Vilks olika måttstockar

Lars Vilks förklarade igår i Kulturnyheterna att han inte besväras av att bli omhuldad av counterjihad-organisationen SION.

Det spelar ingen roll vem som använder dig och på vilket sätt?  

— Jag kan inte hindra det alltså.

Visst är det sant att man inte kan bestämma hur andra ska använda en symboliskt men Vilks har självmant valt att medverka på en stor SION-manifestation 11 september i USA.  Igår kunde man ta del av en annan intervju med Vilks, denna gång i Aftonbladet Kultur. Där  berättar konstnären att han lät bli att svara när en nazistisk skvallersajt ville intervjua honom.

"Nationell.nu ville intervjua mig. Men jag svarade inte. Jag har ju sett hur de håller på med sina judiska konspirationsteorier."

Snart reser Vilks till USA för att tala om för antimuslimska konspirationsteoretiker att de är inkluderade i hans konstverk. Den svenska nazistsajten fick kalla handen på grund av sina konspirationsteorier om judar - olika hat, olika måttstockar.

Hur avvikande är Norlings idéer?

Sverigedemokratern Pär Norling i Bollnäs har sagt att religionen islam inte ska finnas i Sverige. Det är en uppfattning med djup förankring bland partiets ledande företrädare och i partiets kommunikation. Partisekreteraren Björn Söder ser islam som ett hot mot väst. Under ett torgmöte i Växjö för två år sedan talade han om att "precis som nazismen bekämpades måste nu islam bekämpas":

"Det är en ödesfråga för framtiden. Stoppar vi inte utbredningen av islam kommer muslimerna att ta över, och det kommer att gå fort"

Visst kan det vara så att Söder och andra i SD:s ledning som utryckt sig liknande ser lösningen i att man bör verka för att muslimerna ska assimileras vilket tycks vara liktydigt med att sluta vara muslimer. Norling förtydligar något som Söder, Ekeroth, Åkesson och Jomshof och andra duckar för när de beskriver islam och muslimer som hot mot Sverige, Europa och väst. Pär Norling säger vad vi ska göra med personer som trots SD:s satsningar på assimilering behåller islam som sin religion.

"Det är utvisning som gäller."

För detta riskerar han uteslutning. Var kan Norling fått uppfattningen att hans åsikter har stöd i partiet? Kanske i partitidningen. I en gillande recension av Bat Ye'ors bok Eurabia: The Euro-Arab Axis i Sverigedemokraternas partiorgan SD-kuriren (nr 63/2005) kan man läsa följande:

"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen." 

Transportarbetarna fortsätter utesluta aktiva sverigedemokrater

Nu på måndagsförmiddagen beslutade Svenska Transportarbetareförbundets kongress att förbundets linje att aktiva sverigedemokrater ska uteslutas ur organisationen kvarstår. Beslutet föranleddes av en kort debatt där ett ombud menade att förbundets policy kunde skrämma iväg ungdomar medan flera ombud gick upp och påpekade att aktiva sverigedemokrater motarbetar förbundets demokratiskt antagna stadgar och värdegrund.

När ett av ombuden gick upp och berättade om hur blivit diskriminerad i arbetslivet och i övriga samhället på grund av sitt ursprung och att det var just därför han inte ville ha aktiva sverigedemokrater i förbundet reste sig ombuden i kongressalen och applåderade. Motionen om att släppa in aktiva sverigedemokrater i förbundet avslogs med en överväldigande majoritet.

Expo Utbildning finns på plats under Transports kongress och samtliga ombud får varsitt exemplar av boken "Positiv antirasism". Kongressen beslutade även en motion om att intensifiera arbetet mot främlingsfientlighet och intolerans.

FPÖ:s ledare sprider antisemitisk bild

Svenska kommittén mot antisemitism uppmärkammar Heinz-Christian Straches spridning av en bild med ett klassiskt tema.

