jag tycker att viktiga för muslimer i Sverige är att dom, som jag är övertygad är om är den absoluta majoriteten, som är ungefär lika sekulariserade som vi är: Låt era röster höjas. Låt oss höra att ni tar avstånd från de här radikala grupperna. Det är mitt budskap till Sveriges muslimer."

Vi kan lämna Carlqvists kollektiva skuldbeläggande av muslimer och hennes tydliga vi och dom-tänkande därhän denna gång. Först är det viktigt att påpeka att det är legitimt och nödvändigt att kritisera radikala islamistiska rörelser. Problemet är att Ingrid Carlqvist gör något annat än att kritisera antidemokratiska muslimska hatspridare. Hon demoniserar islam och sprider förakt mot muslimer i största allmänhet.

Här sprider Carlqvist myter om muslimsk ovilja att vara en del av europeiska samhällen. Hon riktar inte in sig på enskilda muslimer med extrema åsikter utan muslimer som kategori.

Här ansluter sig Carlqvist till den skrämmande populära antimuslimska konspiraitonsteorin om att Obama är muslim, vilket påstås innebära illojalitet och opålitligt.

Här publicerar hennes organisation en intervju (präglad av en beundran för intervjuobjektet) med den våldsamma antimuslimska gruppen EDL:s ledare Tommy Robinsson. EDL:s koppling till våld har föranlett att till och med Sverigedemokrater undviker samröre med gruppen men Carlqvist låter sig inte avskräckas.

Varför säger Carlqvist i Människor och tro att hon endast är kritisk till extremister som utgör en minoritet bland muslimer när det är så tydligt att Carlqvist är fientlig till muslimer i största allmänhet?

Det handlar om ett oärligt och opportunistiskt feglir som är tämligen vanligt i antimuslimska miljön.  Inför en publik (ofta i etablerade medier) säger man sig vara utsatt för smutskastning trots att man bara riktat en kritik mot extremister som borde vara (och som i verkligheten ofta är) okontroversiell. I andra sammanhang, när man befinner sig på hemmaplan, uttrycker man sin verkliga hållning. Det innebär att man framstår som en sanningssägare som förföljs av journalister som gör allt för att skyla över verkligheten. Taktiken känns igen från antisemitiska kretsar där man inför en publik söker framställa sig som kritiker av Israel eller sionismen medan man i andra sammanhang sprider samma myter om en global judisk sammansvärjning som nazister. Det kan vara värt att ha koll på denna oärliga taktik nästa vecka när Geert Wilders, i Carlqvists regi, besöker Sverige.

Vilks olika måttstockar

Lars Vilks förklarade igår i Kulturnyheterna att han inte besväras av att bli omhuldad av counterjihad-organisationen SION.

Det spelar ingen roll vem som använder dig och på vilket sätt?  

— Jag kan inte hindra det alltså.

Visst är det sant att man inte kan bestämma hur andra ska använda en symboliskt men Vilks har självmant valt att medverka på en stor SION-manifestation 11 september i USA.  Igår kunde man ta del av en annan intervju med Vilks, denna gång i Aftonbladet Kultur. Där  berättar konstnären att han lät bli att svara när en nazistisk skvallersajt ville intervjua honom.

"Nationell.nu ville intervjua mig. Men jag svarade inte. Jag har ju sett hur de håller på med sina judiska konspirationsteorier."

Snart reser Vilks till USA för att tala om för antimuslimska konspirationsteoretiker att de är inkluderade i hans konstverk. Den svenska nazistsajten fick kalla handen på grund av sina konspirationsteorier om judar - olika hat, olika måttstockar.

Hur avvikande är Norlings idéer?

Sverigedemokratern Pär Norling i Bollnäs har sagt att religionen islam inte ska finnas i Sverige. Det är en uppfattning med djup förankring bland partiets ledande företrädare och i partiets kommunikation. Partisekreteraren Björn Söder ser islam som ett hot mot väst. Under ett torgmöte i Växjö för två år sedan talade han om att "precis som nazismen bekämpades måste nu islam bekämpas":

"Det är en ödesfråga för framtiden. Stoppar vi inte utbredningen av islam kommer muslimerna att ta över, och det kommer att gå fort"

Visst kan det vara så att Söder och andra i SD:s ledning som utryckt sig liknande ser lösningen i att man bör verka för att muslimerna ska assimileras vilket tycks vara liktydigt med att sluta vara muslimer. Norling förtydligar något som Söder, Ekeroth, Åkesson och Jomshof och andra duckar för när de beskriver islam och muslimer som hot mot Sverige, Europa och väst. Pär Norling säger vad vi ska göra med personer som trots SD:s satsningar på assimilering behåller islam som sin religion.

"Det är utvisning som gäller."

För detta riskerar han uteslutning. Var kan Norling fått uppfattningen att hans åsikter har stöd i partiet? Kanske i partitidningen. I en gillande recension av Bat Ye'ors bok Eurabia: The Euro-Arab Axis i Sverigedemokraternas partiorgan SD-kuriren (nr 63/2005) kan man läsa följande:

"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen."