Valet i Nederländerna är avklarat. Valresultatet är intressant ur flera perspektiv. Det lilla landet är, som New York Times beskrev det i veckan, en vindflöjel. Den politiska utvecklingen i landet skvallrar om vart resten av Europa är på väg.
Så utifrån det kan vi konstatera att EU:s toppolitiker kan andas ut. Även om EU-skepcismen lämnade starka spår i valdebatten så var det i slutändan de EU-vänliga mainstreampartierna, liberala VVD och socialdemokratiska PvdA, som blev valets segrare. Därmed kunde EU-vänner som Italiens premiärminister Mario Monti och unionens nervösa toppföreträdare andas ut.
Av allt att döma avgjordes valet under de sista veckorna då den stora andelen osäkra väljare valde att lägga sin röst på de säkra, trygga, alternativen i mitten. Kanske är det en konsekvens av EU-krisens osäkerhet? Väljarna vill ha trygghet. En regering som fungerar.
En annan intressant utveckling är förstås Geert Wilders kraftiga tillbakagång. Jag har skrivit om det tidigare. Och som väntat hade Wilders svårt att hålla kvar sina väljare när den politiska dagordningen i landet skiftade karaktär.
Så vad är då Wilders förlust en fingervisning på? Den visar att även högerpopulister är beroende av att uppfattas som ansvarstagande. Det tycks finnas en gräns för hur långt man kan nå med polemiska paroller och populistiska utspel. Valet visar också hur svårt politiker som Wilders får det när inte frågor om nationell identitet och invandring står högt på agendan.
Wilders har under lång tid varit en galjonsfigur inom den antimuslimska rörelsen. Han har på ett sätt symboliserat den nya högerpopulismens framgångsrecept. Han har visat att antimuslimsk retorik kan ge framgångar. Frågan är hur det misslyckade valet nu kommer att tolkas av högerpopulismens olika fraktioner runt om i Europa. Wilders lär behålla sin status i den antimuslimska miljön. Men bland dem som inte delar Wilders Israelvurm och fixering vid islam kommer valet i Nederländerna tas som en intäkt för att nationalisterna behöver byta riktning.
Än så länge har reaktionerna varit få. Men ordföranden för Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU, Gustav Kasselstrand, var tidigt ute och kommenterade valet på Twitter:
”Wilders och PVV gör katastrofval i Holland. Endast islamkritik är inte vägen framåt. Det behövs generell invandringskritik + nationalism!”
Hans slutsats är ett talande exempel. Wilders katastrofval kommer med största sannolikhet bli en referenspunkt i konflikten mellan den tydligt antimuslimska högerpopulismen med vissa liberala inslag och den mer nationalistiskt präglade konservativa högerpopulismen.