Heinz-Christian Strache, ledare för det österrikiska högernationalistiska och främlingsfientliga partiet FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs), publicerade den 18 augusti en politisk teckning med antisemitiska förtecken på sin Facebooksida. 

Bilden utgjorde en illustration till ett inlägg av Strache i vilket han anklagade sitt lands regering för att överföra det österrikiska folkets skattepengar till ”bankspekulanter” i EU. Teckningen (se bild) visar hur regeringen underdånigt förser bankerna med godsaker medan ”folket”, här representerat av en avmagrad man, sätts på svältkur. Bankerna i sin tur representeras av en fetlagd man med kroknäsa och davidsstjärnor på kavajens ärmknappar. Det handlar således om en uppenbart antisemitisk bild i vilken judar associeras med makt, finansväsende och spekulation och påstås bedriva utpressning mot regeringar och suga ut ”folket”. (Bilden utgör en modifierad version av en antikapitalistisk teckning från 1960-talet.)

Läs hela texten här.

Spiken i kistan för Avpixlat och Chang Frick

Efter Counterjihadmanifestationen i Stockholm den 4 augusti skrev jag om sverigedemokratens Chang Fricks lilla felsägning i pressfållan som var i anslutning till manifestationen. Frick hade nämligen först öppenhjärtligt berättat att han var på plats för sajten Avpixlats räkning. Något han dock snabbt dementerade när det gick upp för honom att kopplingen mellan SD och Avpixlat inte är helt okomplicerad. Frick menade att han först bara hade skämtat med mig när han kom fram tillsammans med en kameraman och skulle intervjua mig för Avpixlats räkning.

Avpixlats anonyma skribenter reagerade kraftigt på artikeln och publicerade därför en lång artikel där man hävdade att Frick inte hade med sajten att göra. Sådana "skämt" var helt enkelt inte okej.

Nu kan Expobloggen dock avslöja att Chang Frick menade allvar. Dagen innan manifestationen skickade han nämligen ett mail till tidskriften Expos redaktör Anders Dalsbro. I mejlet skriver sverigedemokraten att han vill göra en videointervju som ska handla om följande:

"Frågeställningen handlar om var gränsen går för rasism. Bakgrunden är händelsen igår från stockholm pride där två medlemmar från SDU inte fick närvara på ett utannonserat möte".

För vem skulle då videointervjun göras? Det förklarar Frick på följande sätt:

"Tanken med intervjun är att den ska ingå i ett reportage för sajten avpixlat".

Det är med andra ord uppenbart att Frick var på plats för Avpixlats räkning och att hans "skämt" snarare var en undanflykt.

Vi kan således en gång för alla konstatera att Sverigedemokraterna och Avpixlat inte bara står nära varandra. Partiets företrädare jobbar också för sajten.

Riksdagsledamoten Kent Ekerot hjälper sajten att dra in pengar och Chang Frick gör "videoreportage"....

Ett sverigedemokratiskt okvädningsord

Under gårdagskvällen satt jag och diskuterade med några sverigedemokrater på Twitter. Det blev en givande diskussion om Sverigedemokraternas olika ideologiska inriktningar. En av de mest frispråkiga sverigedemokrater jag känner till deltog i diskussionen. Patrik Ehn, gruppledare för partiet både i Göteborgs kommunfullmäktige och i Västra Götalands-regionen, menade att det inte längre finns några falanger i partiet. Den så kallade Bunkerfraktionen som Ehn har tillhört existerar inte längre, menade han. Istället förklarade SD-politikern att det det finns olika generationer sverigedemokrater och att dessa har olika uppfattningar om vissa saker.

Eftersom den tidigare partiledaren Mikael Jansson, som Ehn står nära, är född på 1960-talet så skiljer det sig en del mellan honom och Jimmie Åkesson, förklarade Ehn. När jag påpekade att det bara skiljer två år mellan Åkesson och Jansson i antalet år de har varit med i partiet och att den nuvarande ungdomsförbundsordföranden Gustav Kasselstrand som står Jansson nära knappast är född på 1960-talet presenterade Patrik Ehn en annan, betydligt mer intressant, förklaring. Ehn hävdade följande: 

"Det finns inga falanger, men folk har olika ideologiska spår in i partiet, det nationella, det sociala, det konservativa". 

