Det har sagts en hel del om den fjärde Milleniumboken och i vilken grad intäkterna går till Expo. För att undvika missförstånd kring detta tänkte jag att det kanske är lika bra att reda ut hur det ligger till.
Som alla vet ärvde Stieg Larssons bror och pappa rättigheterna till Stiegs böcker och därmed har de också fått intäkterna för böckerna som skulle gått till Stieg. Det är mycket pengar förstås. Till att börja med sägs det totalt handla om en miljardindustri. Moggliden (pappan och broderns bolag) har av de totala intäktens fått in hundratals miljoner. Exakt hur mycket vet jag inte. Men enligt den senaste årsredovisningen har bolaget 289 miljoner i tillgångar.
Under åren har Moggliden skänkt bort över 40 miljoner kronor. Dessutom finns idag även Stieg Larssons stiftelse där det går att söka pengar från. Vi är glada och tacksamma över att vara den organisation som fått mest pengar av Moggliden. Sedan 2007 har Expo totalt fått ungefär 20 miljoner i stöd. Alltså 2,5 miljoner per år i snitt. I praktiken har stödet legat på 2 miljoner per år under de senaste åren. Plus några extra stöd till exempelvis i samband med vår flytt för några år sedan.
När det gäller den fjärde Milleniumboken så kommer Expo få alla de intäkter som annars skulle gått till Moggliden. Det betyder inte ALLA intäkter. Förlaget ska ha sin andel, författaren ska ha sin. I det här fallet delar författaren och Moggliden på författarens andel. Exakt hur stor andel av de totala intäkterna som nu kommer att tillfalla Expo vet jag inte.
Det är i dagsläget också omöjligt att säga hur stort stödet till slut blir.
I grunden är utbetalningar till författare uppdelade i två delar. Först ett garantiarvode, där förlaget efter att ha bestämt hur många böcker man ska trycka räknar ur hur mycket författaren skulle få om man säljer en viss del av böckerna. Vanligtvis räknar man på hälften av böckerna.´ Det är ett garantiarvode. Det får man hur dåligt försäljningen än går.
Så ju mer förlaget tror på boken, desto större garantiarvode.
När boken säljer mer än så börjar royaltyn ticka in. Då får författaren - och i det här fallet även Expo - x antal kronor för varje såld bok över det antal som garantiarvodet är beräknat på.
Expos andel av garantiarvodet för fjärde boken ligger på mellan sex och åtta miljoner (det återstår fortfarande detaljer att reda ut kring vissa avtal. Avtal som inte Expo har att göra med). Alltså tre till fyra miljoner per år i snitt. Dessa pengar vet vi att vi får. Det är alltså en större donation än vanligt från Moggliden som gör skillnad för vår verksamhet.
Hur mycket mer det blir vet vi alltså inte i dagsläget.
Så det är inga hundratals miljoner som rasar in, men det är inte heller betydelselösa summor.
Jaha, men då klarar sig Expo då, tycks vissa tänka, och det är omtänksamt. Men vi finns inte till för vår egen skull. Expos mål är att motverka rasistiska organisationer och idéer. För att kunna göra det behöver vi ännu mer stöd. Det kostar att göra avslöjande och förklarande journalistik, att följa och bevaka en politisk miljö, att ta fram utbildningskoncept, att hjälpa antirasistiska gräsrötter med kunskap och verktyg, och mycket annat.
Det skänks mer pengar till välgörande ändamål än någonsin tidigare. Det är bokstavligen en miljardindustri. 2013 skänktes drygt 16,8 miljarder kronor till organisationer med 90-konto. Ur det perspektivet är Expo en myra bland elefanter. Förra året omsatte Expo 12,5 miljoner kronor, varav drygt fem miljoner kronor var gåvor av olika slag.
Expo lever alltså inte bara på gåvor. Vi tar också betalt för våra utbildningar. Vi får intäkter för tidningen och annonser. Men vill man göra business ska man inte bli antirasist. För att vi ska kunna driva verksamheten överhuvudtaget behövs stöd som Mogglidens.
Vi vill inte klara oss. Vi vill göra skillnad.
Och för att det ska vara möjligt måste vi vara en fri och oberoende röst med möjlighet att nå ut.
Det blir bara möjligt om fler än Moggliden och våra andra nuvarande givare, både organisationer och privatpersoner, bidrar till vår verksamhet.
