Ett sverigedemokratiskt okvädningsord

Under gårdagskvällen satt jag och diskuterade med några sverigedemokrater på Twitter. Det blev en givande diskussion om Sverigedemokraternas olika ideologiska inriktningar. En av de mest frispråkiga sverigedemokrater jag känner till deltog i diskussionen. Patrik Ehn, gruppledare för partiet både i Göteborgs kommunfullmäktige och i Västra Götalands-regionen, menade att det inte längre finns några falanger i partiet. Den så kallade Bunkerfraktionen som Ehn har tillhört existerar inte längre, menade han. Istället förklarade SD-politikern att det det finns olika generationer sverigedemokrater och att dessa har olika uppfattningar om vissa saker.

Eftersom den tidigare partiledaren Mikael Jansson, som Ehn står nära, är född på 1960-talet så skiljer det sig en del mellan honom och Jimmie Åkesson, förklarade Ehn. När jag påpekade att det bara skiljer två år mellan Åkesson och Jansson i antalet år de har varit med i partiet och att den nuvarande ungdomsförbundsordföranden Gustav Kasselstrand som står Jansson nära knappast är född på 1960-talet presenterade Patrik Ehn en annan, betydligt mer intressant, förklaring. Ehn hävdade följande: 

"Det finns inga falanger, men folk har olika ideologiska spår in i partiet, det nationella, det sociala, det konservativa". 

Patrik Ehn har tidigare publicerat ett längre blogginlägg på följande tema. I texten "De fyra elementen" förklarar SD-politikern sin syn på partiets ideologiska ramverk. Texten publicerades i december förra året strax efter partiets landsdagar där det beslutades att skriva in socialkonservatismen i partiprogrammet. Något som Ehn var skeptisk mot:

"Jag skulle vilja beskriva nationaldemokratin som vår överideolologi och socialkonservatismen som vår underideologi". 

Vidare förklarar Ehn "Det nationella elementet" bland annat så här:

"Vår nationalism betonar vikten av vårt gemensamma ursprung, vår historia och vår kultur, alltså det som binder samman folket i forntid, nutid och framtid". 

I stycket "Det sociala elementet" betonar Ehn partiets folkhemsvurmande på följande vis:

"Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden".

"Det konservativa spåret" förklarar Ehn partiets framväxt:

"Sverigedemokraterna har sina rötter i kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). "Bevara Sverige svenskt" är en i allra högsta grad konservativ formulering. Konservatism kommer som bekant av latinets conservare som betyder bevara, och att bevara Sverige svenskt uttrycker då framför allt en kulturkonservativ hållning".

Under min och Ehns konversation Twitter igår kväll frågade jag honom ifall man inte skulle lägga till ett "fjärde spår" i partiet,"Det antimuslimska". På den frågan svarade Ehn följande:

"Ja det är väl det liberala spåret isf".

SD-politikerns ideologiska frispråkighet är anmärkningsvärd. Patrik Ehn med bakgrund i nazistiska Nordiska Rikspartiet och som utan tvekan kommit in i Sverigedemokraterna via "det nationella spåret" är mycket väl medveten om att "liberal" är och har varit ett skällsord inom Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth som torde vara den ledande inom "det liberala spåret" då han är den inom partiet, i alla fall på riksnivå, som framförallt lägger vikt på att protestera mot den så kallade "islamiseringen" säger så här i en intervju i Annika Hamrud och Elisabeth Qvarfords bok "Svensk, svenskare...":

"Jag hatar FP. De är liberaler, mångkulturalister, de vill ha öppna gränser". 

"Liberal" har genom Sverigedemokraternas historia varit ett epitet som använts för att stämpla politiska motståndare inom partiet. När Nationaldemokraterna bröt sig loss för tio år sedan var ett utbrytarfraktionens främsta argument att den dåvarande ledningen i Sverigedemokraterna höll på att "liberalisera" partiet.

Menar då Patrik Ehn att Ekeroths gäng "liberaliserar" dagens Sverigedemokraterna? Förmodligen inte. Däremot menar han att Ekeroth och hans "spår" inte bryr sig om nationen och svenskheten bevarande som "Det nationella spåret" gör. Ekeroths brutala fokus på motståndet till invandring från muslimska länder bara för att människorna därifrån är just muslimer är således inget som "Det nationella spåret" har så värst mycket till övers för.