Patrik Ehn har tidigare publicerat ett längre blogginlägg på följande tema. I texten "De fyra elementen" förklarar SD-politikern sin syn på partiets ideologiska ramverk. Texten publicerades i december förra året strax efter partiets landsdagar där det beslutades att skriva in socialkonservatismen i partiprogrammet. Något som Ehn var skeptisk mot:

"Jag skulle vilja beskriva nationaldemokratin som vår överideolologi och socialkonservatismen som vår underideologi". 

Vidare förklarar Ehn "Det nationella elementet" bland annat så här:

"Vår nationalism betonar vikten av vårt gemensamma ursprung, vår historia och vår kultur, alltså det som binder samman folket i forntid, nutid och framtid". 

I stycket "Det sociala elementet" betonar Ehn partiets folkhemsvurmande på följande vis:

"Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden".

"Det konservativa spåret" förklarar Ehn partiets framväxt:

"Sverigedemokraterna har sina rötter i kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). "Bevara Sverige svenskt" är en i allra högsta grad konservativ formulering. Konservatism kommer som bekant av latinets conservare som betyder bevara, och att bevara Sverige svenskt uttrycker då framför allt en kulturkonservativ hållning".

Under min och Ehns konversation Twitter igår kväll frågade jag honom ifall man inte skulle lägga till ett "fjärde spår" i partiet,"Det antimuslimska". På den frågan svarade Ehn följande:

"Ja det är väl det liberala spåret isf".

SD-politikerns ideologiska frispråkighet är anmärkningsvärd. Patrik Ehn med bakgrund i nazistiska Nordiska Rikspartiet och som utan tvekan kommit in i Sverigedemokraterna via "det nationella spåret" är mycket väl medveten om att "liberal" är och har varit ett skällsord inom Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth som torde vara den ledande inom "det liberala spåret" då han är den inom partiet, i alla fall på riksnivå, som framförallt lägger vikt på att protestera mot den så kallade "islamiseringen" säger så här i en intervju i Annika Hamrud och Elisabeth Qvarfords bok "Svensk, svenskare...":

"Jag hatar FP. De är liberaler, mångkulturalister, de vill ha öppna gränser". 

"Liberal" har genom Sverigedemokraternas historia varit ett epitet som använts för att stämpla politiska motståndare inom partiet. När Nationaldemokraterna bröt sig loss för tio år sedan var ett utbrytarfraktionens främsta argument att den dåvarande ledningen i Sverigedemokraterna höll på att "liberalisera" partiet.

Menar då Patrik Ehn att Ekeroths gäng "liberaliserar" dagens Sverigedemokraterna? Förmodligen inte. Däremot menar han att Ekeroth och hans "spår" inte bryr sig om nationen och svenskheten bevarande som "Det nationella spåret" gör. Ekeroths brutala fokus på motståndet till invandring från muslimska länder bara för att människorna därifrån är just muslimer är således inget som "Det nationella spåret" har så värst mycket till övers för.

Alltså: I Sverigedemokraterna kallar man "falanger" för "spår" nu för tiden och Kent Ekeroth får nog leva med att han är "liberal" i vissa partikamraters ögon.

Expos journalistubildning upprör

Hur ska man som reporter hantera situationen när politikern man intervjuar avfärdar varje kritisk fråga som "vänsterextremism", "svenskfientlighet" och "islamkramande"? Hur granskar man en rörelse där offentliga företrädare förespråkar dödsstraff på journalister? Vad betyder alla de egenkomponerade begrepp som "massinvandring", "kulturberikare" och "kulturmarxism" som en specifik politisk miljö använder sig av?

