Diskussion om Mangsrättegången

I morse medverkade jag i SVT:s morgonsoffa och diskuterade Mangs rasism och ideologiska hemvist. Värt att notera är att åklagarsidan som då rättegången inleddes kortfattat talade om "ett visst mått av främlingsfientlighet" nu allt tydligare betonat rasismen. Under sin slutplädering underströk Solveig Wollstad att Mangs hade rasistiska motiv.

För den som vill läsa mer kan jag rekommendera Daniel Vergaras och min granskning från Expo #1/2012, Daniel Poohls analys samt Erik Melins och Daniel Vergaras uppföljning från #2/2012. 


Jag har tidigare kommenterat Mangs världsbild i Aftonbladet och på Nyheter24.

SD-Kvinnors blåögda maktanalys

Paula Bieler och Hanna Wigh.

Under Almedalsveckan har företrädare för SD-kvinnor, föga förvånande, hunnit med att uttrycka en hel del inte helt verklighetsförankrade påståenden. Som att kvinnor i Sverige bara förvärvsarbetat sedan 70-talet (säg det till min mormor, född 1919, och hon hade kunnat berätta en del om sitt yrkesliv) och att det finns ett omedelbart samband mellan invandringspolitik och våldtäktsstatistik.

När SD-kvinnor på den internationella kvinnodagen åttonde mars i år lanserade en kampanj för att ”lyfta frågan om det hedersförtryck som fått fäste i vårt land” utlovade man ett konkret åtgärdsprogram. Detta presenterades under onsdagen. Som en aperitif fick vi omåttligt nyfikna serverat ett upptaktsmöte på tisdagen.

Paula Bieler och Hanna Wigh, båda ledamöter i SD-Kvinnors förbundsstyrelse, höll ett gemensamt anförande vid torgmötet. De båda SD-Kvinnorna var tydliga i sin ståndpunkt att det som vanligtvis benämns som våld i nära relationer är något helt annat än det som generellt kallas för hedersvåld.

SD-Kvinnor tror inte att när män misshandlar sina döttrar, flickvänner eller fruar fysiskt och/eller psykiskt, så är det ett uttryck för en könsmaktsordning där kvinnor är underordnade män. Det gäller när en pappa förbjuder sin dotter att gå på disco. Det gäller när en man talar om för kvinnan han lever med att hon är värdelös. Det gäller när en kvinna inte själv får bestämma vem hon ska gifta sig med. Och det gäller när en man slår eller våldtar sin flickvän.

En maktanalys är för SD-Kvinnor bara intressant när den går att tillämpa på män och kvinnor som inte är blonda och blåögda.

Bieler rasade mot att ”det svenska samhället har fastnat i den här tanken om integration” och anförde istället tesen att ”olika sätt att leva sina liv kan vara olika mycket värda”. Detta följdes upp av förbundskollegan Hanna Wigh som menade att ”vi kan absolut inte ställa upp på kulturrelativismen. Vi måste övergå till en assimilationskultur framför en integration”.

Torgmötet pågick i 40 minuter. Om det var hybris eller brist på erfarenhet som var upprinnelsen till detta omotiverat långa anförande låter jag vara osagt. Onekligen hinner man dock säga väldigt mycket på 40 minuter.

Bieler och Wigh raljerade över genusteorier och över vissa företags ambition att genomföra så kallad genuscertifiering av arbetsplatsen. De menade att slöjan är en politisk symbol och vill se en åldersgräns på 15 år för flickor att bära den. (Detta kan ställas i relation till Sara-Lena Bjälkös tanke om att användandet av begreppet ”hen” borde vara belagt med 18-årsgräns, som hon anförde vid måndagens torgmöte). SD-Kvinnorna är oroade över att vissa föräldrar är sämre föräldrar än andra. Så kan det förstås vara – och det kan bero på en mängd olika faktorer. SD-Kvinnorna menar dock att lösningen är att utveckla ”föräldrastöd med särskild inriktning på att lära föräldrar med bakgrund i hederskulturer hur de bör agera för att vara goda föräldrar i enlighet med svenska värderingar”.

Det finns egentligen bara en sak att glädjas över: i SD-kvinnornas reklamfilm ”Tänk om” från i våras rimmar man sitt budskap. Detta något genanta inslag slipper vi i deras åtgärdspogram mot hedersvåld.

