fredag 26 oktober 2012

Dags att tala om SD:s politik

I helgen samlas Sverigedemokraterna till kommun- och landstingskonferens. Medierapporteringen inför mötet har handlat om partiets nya kommunikationsplan. Partiet vill upplevas som förtroendeingivande och ansvarsfulla. Kommunikationsplanen faller in i en rapportering om partiet som ger bilden av att Sverigedemokraterna nu genomgår en förändring. Men vad kommunikationsplanen säger är ju att partiet inte ska säga vad de egentligen tycker. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarar Jimmie Åkesson:
”Bara för att man är politiker behöver man inte säga allt man tycker hela dagarna. Vi skriver i planen att man har lämnat köksbordet den dagen man väljer att bli politiker. Vid köksbordet kan man tycka en väldig massa om allting, som företrädare för ett parti har du ett ansvar.”

Bra, då vet vi det. Sverigedemokraterna håller tillbaka sina åsikter. Deras retorik kommer att bli grövre den dagen de upplever att det inte skrämmer väljare. Det är alltså inte rasismen i partiet som är problemet. Problemet är att folk inte gillar den.

Intervjun i Svenska Dagbladet är mer avslöjande än vad Jimmie Åkesson kanske inser. Angående partiets viktigaste fråga, att Sverige ska ta emot färre asylsökande, säger han.
- Man kan lika gärna uttrycka det som att vi vill hjälpa fler flyktingar än de andra partierna.

Bra då vet vi det också. Det handlar alltså inte om att Sverigedemokraterna bryr sig om flyktingarna. Deras tal om att hjälpa folk på plats är alltså bara tom retorik. Det är ju förstås uppenbart för de flesta. Men när Jimmie Åkesson inte tillfrågas om sin politik, utan om hur han ska prata om sin politik, så erkänner till och med han att det är så. 

Sverigedemokraternas kommunikationsplan är förvisso intressant. Men helgens konferens handlar inte bara om vilket kroppsspråk partiets företrädare ska ha. Den handlar framför allt om praktisk politik.

Förra året släppte Expo en rapport där vi gick igenom samtliga motioner som partiet lagt mellan 1991 och 31 oktober 2011. Bland annat visade rapporten att i över hälften av de kommuner där Sverigedemokraterna fick mandat för första gången 2010, hade de då inte lagt någon motion. Av de motioner som partiet lagt från 1991 var mer än en tredjedel standardiserade förslag hämtade från deras kommunala riktlinjer eller idé- och motionsbanker.

Granskningen visade dessutom att partiet i en betydande del av landets kommuner inte lagt några förslag alls. I 53 av de 105 kommuner där partiet fick representation första gången i valet 2010 hade då ännu ingen motion lämnats in. Det fanns till och med 28 kommuner där Sverigedemokraterna fick representation i valet 2006 som partiet ännu inte lyckats lämna någon motion till kommunfullmäktige

En av slutsatserna vi kunde dra från det omfattande materialet i rapporten var att Sverigedemokraterna i stor utsträckning bedriver en kommunpolitik som inte utgår från specifika lokala frågor och behov. Partiets företrädare i kommunerna fungerar snarare som ambassadörer för en politik som i första hand gäller hela landet.

Många av de motioner som partiet då hade lagt var standardiserade krav som partiet gemensamt kommit fram till under kommunkonferenser, då partiets nuvarande kommunalpolitiska riktlinjer klubbats, eller som innan dess hämtades från partiets motionsbank.

Mer än en tredjedel av partiets motioner var standardiserade förslag hämtade från Sverigedemokraternas kommunala riktlinjer eller idé- och motionsbanker. En stor del av de resterande motionerna innehåller krav som är så allmängiltiga att de passar för nästan alla kommuner i landet.

Vi har inte hunnit uppdatera statistiken sedan rapporten släpptes. Kanske ser det annorlunda ut idag. Men med tanke på de interna problem partiet haft och de allt fler tomma stolarna så är det tveksamt om partiets kommunpolitik kommit närmare väljarnas vardag.

Det finns flera sätt att betrakta ett parti. Just nu tycks bilden av Sverigedemokraterna formas av ett stegrande stöd i opinionen och medievänliga utspel om kosmetiska förändringar av partiet. Kvar i skuggan finns en politisk vardag där många av Sverigedemokraternas företrädare tycks ointresserade av vad som händer i deras egen kommun.

Det är kanske dags att tala lite om den också. Det är ju trots allt ett politiskt parti vi har att göra med. Oavsett hur de beter sig.