Imorgon börjar det politiska året 2013 på allvar då årets första partiledardebatt hålls i riksdagen. Jimmie Åkesson kommer dit med stigande opinionssiffror och en samhällsdebatt som passar honom. Det faktum att invandringen kommit att bli en av de mest debatterade samhällsfrågorna gynnar givetvis Sverigedemokraterna i en tid då väldigt få politiker från de övriga riksdagspartierna tycks ha en egen berättelse om det mångkulturella samhället.
Man kan med rätta anklaga Sverigedemokraterna för mycket men partiet saknar knappast en berättelse om just mångkulturen. Det är lätt att raljera över Sverigedemokraternas enkelspåriga retorik, många gånger är det berättigat att göra det, men partiet erbjuder ett alternativ till dagens samhälle. Ett samhälle där gemenskap är gemenskap bara för de som tycker och tänker som Jimmie Åkesson. Där de som kritiserar och ifrågasätter makten ska jagas av ”fotsoldater”, som SD-riksdagsmannen Toralf Alfsson, nyligen beskrev partiets primalskrikande hotfulla svans av sympatisörer.
Man kan analysera Sverigedemokraternas framgångar ur flera perspektiv. Diskutera partiets ökade stöd dag in och dag ut. Men oavsett vilken analys man råkar ha går det inte att kringgå partiets tydlighet.
Här har de konkurrerande partierna i riksdagen mycket att lära.
Att hitta en egen berättelse om det mångkulturella samhället borde inte vara svårt. Den är givetvis kopplad till alla politiska fält och sakfrågor. Men det räcker inte med att floskulöst tala om alla människors lika värde eller stanna vid en retorik som landar i att ”Sverige behöver fler invandrare”. Det sistnämnda är att anpassa sig till Sverigedemokraternas retorik.
I denna trianguleringens tid. När landets två stora partier och flera av de mindre samlas i den politiska mitten åtminstone när det handlar om fördelningspolitik och ägandefrågor är det inte konstigt att Sverigedemokraterna, som är totalt ointresserade av den politiska höger-vänsterskalan, skördar framgångar.
Partiet har sin berättelse och spelar snarare på en politisk skala som handlar om frihet kontra det auktoritära. Sverigedemokraterna suktar efter det sistnämnda.
Det går givetvis att spela på båda dessa politiska skalor. Det har dessutom visat sig vara en lönlös väg för de partier som helt förnekar skalan som handlar om frihet kontra det auktoritära. Men imorgon, under partiledardebatten, hade det varit uppfriskande med en debatt där partiledarna vågade ta ut svängarna och visa på att det finns tydliga alternativ på höger-vänsterskalan.
Ett Europa i en ekonomisk kris med arbetslöshet och annan otrygghet som följd torde räcka för politiska alternativ som står emot varandra i en politisk debatt. En debatt som inte bara landar i siffror utan där partiernas ideologiska grundvalar blir tydliga.
Det hade den svenska demokratin mått bra av.
Men så står ju han där imorgon, Jimmie Åkesson. Vilka frågor ska då ställas till honom när det är dags för replikskifte? De andra partiledarna ska givetvis göra sitt bästa för att utgå från sina ideologier. Men det finns några aktuella frågor som Åkesson med stor sannolikhet kommer att beröra i sitt anförande som kräver svar.
SD-ledaren kommer med största sannolikhet beröra invandringen till Sverige och det faktum att 2013 beräknas bli ett år då fler asylsökande och anhöriginvandrare kommer till landet. Vad det gäller de asylsökande kommer Åkesson sin vana trogen ställa de flyktingar som lyckats söka sig till Sverige mot de som är kvar i närområdena av de oroshärdar som de flytt ifrån.
Det vore oerhört befriande om någon partiledare gick upp i talarstolen och konstaterade att det inte finns en konflik mellan att ”hjälpa folk på plats” och välkomna de som knackar på vår dörr.
Vad det gäller anhöriginvandrarna så vore det minst lika befriande om någon partiledare gick upp och frågade varför Åkesson vill hålla en massa kärnfamiljer fortsatt splittrade. Är inte Sverigedemokraterna ett parti som värnar kärnfamiljen?
Oddsen för att Åkesson kommer att tala om kriminalitet är heller inte särskilt höga. Den partiledare som går upp i talarstolen och frågar SD-ledaren om Brottsförebyggande rådets senaste rapport om ungdomsbrottsligheten i Sverige och pekar på det faktum att detta samhällsproblem är ett stort problem i småstäder som Höganäs och Mellerud och frågar varför Sverigedemokraterna så enögt pekar på brottsligheten i storstädernas ytterområden får en guldstjärna.
