Pinsamt Bildt

Krisen i Ukraina fortsätter. På hemmaplan fortsätter diskussionen om hur EU och Sverige bör agera i detta känsliga läge. I dag var debatt i riksdagen. Först frågades utrikesministern ut, sedan drabbade partierna samman.

Det är glädjande att samtliga partier försvarar Ukrainas suveränitet och fördömer Rysslands agerande. I det fallet har utrikesministern Carl Bildt varit tydlig. Men det går faktiskt att hålla två bollar i luften samtidigt.

Vi har under flera år berättat om det högerextrema partiet Svobodas väg från marginalen till regeringen. I Ukrainas interrimregering sitter i dag flera personer från Svoboda. Trots detta klarar inte Carl Bildt av att ens uttrycka oro över utvecklingen.  Det är begripligt att han inte vill stärka den ryska propagandaapparatens bild av upproret. Där beskrivs den opposition som till slut drev bort Viktor Janukovich som en högerextrem revolt. Så enkelt är det inte. Bland demonstranterna på Maidan fanns liberaler, vänsteranhängare och alla tänkbara politiska inriktningar tillsammans med vanligt folk som tröttnat på korruptionen och maktfullkomligheten. Och där fanns också extremhögern, i form av Svoboda och utomparlamentariska Högra sektorn.

När nu Svoboda tagit plats i regeringen tas det från rysk sida som en intäkt för att de har haft rätt. Carl Bildt vill förstås inte stärka den bilden. Men det duger inte. Rädslan att bli en bricka i den ryska propagandan får inte bli en ursäkt för ryggradslöshet. För det är vad det handlar om. Carl Bildts agerande är på gränsen till pinsamt. Det är möjligt att stödja Ukraina och samtidigt signalera att det finns krafter som vi måste se upp med. Det är inte bara möjligt. Det är den enda vägen för den som vill vandra genom det här kaoset med rak rygg.

Carl Bildt säger att Ukraina inte skiljer sig från resten av Europa. Men det gör de. Ingen annanstans sitter nazistiska Svenskarnas partis vänner i en regering. Faktum är att inget parti Svobodas av kaliber har tagit sig så nära maktcentrat i europeiskt land på väldigt lång tid. Det närmaste vi har är Gyllene Gryning, som fördöms förbehållslöst. Och då sitter de inte ens i regeringen.

För 15 år sedan protesterade EU högljutt när österrikiska FPÖ bjöds in i den konservativa regeringen. Den tiden tycks vara förbi. Idag möts ett betydligt mer extremt parti av en öppen famn. Och vår utrikesminister står i främsta ledet.  

Och mitt i allt detta stiger Sverigedemokraterna upp i talarstolen. Det är som om vargen ropar på vargen. Carl Bildts oförmåga att fördöma Svoboda har öppnat upp för en sverigedemokratisk triangulering som får vem som helst att bli snurrig.

Julia Kronlid anklagar Carl Bildt för att inte ta avstånd från Svoboda. I Sverigedemokraterna hade han inte varit välkommen, säger hon, för där utesluts personer som hyllar partiet. Hon fortsätter med att kräva att EU nu ställer hårda krav på Ukraina så att landet lever upp till de mänskliga rättigheterna.

Så, nu när Sverigedemokraterna står upp för mänskliga rättigheter får vi väl anta att de fortsätter på en inslagna vägen. Vi ser fram emot att partiet stämmer in i oron över utvecklingen i Ungern, vi antar att Björn Söder gör HBTQ-aktivister sällskap för att protestera i de Europeiska städer där Prideparaden förbjuds.

Om inte det sker kan vi konstatera det som de flesta nog trots allt misstänker, att Sverigedemokraterna har nått helt nya nivåer i hycklandets konst.

Och det sorgligaste av allt är att det är vår utrikesminister, som genom sin flathet mot Ukrainas extremhöger, gett SD utrymme att utnyttja läget för att framställa sig i bättre dager.