Låt oss leka med tanken lite.
Kent, en kille i trettioårsåldern, född och uppvuxen i Halmstad backpackar i Sydostasien med ett par goda vänner. Vi kan kalla dem Erik och Christian. De gör som grabbar i trettioårsåldern som till slut vill finna sig själva brukar göra på den där typen av resor. De besöker Goa. De träffar en sitarspelande guru som ger dem råd på vägen. De får en rad gastronomiska upplevelser.
På en bar i södra Vietnam börjar gänget att prata med några tjejer i deras ålder. Ganska snart fattar Kent tycke för en av flickorna. Hon heter Houng och Kent inser att han aldrig har träffat en finare människa. Han blir blixtförälskad.
Vad Kent inte vet är att Houng känner exakt samma sak.
De umgås hela kvällen. Nästa dag ska grabbgänget backpacka vidare. Men Kent vill stanna kvar. Han övertalar Erik och Christian att de ska stanna ett par dagar till. Motvilligt hörsammar de sin nyförälskade kompis krav.
Redan andra kvällen förklarar Kent för Houng att han har fattat tycke för henne. Houng blir lycklig och förklarar att känslorna är besvarade. Kent följer med Houng hem.
Nästa dag är det dags för avfärd men Kent förklarar för Erik och Christian att han vill stanna kvar i den vietnamesiska staden. Han ringer hem till sin mamma och förklarar vad som hänt. Han lånar pengar för att stanna kvar ett par extra veckor i Vietnam.
Kent och Houng blir ett par. Men när Kents semester är slut måste han dessvärre åka hem till Halland igen. Den kommande hösten ägnar han många vakna nätter åt att chatta på Facebook och skajpa med sin älskade på andra sidan jordklotet. Samtidigt sparar han pengar för att Houng ska kunna komma till Sverige. Under de timslånga samtalen över internet har de nämligen kommit överens om att Houng ska hälsa på Kent i Halmstad under en längre tid.
Efter några månader kommer Houng till Sverige. Kent är rörd till tårar när han möter sin älskade på Kastrups flygplats i Köpenhamn. Tillsammans tar de Öresundståget till Halmstad.
Ganska snart upptäcker både Kent och Houng att den magiska kärleken som uppstod där i baren i Houngs hemstad består. Houng stortrivs i Halmstad och blir snabbt god vän med Kents familj och vänner. Efter en månad i Sverige står det klart för paret att de är skapta för varandra.
Houng vill stanna i Halmstad och Kent vill att Houng stannar. Först tänker de att det är lika bra att Houng åker tillbaka till Vietnam och söker uppehållstillstånd därifrån. Men varken Kent eller Houng har pengar till en tur- och returresa till Hanoi.
Så de bestämmer sig för att söka uppehållstillstånd direkt i Sverige. När Houng kommer till Migrationsverket får hon beskedet att hon måste flytta till ett förvaringscenter som nyligen upprättats.
Tidigare under året har nämligen en motion från Sverigedemokraterna klubbats igenom i riksdagen. Motionen som är författad av Kent Ekeroth innebär att alla som söker uppehållstillstånd eller väntar på avvisning från Sverige ska placeras där. Houng och Kent blir förtvivlade. Tjänstemannen på Migrationsverket förklarar att han "bara verkställer beslut".
Sedan förklarar han att chansen att Houng ska få uppehållstillstånd är minimal. Sverigedemokraterna har nämligen också fått igenom sitt krav om att anhörig- och asylinvandringen ska begränsas med 90 procent och eftersom hennes älskade inte har någon vidare god ekonomi för att försörja henne under de första åren i Sverige är utsikterna inte alls goda.
Kent och Houng är förkrossade. Deras dröm om en framtid tillsammans i Halmstad har slagits i spillror.
Efter en tid på förvaringscentret får Houng beskedet om att det är dags att åka tillbaka till Vietnam. Men Vietnam är inte hemma längre. Hemma är där hennes älskade finns.
Och Kent finns i Halmstad.
----
Nu slutar vi att leka med tanken.
----
Det här hade varit den direkta konsekvensen av Sverigedemokraternas migrationspolitik. Kent Ekeroth skriver de facto i sin riksdagsmotion att han vill se ett förvaringscenter för alla som söker uppehållstillstånd i Sverige.
Vi kan rabbla siffror och statistik i tid och otid men i grund och botten handlar det om människor av kött och blod.
Men ibland tror jag att det bästa sättet att se det inhumana, oanständiga och människofientliga i Sverigedemokraternas politik är genom att utgå ifrån scenariot att partiets politik genomfördes i praktiken.