Alltså: I Sverigedemokraterna kallar man "falanger" för "spår" nu för tiden och Kent Ekeroth får nog leva med att han är "liberal" i vissa partikamraters ögon.

Drömmen om en egen tidning

I en intervju på Dagens Opinion meddelar idag Sverigedemokraternas riksdagsledamot Erik Almqvist att han ligger i startgroparna för att starta en ny tidning. ”Samtiden – Fri Opinion” är det tänkt att tidningen ska heta och den planeras lanseras under nästa år.

Bakom tidningsprojektet står aktiebolaget Samtid & framtid vars styrelse endast av består av mer eller mindre välkända sverigedemokrater. Ändå lovar Almqvist dyrt och heligt att tidningen inte kommer drivas av Sverigedemokraterna.

–      Partiet är inte inblandat i detta, mer än att vi stöttar med mer praktiska saker och ekonomiskt nu i uppstarten. Vi kommer inte påverka tidningen, säger Almqvist i intervjun med Dagens Opinion.

Almqvist lovar också att den nya tidningen inte ska bli som den främlingsfientliga sajten Avpixlat. En sajt vars nyhetsartiklar dagligen sprids av ledande sverigedemokrater och som innehåller grov främlingsfientlig retorik med ett kommentarsfält där partikamrater till Almqvist bland annat önskat skottpengar på Fredrik Reinfeldt och hävdat att det finns likheter mellan Anders Behring Breivik och svenska SSU.

Enligt Almqvist kommer den nya tidningen vara mycket ”bredare än så”. Sverigedemokraten hävdar också att idén om ”Samtiden – Fri Opinion” kommit från ”folk som är vana att jobba med journalistik” och att det i tidningen även ska finnas liberala, kristdemokratiska och möjligen vänsterkolumnister.

Men vad är då skillnaden mellan Almqvists tidningsprojekt och andra tidningar om den kommande tidningen inte ska vara som hatsajten Avpixlat? Ska den möjligen vara en ny variant av partiorganet SD-Kuriren som under Tommy Hanssons ledning förvandlats till en interntidning från att ha varit ”Sveriges mest läst politiska sajt”, vilket Sverigedemokraterna för några år sedan marknadsförde sin partitidnings hemsida som?

Förmodligen inte.

Läsaren får dock en hint om vad tidningen kommer att innehålla när Almqvist i intervjun förklarar vad som är dåligt med dagens medieklimat. Riksdagsmannen eftersöker ”andra vinklar” på mer än invandringspolitiken.

–      Då pratar vi inte bara om invandringsfrågor, utan det gäller även exempelvis rapporteringar från den arabiska våren, det som händer i Syrien just nu, och de fängslade svenska journalisterna i Afrika. Det märks att mycket av de fakta och diskussioner som försiggår i andra länder kommer inte fram i den svenska debatten, tycker Erik Almqvist.

Det är uppenbart att Almqvist tycker att svensk medias rapportering om Assad-regimens agerande mot det syriska folket och kampanjerna för att frige de svenska journalister som sitter fängslade i Afrika, Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson, inte är helt tillfredsställande för honom. Almqvist har även tidigare klagat på hur svensk media skildrar utvecklingen i Ungern och landets nya medielagar.

Skulle då ”Samtiden – Fri Opinion” kunna fylla något tomrum vad det gäller just de exempel som Almqvist tar upp i intervjun med Dagens Opinion? Lyckas Almqvist och hans nyfunna vänner som är ”vana att jobba med journalistik” rådda ihop en tidning med skribenter utanför den sverigedemokratiska sfären vore det en stor skräll.

Misslyckas tidningen med detta har jag väldigt svårt att se att tidningsprojektet inte blir något annat än en konkurrent till en tidning som Almqvist garanterat känner till och som dagligen kommer med ”andra vinklar” om både kriget i Syrien och de fängslade journalisterna i Afrika. Samma tidning har också skrivit en rad artiklar om med helt andra vinklar om den politiska utvecklingen i Ungern.