Dessa tre frågor och flera därtill hade Stiftelsen Expo tillsammans med ett par av Sveriges ledande journalister när det handlar om att granska och skildra den organiserade intoleransen under kursen "Gräv och granska" som vi lanserade igår. En tvådagarsutbildning för journalister som länge har varit efterfrågats.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Först och främst fick vi ett positivt gensvar. Från reportrar och andra som jobbar med media som hörde av sig med både frågor och intresseanmälningar.

Men sedan kom också ekon av upprörda primalskrik.

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder som är känd för att inte låta sig av journalister som ställer frågor som han inte gillar drog självklart följande slutsats om utbildningen:  "Expo startar nu utbildning för den svenska journalistkåren om hur man ska särbehandla SD. Jo, i Sverige fungerar det faktiskt så...". 

Den SD-anknutna sajten Avpixlat skrev givetvis en artikel om utbildningen. Avpixlats "hemliga" skribent skriver bland annat: "Vissa saker går inte ens att hitta på med den vildaste fantasin, de sker istället helt sonika i Sverige".

I det "frispråkiga" kommentarsfältet till artikeln är det i skrivande stund 504 mestadels upprörda och arga kommentarer. Bland annat framförs följande teori: "Expo har nu också drabbats av den s.k.Svenska avundsjukan,då dessa journalister står ljusår ifrån Avpixlats sanningsskrivande mästare Mats Dagerlind". 

Även den något radikalare sajten Fria Tider uppmärksammar utbildningen. En av sajtens läsare föreslår att Fria Tider startar en egen utbildning: "Kanske dags för Fria Tider att starta sin egen utbildning? "Så rapporterar du objektivt och korrekt även när invandrare och bögar är inblandade".

Folkbildning och inkomst på samma gång!".

Nazistiska Nationell.nu uppmärksammar också utbildningen. En av sajtens läsare drar följande slutsats: "Ja. Judisk makt-rörelsen behöver fylla på sina glesa led".

Antimuslimska Swedish Defence Leagues tidigare talesperson Isak Nygren som vid flera tillfällen förespråkat dödsstraff på journalister bara för att de jobbar på Expo twittrade till undertecknad om kursen: "Stalin hade varit stolt över er om han levde".

Med dessa reaktioner i åtanke och telefonsamtal till kollegor där "arga män" förklarat att de minsann "är dubbelt så gammal" och just därför "borde veta mer" så känns det som att vårt initiativ till en utbildning för journalister, milt sagt,  är både behövlig och ligger i tiden.

Vår utbildning handlar nämligen om att granska rörelser som uppenbarligen har fruktansvärt svårt för att bli granskade.

Åkessons idol pensionerar sig

Hösten 2006 var jag på en konferens i Helsingborg som anordnades av Svenska kommittén mot antisemitism. Det var ett par månader efter valet och Sverigedemokraterna hade stärkt position som landets största parti utanför riksdagen med representation i över hälften av landets kommuner. Till konferensen hade det kommit lärare och politiker från hela södra Sverige som ville lära sig mer om intolerans och främlingsfientlighet.

En av de inbjudna föreläsarna var den danska journalisten Adam Holm. Holm hade följt det parti i landet på andra sidan sundet som Sverigedemokraterna sedan några år tillbaka hade hämtat så mycket inspiration ifrån.

-        -  Pia Kjærsgaard är en katalysator i dansk politik, minns jag att den danska journalisten sa.

Danskt Folkeparti hade på mindre än ett decennium gått från att vara en missnöjd utbrytarfalang ur Mogens Glistrups sönderfallande Framstegsparti till ett stödparti till den danska regeringen. Trots att så väl borgerliga som de socialdemokratiska och de då större vänsteralternativen från början hade sagt att de aldrig skulle samarbeta med Danskt Folkeparti så hade partiet bara ett par år senare förändrat både det politiska klimatet och den förda politiken avsevärt. Pia Kjærsgaards krav på en betydligt hårdare migration och integrationspolitik blev verklighet i ett utbyte mot att borgerligheten fick regeringsmakten och snart förändrade i stort samtliga partier i Folketinget sin retorik när det kom till migration och integrationspolitiken.  Något som resulterade i ökade framgångar för Kjærsgaard.

