På den sena torsdagskvällen samlades SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand och hans två närmaste män, William Hahne och Jonas Andersson, på ett hotellrum i Västerås inför partiets landsdagar. "Forza framtiden!" twittrade Andersson framåt småtimmarna. Om framtiden är så väldans "forza" för just de här unga sverigedemokraterna är emellertid en berättigad fråga. Under Kasselstrands tid som SDU-bas har det mesta handlat om att positionera sig mot partiledningen. Det har varit debattartiklar med öppen kritik, öppet stöd till uteslutna partimedlemmar och subtila angrepp på Jimmie Åkessons och Linus Bylunds politiska projekt i tal och sociala medier.
Samtidigt har SDU vuxit. Givetvis i kölvattnet i partiets framgångar i opinionen. Men i Kasselstrand och hans anhängares ögon är detta ett tydligt tecken på att framtiden är deras. Men som Expo och andra medier skrivit otaliga spaltmeter om är SDU:s självständiga och kaxiga stil något som retat upp SD-ledningen. Det började med att Kasselstrand skulle ersättas av den Åkessontrogna Paula Bieler. Ett försök som misslyckades fatalt. Kort därpå, på ett stalinistiskt manér, fick sedan SDU-basen sparken från riksdagskansliet. Partiledningen har gjort det mesta för att dölja sitt ungdomsförbund. Under Almedalsveckan agerade de båda organisationerna, mer eller mindre, som två, från varandra helt fristående organisationer.
Men Åkessonaristokratin tycks inte vara vare sig nöjd med ett självständigt ungdomsförbund eller försöken att tygla Kasselstrand. Därför föreslår de en stadgeförändring där SDU ska lyda under partiets stadgar. Samtidigt föreslår SD-ledningen att ungdomsförbundets obligatoriska plats i partistyrelsen ska plockas bort. Konsekvensen blir att SD-ledningen kan göra lite vad de vill med Kasselstrands projekt.
Det krävs att 75 procent av ombuden på Landsdagarna röstar för att stadgerändringarna ska gå igenom till Åkessons favör. Föga förvånande kommer dessa beslut fattas precis i slutet av Landsdagarna. Och lika väntat har samtliga "känsliga" punkter som berör partiets beryktade medlemsutskott, hur partiet hanterat uteslutit medlemmar och liknande frågor bara fått en timme på arbetsdagordningen. Ett klassiskt drag från en partiledning som inte vill ha debatt och kritik inför en nästintill öppen ridå.
Mycket talar för att Åkesson, med stadgarna till hjälp, får ett grepp om Kasselstrand. Men spelar det någon roll politiskt? I nuläget ser jag väldigt få skiljelinjer som är ideologiska mellan Åkesson och Kasselstrand. I realiteten har de två falangerna snarare närmat sig varandra. Den populistinfluerade Åkessonfalagen har snarare närmat sig Kasselstrands mer nationalistiskt renläriga än tvärtom. Allra tydligast är hur man återgått till partiets naturliga internationella samarbetspartners Front National och Vlams Belang, Något som förvirrat en och annan bedömare som gått på skrivningarna om socialkonservatism som skrevs in i partiprogrammet vid de förra Landsdagarna för två år sedan.
I grund och botten handlar konflikten i SD om makt och vem som har nära band till vem. Men hur kan Åkesson och Linus Bylund, som idag redan i praktiken har ersatt partisekreterare Björn Söder, ha ett så vansinnigt starkt stöd? Visst, partiet växer till antalet medlemmar som en konsekvens av framgångar i opinionen. Men samtidigt ser gräsrötterna sina kompisar bli uteslutna på löpande band ute i lokalavdelningarna och i skrivande stund har partiet tappat kontrollen över drygt 20 procent av de mandat det vann i förra valet.
Den bästa förklaringen till varför Åkessons toppstyre inte möter en omfattande revolt fick jag med största sannolikhet tidigare i år när jag talade med en person som tillhört partiets allra innersta krets i betydligt fler år än uppkomlingar som Linus Bylund.
- Det går runt en massa medlemmar med gott självförtroende. Som ser partiets ökade stöd och räknar antalet riksdagsplatser som det skulle innebära. De ser sig som självskrivna på valbar plats. Och det vill de inte riskera.
Veteranen fortsatte sedan sitt resonemang.
- Men vad som händer när de inser att de inte alls var tilltänkta någon riksdagsplats är en annan historia.
I ett sådant läge hade det varit svårare för Åkesson med ett självständigt ungdomsförbund...