Ny rapport om vardagsrasism på nätet

Under onsdagen presenterade den antirasistiska bloggen ”inte rasist, men” undersökningen ”En kartläggning av vardagsrasismen på nätet”. Under perioden 15 juni till 24 juni har de analyserat totalt 3 358 inlägg i sociala medier (Twitter, forum, Facebook och bloggar) och nyhetsartiklar på webben som har en koppling till sökorden invandrare, invandring, flykting och flyktingar. Undersökningen konstaterar att av dessa inlägg var 499 rasistiska, 865 nedlåtande och 1433 ej rasistiska. Övriga parametrar man har tittat på är exempelvis ålder och kön samt om avsändaren har en koppling till Sverigedemokraterna.

- Vi har gjort undersökningen eftersom vi ville få en bättre bild av hur vardagsrasism ser ut på internet och vilka det är som uttrycker den. Slutsatsen är att "vem som helst" kan uttrycka rasistiska eller nedlåtande kommentarer angående invandringsfrågor på internet, säger Anny Berglin från Inte rasist, men.

Rapporten presenterades på ett seminarium där Jan Helin (chefredaktör Aftonbladet), Sofia Mirjamsdotter (journalist med inriktning på sociala medier), Anton Landehag (ordförande Ungdom mot rasism) och Henrik Johansson (Inte rasist, men) deltog.

Jan Helin menade att han sett en positiv förändring efter att Aftonbladet justerat de tekniska förutsättningarna för att kunna skriva anonymt i artiklarnas kommentarsfält.

- När man måste ta ansvar pratar man på ett annat sätt, hävdade han.

Anton Landehag betonade att det inte bara går att förlita sig på tekniska lösningar, utan hävdade att ”antirasister måste kliva fram tydligare” för att bättre kunna hantera näthatet. Enligt Henrik Johansson behöver man arbeta med frågan på bred front.

- För att bekämpa näthat med intoleranta förtecken krävs en bred antirasistisk rörelse. Det är också viktigt att dagstidningarna tar sitt ansvar och granskar de bloggar och nätsajter som faktiskt sprider hat och rasism. Till sist tror jag att man behöver utbilda elever bättre i källkritik, säger Henrik Johansson.

Rapporten går att ladda ner här: http://interasistmen.se/wp-content/uploads/2012/07/Vardagsrasism-p%C3%A5-n%C3%A4tet-1.pdf

SD och medierna

Tidningsutgivarna anordnade seminarium om journalisten Björn Hägers genomgång av mediers bevakning av Sverigedemokraterna . Häger har gått igenom rapporteringen och genomfört intervjuer med ett trettiotal journalister och landar i slutsatsen att medier överlag särbehandlade Sverigedemokraterna inför valet 2010. Häger pekar på en negativ särbehandling som kännetecknas av journalister som "håller tillbaka, granskar hårdare eller lyfter fram kritiker som får säga det man själv tycker".


Har man ambitionen att granska Sverigedemokraterna som andra partier är det nyttigt att ställa sig frågan: "Hur skulle jag agera om det var ett annat parti"? Ser man på delar av bevakningen av Sverigedemokraterna blir det tydligt att det faktiskt också finns och har funnits en positiv särbehandling i medierna. Ett exempel togs upp under den paneldiskussion som följde Hägers presentation. Kersti Forsberg, chefredaktör för City Skåne, förklarade att redaktionen positivt särbehandlar SD för att kunna få kommentarer från partiets representanter. Endast Sverigedemokraterna ges (som enda parti) systematiskt förmånen att i lugn och ro kunna svara på frågor via mejl istället för över telefon. Forsberg beskrev också hur partiets företrädare uttryckt sig grovt och fientligt mot journalister på ett sätt som hade väckt uppmärksamhet om det kom från ett annat parti.


Ett annat exempel är när DN, TT och Expressen skrev om sverigedemokratiska avhopp och tomma stolar efter valet 2010. Sverigedemokraterna kunde utan att ifrågasättas hävda att avhoppen berodde på hot och trakasserier. När Expo ringde runt svarade ingen att de hoppat av på grund av hot, våld eller trakasserier. Nästan alla de kontaktade avhopparna uppgav att de lämnat sin plats på grund av orsaker som tidsbrist och flytt från kommunen.