Danskt Folkeparti kom också att bli ett av de första partierna i Europa som nådde framgångar med antimuslimska konspirationsteorier. Något som också tog plats på större danska dagstidningars ledarsidor och hos flera av de övriga partierna.

Utvecklingen i Danmark blev ett skräckscenario för svenska politiker. Men i södra Sverige satt ett gäng sverigedemokrater i trettioårsåldern och var mäkta imponerade över den politiska utvecklingen i Danmark och av Pia Kjærsgaard i synnerhet.

Danskt Folkepartis framgångar hade inte gått Sverigedemokraterna obemärkt förbi. Men det fanns ett problem. Partiet var sprunget ur en annan tradition än Sverigedemokraterna. Medan Danskt Folkeparti hade vuxit fram ur Mogens Glistrup i grunden nyliberala skattemissnöjesparti som med tiden hade lyckats kombinera folkligt skattemissnöje med en många gånger aggressiv och vulgär retorik riktad mot invandrare var Sverigedemokraterna ett parti sprunget ur den övervintrade högerextrema miljön.

Sverigedemokraternas bruna arv gjorde det problematiskt för Danskt Folkeparti att ha med dem att göra och Sverigedemokraterna hade under 1990-talet haft täta band med det numer insomnade Nationalpartiet vars partiledare Kaj Vilhelmsen alldeles nyligen meddelade att han har gått med i nazistiska Danskernes parti, en direkt motsvarighet till Svenskarnas parti.

Under den uppblossande partiledarstriden i Sverigedemokraterna 2005 blev Danskt Folkeparti och Pia Kjærsgaard en symbol för den falang som förespråkade Jimmie Åkesson som ny partiledare medan det gamla gardet runt partiledaren Mikael Jansson förespråkade fortsatt inspiration från Jean-Marie Le Pens högerextrema Front National.

När Åkesson och hans så kallade ”Skånefalang” tog över makten i partiet började så sakteliga banden till Danskt Folkeparti att bli allt tätare. De danska förebilderna dök upp på sverigedemokratiska internutbildningar för att slipa partiet som inför valet 2006 för första gången siktade mot riksdagen på allvar. Och istället för att skicka partiaktivister i skytteltrafik till Le Pens pompösa tillställningar räckte det nu för Åkesson och Söder att ta med sig partikadern över Öresundsbron för att käka smörrebröd och inspireras av Kjærsgaards adepter.

I valet 2006 blev det som bekant inte någon riksdag för Sverigedemokraterna. Men när det fyra år senare var dags för nästa satsning bemödade sig Kjærsgaard att ta sig till skånska Höganäs och ge draghjälp åt Åkesson när Sverigedemokraterna höll sin valfinal. En symbolisk handling. Nu var Sverigedemokraterna verkligen inne i den europeiska högerpopulistiska stugvärmen.  Och någon vecka senare var partiet till slut invalt i riksdagen.

Men till skillnad från sin danska idol har Åkesson inte lyckats inta den roll inom svensk politik som Kjærsgaard lyckades inneha i den danska motsvarigheten under ett decennium. Vågmästarrollen till trots har Sverigedemokraternas inflytande och påverkan på det politiska klimatet i Sverige varit ytterst begränsat om man jämför med Kjærsgaards politiska gärning.

Men även Pia Kjærsgaard har haft motgångar. I folketingsvalet förra året skedde ett trendbrott. Danskt Folkeparti backade för första gången och förlorade den åtråvärda rollen som vågmästare. Valets vinnare blev istället socialliberala Radikale Venstre och det frihetliga vänsteralternativet Enhetslistan. De enda partier i Folketinget som högljutt protesterade mot hur de övriga partierna i Folketinget anpassat sig till Kjærsgaards retorik.

