Polisen ska inte stoppa trygghetsmanifestationer

I onsdags kväll hade den antirasistiska gruppen Tillsammans för Strängnäs planerat att genomföra en manifestation mot rasism och för ett Strängnäs för alla. Men den blev aldrig av, då polis på plats hotade en av arrangörerna med anmälan.

Initiativet till manifestationen togs med anledning av rasistattacken på asylboendet Mälarblick i Strängnäs kvällen innan, då ett 20-tal bilar stannade utanför boendet och runt 30 personer höll upp banderoller med texter som: "massinvandring = våldtäkt" och "Defend Europe" med ett skjutvapen på. Personal på boendet vittnar även om att en del av personerna heilade. Bilder från aktionen spreds i sociala medier och hyllningar av attacken fylldes snabbt på i kommentarsfälten. En person skrev "Slakta dem istället" och kommentaren gillas av flera.

Detta sker i en tid när attacker mot asylboenden ökat avsevärt, och i Strängnäs har människor organiserade i SMR ett flertal gånger stått synliga på gator och delat flygblad. En kvinna som dök upp till den planerade manifestationen med sina barn sa att det skapar inte bara rädsla på det direkt drabbade boendet. Det skapar rädsla i hela stan.

De aktiva i Tillsammans för Strängnäs bestämmer sig för att agera snabbt och kallar till en manifestation för trygghet ett dygn efter rasistattacken mot boendet, för att snabbt erbjuda en plats för människor som kände sig ledsna och rädda att tillsammans stå upp tillsammans sammanhållning. Det bestämmer man när man skakas av nyheten på onsdagsmorgonen, vilket gör att det blir ont om tid för att hinna få ett polistillstånd.

Gruppen har tidigare anordnat en ljusmanifestation för att hedra de som fallit offer i terrorattacker, då utan tillstånd. Man bestämmer sig därför ändå för att kontakta polisen, meddela att en manifestation är planerad och söker även tillstånd. Till svar får aktivisten höra: "det kan du glömma" på frågan om det är möjligt att få tillstånd, och förklarar att en sådan måste lämnas in en vecka innan aktiviteten.

Det här vet jag inte stämmer, även om det ofta är ett önskemål från polisen, då vi i den grupp jag är engagerad i flera gånger har fått ett polistillstånd inom ett dygn. Ibland samma dygn, och ibland har vi inte behövt tillstånd alls då vi istället bara har haft kontakt med polisen. Gruppen i Strängnäs väljer att ändå skicka in en ansökan och gör en betalning.

Strax innan utsatt tid på onsdagskvällen befinner jag mig på torget med arrangörerna som precis ska koppla in högtalaren, när den som står som ansvarig på ansökan blir uppringd av polisen. Polismannen berättar att de är på väg till Strängnäs från Eskilstuna samt förklarar för henne att hon bryter mot ordningslagen om manifestationen genomförs. Han läser upp ordningslagen och säger avslutningsvis: "Du och dina kollegor kan ju fundera på hur ni vill göra". Hon ser lite chockad ut när hon återberättar samtalet, och uppfattar det som ett subtilt hot. Vi som är på plats tycker det hela är mycket märkligt, en ansökan är inlämnad och betald för och det enda vi gör är att manifestera för en tryggare stad.

En polisbuss dyker snabbt efter det upp på torget och två poliser går fram till oss. Mannen förklarar att de har fått in ansökan om tillstånd, men den har blivit nekad för att pengarna inte har hunnit komma in. Det är alltså pengarna man menar är anledningen till att tillståndet inte har godkänts, och anledningen till att den ansvarige kommer anmälas för brott mot ordningslagen om manifestationen genomförs.

Vid det här laget har det samlats en skara människor på torget, bland annat kvinnan med barnvagn och ett par äldre personer som jag pratar själv står och pratar med. Vi står och huttrar på torget, medan de två poliserna bevakar oss. Högtalaren är inte inkopplad, och jag frågar polismannen var gränsen för en manifestation går. Vad får vi som är på plats på torget enligt denna polis göra och inte göra? Polismannen svarar att om vi framför en åsiktsyttring, då räknas det som manifestation, och då blir det en anmälan.