En ytterligare typ av positiv särbehandling handlar om partiets ideologi. Sverigedemokraterna har, något förenklat, två sidor. Det ena präglas av en folkhemsnationalism och tal om assimilation som syns i SD:s program och i sammanhang där partiets företrädare vill utmåla kritiker som lögnare eller oseriösa som helt fräckt hittar på att partiet skulle skilja på folk och folk och måla upp fiendebilder av olika minoriteter.
Just denna tradition anslöt sig Björn Söder till då han under paneldiskussionen förklarade att SD respekterar människors lika värde och inte kan sägas vara främlingsfientliga. Den som misstror det kan gå in på sverigedemokraterna.se och läsa partiprogrammet. Här är ett par andra exempel

"Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tarstarkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisktillhörighet eller etnisk bakgrund."Sverigedemokraternas principprogram från 2005 

"Vi tar avstånd från all form av särbehandling på grund av ursprung"Sven-Olof Sällström, allehanda.se , 2011 

”Det har aldrig funnits islamhat inom Sverigedemokraterna"Runar Filper i Värmlands Folkblad, 2011-08-29

Den andra sidan av Svergiedemokraternas retorik är öppet grov och hatfylld och kommer till uttryck i tal, tweets, artiklar, insändare och blogginlägg. Hatretoriken begränsas inte till odisciplinerade gräsrötter utan återfinns i partitoppen. Ändå är det sällsynt att uttryck som dessa uppmärksammas när partiets företrädare försöker framstå som antirasistiska anhängare av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

"Precis som nazismen bekämpades måste nu islam bekämpas" "Det är en ödesfråga för framtiden. Stoppar vi inte utbredningen av islam kommer muslimerna att ta över, och det kommer att gå fort"Björn Söder, Smålandsposten, 2010-09-09 

”Jag vidhåller att islam är det största hot vi har här i Sverige. Därför angriper vi överallt där islam agerar. Islam är en politisk, religiös makt som aldrig borde finnas i Sverige.”Leif Åhlin, Arvika Nyheter, 2011-08-29 

"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen." Harry Vinter i SD-kuriren nr 63, april 2005  

"Det är de "icke våldsamma" muslimerna som de farligaste. Muslimerna vet, att våra toleranta samfund låter dem bygga upp sina strukturer i fred, så länge de inte använder öppet våld. Muslimerna har på förhand miljoner soldater innanför våra gränser, utrustade av oss med alla moderna hjälpmedel."  Peter Neerup Buhl i SD-Kuriren, nr 42 maj 2001  

”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1 400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde.”Kent Ekeroth, Landsdagarna, 2009

Det kan vara nyttigt att ställa sig frågan "Hur skulle jag agera om det var ett annat parti?" när man ställs inför uttryck som dessa. Hur hade man reagerat om en moderat eller en socialdemokrat gjorde liknande utspel? Är det problematiskt om hatretorik som i exemplen ovan följs av en kritisk, eller "negativ" rapportering?  


Att skildra och granska Sverigedemokraterna som andra partier skildras och granskas innebär att lyfta blicken och se helheten. Ett partis politik är inte bara det som står i Partiprogrammet är en av flera aspekter av ett partis politik. Minst lika viktiga är blogginlägg, artiklar och politikers röster i de parlamentariska församlingar där de är invalda.


Sverigedemokraterna bör granskas som andra partier och rapporteringen förutsätter precis som bevakning av andra partier en god research och kritiska följdfrågor. Sverigedemokraterna hävdar att de inte är ett enfrågeparti och bör få ställas till svars precis som andra partier, oavsett vilken politisk fråga det gäller. Anser man som journalist att hat och kollektivt skuldbeläggande från riksdagspartier har ett nyhetsvärde bör Sverigedemokraternas intolerans uppmärksammas på samma sätt som om utspelen dök upp i centern eller vänsterpartiet. Gör man inte det särbehandlar man Sverigedemokraterna.

Att "grilla" en sverigedemokrat

Igår medverkade undertecknad i SVT:s så kallade "Politikergrill" i Almedalen tillsammans med bland andra Edna Eriksson från Sveriges Hembygdsförbund. Föga förvånande var det Sverigedemokraterna jag hade fått den äran att ställa kritiska till. Partiet hade skickat Richard Jomshof.

Jag valde att fokusera mina fyra minuter på frågor som Sverigedemokraterna tidigare mer eller mindre vägrat att svara på. Min inledande fråga handlade om det faktum att Sverigedemokraterna lovade sina väljare innan valet att de inte skulle ha några tomma stolar i landets kommunfullmäktigeförsamlingar och idag två år efter valet har partiet över trettio tomma stolar. Jag ville veta ifall partiet betraktade detta faktum som ett svek mot väljare.

På klassiskt SD-manér ifrågasatte Jomshof först min fråga. Den var tydligen inte berättigad, menade Jomshof, som hellre tyckte att jag skulle fråga honom om skolfrågor istället.

När jag sedan frågade Jomshof om hans uttalanden om muslimer fortsatte han att ducka mina frågor. Jag hoppas innerligen att SD-politikern och jag snart får chansen att fortsätta vår diskussion.

Ni kan se grillningen från gårdagen här.