Lite mindre än ett år efter valnederlaget kastar Pia Kjærsgaard in handduken då hon under gårdagskvällen meddelade att hon inte hade tänkt ställa upp till omval som partiledare för sitt livsverk. En av den europeiska intoleransens mest framgångsrika politiker i modern tid har bestämt för att dra sig tillbaka. Jimmie Åkesson får nu börja leta efter en ny husgud.

Dålig stämning på Avpixlatredaktionen

Det är mitt twittrande från gårdagens antimuslimska manifestation och analys av densamma som har skapat dålig stämning hos de annars anonyma näthatarna på Avpixlat. Sajtens redaktion har gått ut med ett så kallat förtydligande om vem som får jobba för sajten och uttala sig för den.

Anledningen är att sverigedemokraten Chang Frick råkade försäga sig under gårdagen. Han och en kollega klev fram till mig när jag stod i pressfållan och bad om en "kommentar till Avpixlat". Jag avstod detta. Sedan förklarade jag för Chang att det var bra att han till slut erkände att han jobbar för sajten. Något han bara snuddat vid tidigare när jag och kollegor har pratat med honom. Han har dock tidigare öppenhjärtligt både till Expo och andra medier berättat att han var medarbetare på Avpixlats föregångare, bloggen Politiskt Inkorrekt.

När det gick upp för Chang att han försagt sig o sin medverkan i Avpixlat menade han att bara skämtade men att det kunde bli så att hans filmmaterial från demonstration ändå kunde att komma upp på sajten vad det lider. När jag twittrade att Frick hade berättat han var Avpixlatmedarbetare var Frick tvungen att gång på gång förklara sig både för mig och kollegor att han bara skojade. När min kollega Annika Hamrud twittrade att Frick i efterhand hävdat att han skämtat visade det sig att en av de få personerna som de facto öppet gått ut med att han jobbar för Avpixlat, Mats Dagerlind, blev besviken.

På Twitter skrev Dagerlind följande "Det var ju synd att han skämtade. Hade väl varit trevligt med lite bilder och reportage i Avpixlat". Ett dygn efteråt är i alla fall besvikelsen enorm på Avpixlat. I förtydligande skriver sajtens anonyma redaktionen bland annat följande:

"Något som vi däremot varken uppskattar eller tillåter är att man utan uttrycklig överenskommelse med oss går ut och påstår sig representera oss (dvs. Avpixlat) i samband med insamlandet/producerandet av sådant material som man avser bidra med, t.ex. vid intervjuer, filmning eller fotografering, och inte heller att man märker något eget sådant material med vår logotyp eller vårt namn.

Tyvärr sker detta emellanåt och nu senast i samband med Counter Jihad-demonstrationen på Norra Bantorget i Stockholm. Ett sådant agerande ger våra politiska motståndare utrymme för vidlyftiga spekulationer av ett slag som endast är ägnat att skapa förvirring och riskerar skada vårt goda varumärke".

I kommentarsfältet preciserar sig en av sajtens moderatorer och riktar skarp kritik mot Frick:

"Bland annat är det Frick, som vår redaktion påtalat för många gånger att inte utge sig för att tillhöra Avpixlat. Dessutom filmade han demon, iofs inget fel i det men sedan la han in vår logotyp. Det vill vi inte veta av. Hans video får därmed inte visas hos oss eller finnas länkad bland kommentarerna. 

Frick är på inget sätt inblandad i vårt arbete men han tycks tro det med sitt ständiga glappande.
Ingen från AP-redaktionen fanns heller på plats under lördagen - vilket är en genomgående regel: aldrig vara fysiskt på plats".


Det är svårt att tolka "förtydligandet" och den ovanstående kommentaren som att den stackars sverigedemokraten Chang Frick nu får sparken från Avpixlat bara för att han gjorde något så hemskt som att berätta att han jobbar för sajten.

Illa.

Drömmen om en egen tidning

I en intervju på Dagens Opinion meddelar idag Sverigedemokraternas riksdagsledamot Erik Almqvist att han ligger i startgroparna för att starta en ny tidning. ”Samtiden – Fri Opinion” är det tänkt att tidningen ska heta och den planeras lanseras under nästa år.