Eller så här: Den partiledare som frågar Jimmie Åkesson varför hans parti tycks strunta i kriminaliteten på landsbygden vinner en valfri pizza på Mona-Lisa hemma i mitt kära Frillesås.
Man kan med rätta anklaga Sverigedemokraterna för mycket men partiet saknar knappast en berättelse om just mångkulturen. Det är lätt att raljera över Sverigedemokraternas enkelspåriga retorik, många gånger är det berättigat att göra det, men partiet erbjuder ett alternativ till dagens samhälle. Ett samhälle där gemenskap är gemenskap bara för de som tycker och tänker som Jimmie Åkesson. Där de som kritiserar och ifrågasätter makten ska jagas av ”fotsoldater”, som SD-riksdagsmannen Toralf Alfsson, nyligen beskrev partiets primalskrikande hotfulla svans av sympatisörer.
Man kan analysera Sverigedemokraternas framgångar ur flera perspektiv. Diskutera partiets ökade stöd dag in och dag ut. Men oavsett vilken analys man råkar ha går det inte att kringgå partiets tydlighet.
Här har de konkurrerande partierna i riksdagen mycket att lära.
Att hitta en egen berättelse om det mångkulturella samhället borde inte vara svårt. Den är givetvis kopplad till alla politiska fält och sakfrågor. Men det räcker inte med att floskulöst tala om alla människors lika värde eller stanna vid en retorik som landar i att ”Sverige behöver fler invandrare”. Det sistnämnda är att anpassa sig till Sverigedemokraternas retorik.
I denna trianguleringens tid. När landets två stora partier och flera av de mindre samlas i den politiska mitten åtminstone när det handlar om fördelningspolitik och ägandefrågor är det inte konstigt att Sverigedemokraterna, som är totalt ointresserade av den politiska höger-vänsterskalan, skördar framgångar.
Partiet har sin berättelse och spelar snarare på en politisk skala som handlar om frihet kontra det auktoritära. Sverigedemokraterna suktar efter det sistnämnda.
Det går givetvis att spela på båda dessa politiska skalor. Det har dessutom visat sig vara en lönlös väg för de partier som helt förnekar skalan som handlar om frihet kontra det auktoritära. Men imorgon, under partiledardebatten, hade det varit uppfriskande med en debatt där partiledarna vågade ta ut svängarna och visa på att det finns tydliga alternativ på höger-vänsterskalan.
Ett Europa i en ekonomisk kris med arbetslöshet och annan otrygghet som följd torde räcka för politiska alternativ som står emot varandra i en politisk debatt. En debatt som inte bara landar i siffror utan där partiernas ideologiska grundvalar blir tydliga.
Det hade den svenska demokratin mått bra av.
Men så står ju han där imorgon, Jimmie Åkesson. Vilka frågor ska då ställas till honom när det är dags för replikskifte? De andra partiledarna ska givetvis göra sitt bästa för att utgå från sina ideologier. Men det finns några aktuella frågor som Åkesson med stor sannolikhet kommer att beröra i sitt anförande som kräver svar.
SD-ledaren kommer med största sannolikhet beröra invandringen till Sverige och det faktum att 2013 beräknas bli ett år då fler asylsökande och anhöriginvandrare kommer till landet. Vad det gäller de asylsökande kommer Åkesson sin vana trogen ställa de flyktingar som lyckats söka sig till Sverige mot de som är kvar i närområdena av de oroshärdar som de flytt ifrån.
Det vore oerhört befriande om någon partiledare gick upp i talarstolen och konstaterade att det inte finns en konflik mellan att ”hjälpa folk på plats” och välkomna de som knackar på vår dörr.
Vad det gäller anhöriginvandrarna så vore det minst lika befriande om någon partiledare gick upp och frågade varför Åkesson vill hålla en massa kärnfamiljer fortsatt splittrade. Är inte Sverigedemokraterna ett parti som värnar kärnfamiljen?
Oddsen för att Åkesson kommer att tala om kriminalitet är heller inte särskilt höga. Den partiledare som går upp i talarstolen och frågar SD-ledaren om Brottsförebyggande rådets senaste rapport om ungdomsbrottsligheten i Sverige och pekar på det faktum att detta samhällsproblem är ett stort problem i småstäder som Höganäs och Mellerud och frågar varför Sverigedemokraterna så enögt pekar på brottsligheten i storstädernas ytterområden får en guldstjärna.
Eller så här: Den partiledare som frågar Jimmie Åkesson varför hans parti tycks strunta i kriminaliteten på landsbygden vinner en valfri pizza på Mona-Lisa hemma i mitt kära Frillesås.