Tidningen heter Nationell Idag och startades av Nationaldemokraterna. Sedan ett par år tillbaka erhåller Nationell Idag som kommer ut en gång i veckan även presstöd.

Med Almqvists något kortfattade beskrivning verkar det inte bättre än att Sverigedemokraterna nu tar upp kampen med det sönderfallande Nationaldemokraterna om att erhålla statligt presstöd för en intolerant och konspirationsteoretisk tidning.

Så går det till när SD praktiserar den "öppna" svenskheten

Igår stod det klart att tre sverigedemokrater i Södertälje lämnar partiet. De tre har alla gemensamt att de valts in i kommunfullmäktige för partiets räkning och samtliga har irakiskt ursprung. Det sistnämnda faktumet, att tre sverigedemokrater kom från Irak, rönte stor uppmärksamhet innan valet 2010. Partiets konkurrent om de intoleranta rösterna i Södertälje, Nationaldemokraterna, har vid flera tillfällen försökt göra en stor affär av att Sverigedemokraterna "släppt in" människor från Mellanöstern på sina valsedlar.

Men Sverigedemokraterna stod på sig. Till skillnad från Nationaldemokraterna förespråkar SD så kallad assimilering och det partiet kallar för "den öppna svenskheten". "Den öppna svenskheten" fungerar så här:

Är du född i ett annat land och kommer till Sverige så kan du, kanske, ändå bli svensk. Men det räcker inte bara med att du blir svensk medborgare. Du ska också anpassa dig till den svenska kultur som Sverigedemokraterna under åren har haft så vansinnigt svårt att konkretisera. Men viktigast av allt: Du ska uppfatta dig själv som svensk och dessutom uppfattas som svensk av andra svenskar.

Jag har under de år som jag har jobbat på Expo försökt att hitta ett så pedagogiskt sätt som möjligt för att förklara för exempelvis åhörare vid föreläsningar om hur "den öppna svenskheten" fungerar i praktiken. I fortsättningen blir de tre avhoppade sverigedemokraterna från Södertälje det självklara exemplet. För varför lämnar de partiet? Jo, för att de upplever att de inte behandlats som fullvärdiga svenskar av sina partikamrater.

De har med andra ord drabbats av den politik som de tidigare företrätt. Trots att de tre hade anpassat sig så pass mycket till Sverigedemokraternas vision om svenskhet att de till och med hade blivit sverigedemokrater var de ändå inte tillräckligt svenska enligt sina partikollegor.

Så mycket för den "öppna" svenskheten.

Nya avhopp från SD

Vi har hört det förut. Sverigedemokraterna får en av sina stolar tomma i ännu en kommun. Den här gången är det Ockelbo som får se en av partiets företrädare göra sorti från den politiska arenan. Just den här gången är bortfallet inte särskilt dramatiskt. En av partiets företrädare ska flytta från kommunen och eftersom Sverigedemokraterna inte har någon ersättare blir platsen tom. 

Den tomma platsen kan därmed skrivas in som av de "normalt" förlorade platserna. Sverigedemokraterna är det parti som har fått se flest ledamöter lämna sina uppdrag eller partiet. Redan under förra mandatperioden hade partiet stora problem att fylla platserna runt om i landet. Inför valet förklarade Erik Almqvist att partiets målsättning var att inte ha några tomma stolar alls mellan 2010 till 2014. 

Satsningen har misslyckats helt. Avhoppen fortsätter. Och i många fall beror de på interna konflikter och missnöje. Senaste exemplet är från Motala där två av partiets företrädare nu valt att lämna partiet . Det är för mycket fokus på invandring, förklarar en av de avhoppade Sverigedemokraterna. Det brukar låta så när folk lämnar SD. För att bli välkommen in i stugvärmen tar man avstånd från SD:s rasism - som man alltså fram tills dess accepterat. 

I Ockelbo förklarar den kvarvarande sverigedemokraten att partiet har svårt att hitta kandidater eftersom att många är rädda för att frysas ute och bli utsparkade från facket. Om det verkligen är så vet vi inte. Men en sak kan vi vara säkra på. Det är inte bara på grund att människor är rädda för att kandidera för Sverigedemokraterna som partiet har problem att hålla ihop sitt parti. Ett större problem är att de som väljer att representera partiet inte kan hållas sams.