Bakom tidningsprojektet står aktiebolaget Samtid & framtid vars styrelse endast av består av mer eller mindre välkända sverigedemokrater. Ändå lovar Almqvist dyrt och heligt att tidningen inte kommer drivas av Sverigedemokraterna.

–      Partiet är inte inblandat i detta, mer än att vi stöttar med mer praktiska saker och ekonomiskt nu i uppstarten. Vi kommer inte påverka tidningen, säger Almqvist i intervjun med Dagens Opinion.

Almqvist lovar också att den nya tidningen inte ska bli som den främlingsfientliga sajten Avpixlat. En sajt vars nyhetsartiklar dagligen sprids av ledande sverigedemokrater och som innehåller grov främlingsfientlig retorik med ett kommentarsfält där partikamrater till Almqvist bland annat önskat skottpengar på Fredrik Reinfeldt och hävdat att det finns likheter mellan Anders Behring Breivik och svenska SSU.

Enligt Almqvist kommer den nya tidningen vara mycket ”bredare än så”. Sverigedemokraten hävdar också att idén om ”Samtiden – Fri Opinion” kommit från ”folk som är vana att jobba med journalistik” och att det i tidningen även ska finnas liberala, kristdemokratiska och möjligen vänsterkolumnister.

Men vad är då skillnaden mellan Almqvists tidningsprojekt och andra tidningar om den kommande tidningen inte ska vara som hatsajten Avpixlat? Ska den möjligen vara en ny variant av partiorganet SD-Kuriren som under Tommy Hanssons ledning förvandlats till en interntidning från att ha varit ”Sveriges mest läst politiska sajt”, vilket Sverigedemokraterna för några år sedan marknadsförde sin partitidnings hemsida som?

Förmodligen inte.

Läsaren får dock en hint om vad tidningen kommer att innehålla när Almqvist i intervjun förklarar vad som är dåligt med dagens medieklimat. Riksdagsmannen eftersöker ”andra vinklar” på mer än invandringspolitiken.

–      Då pratar vi inte bara om invandringsfrågor, utan det gäller även exempelvis rapporteringar från den arabiska våren, det som händer i Syrien just nu, och de fängslade svenska journalisterna i Afrika. Det märks att mycket av de fakta och diskussioner som försiggår i andra länder kommer inte fram i den svenska debatten, tycker Erik Almqvist.

Det är uppenbart att Almqvist tycker att svensk medias rapportering om Assad-regimens agerande mot det syriska folket och kampanjerna för att frige de svenska journalister som sitter fängslade i Afrika, Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson, inte är helt tillfredsställande för honom. Almqvist har även tidigare klagat på hur svensk media skildrar utvecklingen i Ungern och landets nya medielagar.

Skulle då ”Samtiden – Fri Opinion” kunna fylla något tomrum vad det gäller just de exempel som Almqvist tar upp i intervjun med Dagens Opinion? Lyckas Almqvist och hans nyfunna vänner som är ”vana att jobba med journalistik” rådda ihop en tidning med skribenter utanför den sverigedemokratiska sfären vore det en stor skräll.

Misslyckas tidningen med detta har jag väldigt svårt att se att tidningsprojektet inte blir något annat än en konkurrent till en tidning som Almqvist garanterat känner till och som dagligen kommer med ”andra vinklar” om både kriget i Syrien och de fängslade journalisterna i Afrika. Samma tidning har också skrivit en rad artiklar om med helt andra vinklar om den politiska utvecklingen i Ungern.

Tidningen heter Nationell Idag och startades av Nationaldemokraterna. Sedan ett par år tillbaka erhåller Nationell Idag som kommer ut en gång i veckan även presstöd.

Med Almqvists något kortfattade beskrivning verkar det inte bättre än att Sverigedemokraterna nu tar upp kampen med det sönderfallande Nationaldemokraterna om att erhålla statligt presstöd för en intolerant och konspirationsteoretisk tidning.