Jag har själv anordnat rätt många manifestationer, demonstrationer, kärleksbombningar, minnesmanifestationer och andra så kallade allmänna sammankomster vid det här laget. Jag har besökt och varit med på andra gruppers aktiviteter. Men jag har nog aldrig hört en polis prata på det här sättet. Att man väljer att lägga så pass mycket fokus på att stoppa en manifestation mot rasism och för trygghet kvällen efter att trettio personer skanderat rasistiska slagord och heilat mot ett flyktingboende går faktiskt bortom mitt förstånd.
 Människor som kommit till manifestation för att stå upp för ett tryggt Strängnäs för alla blev hindrade att göra det med motiveringen att betalningen inte hade hunnit komma in. Det är obehagligt.

Mig veterligen ska ordningslagen inte stå över regeringsformens paragraf om demonstrationsfrihet. Det är en grundlagsskyddad rättighet att demonstrera, och jag tycker det är skrämmande när representanter för polismyndigheten använder sig av människors okunskap om det samt hänvisar till ordningslagen för att stoppa fullt lagliga manifestationer. Det inger sannerligen ingen trygghet hos Strängnäsbor.

Misstro måste inte vara dåligt

Idag skriver jag tillsammans med Ungdomsbarometerns vd Ulrik Simonsson på DN Debatt. Artikeln är en sammanfattning av de stora dragen i årets Ungdomsbarometer, med fokus på ett frågebatteri som Expo beställt om stödet för konspirationsteorier och konspirationistiskt tänkande.

Resultatet är tydligt. Det finns ett litet men betydande stöd för konspirationsteorier. Åtta procent av de unga tror att världen styrs av hemliga sällskap som illuminati eller frimurare, motsvarande siffra bland vuxna är elva procent. I båda grupperna är det 30 procent som inte helt tar avstånd från påståendet.

Bland de vuxna är tron på konspirationsteorier starkast bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna, likadant är det bland de yngre. Även om mönstret bland de unga inte är lika tydligt. Där är tron på konspirationsteorier mer utspritt mellan partisympatierna.

Samtidigt visar Ungdomsbarometern att det finns en utbredd misstro mot politikens förmåga att lösa samhällets problem. Som i alla artiklar finns det inte plats att förklara allt. Så det är på sin plats att klargöra några saker. Misstro mot staten, politiker och politiken är förstås en konsekvens av en politisk realitet och i vissa fall kanske också ett resultat av en sund kritisk hållning till makten. Dessutom kan ju en konspirationsteori visa sig vara sann. Så misstro måste inte alltid vara dåligt.

Men vår poäng är en annan.

Undersökningen och den artikel som kommer i nästa nummer av Expo förklarar och visar möjligheterna för ett utbrett konspirationistiskt tänkande, som inte bara är en kritisk hållning till sin omvärld utan en ideologi i sig. Konspirationismen är inte tron på en konspirationsteori, utan en idé om att inget i världen händer av en slump. Att vi alla är underställda en samordnad ansiktslös maktelit. Det är en analys som avsäger sig vetenskapens metoder för vad vi kan veta eller anta vara sant. Och som vänder den parlamentariska demokratin ryggen.

Alltså. Vill man komma åt misstron mot politikens förmåga att lösa samhällets problem så gäller det att återvinna förtroendet. Det är en stor uppgift men den måste tas på allvar. Det går förstås att kanalisera misstron och göra den till en politisk kraft som kräver förändringar. Och med ökad förmåga till källkritik så minskar risken att man faller för vilseledande konspirationsteorier. Misslyckas man med det så finns konspirationismen som ett alternativ. Och att döma av resultatet i Ungdomsbarometern så har den goda möjligheter att locka en del in i en värld där apatin blir till ett ställningstagande i sig.