onsdag 10 april 2013

S slätar över sakfrågan

Vår nyhetsrapportering om den nye socialdemokratiske toppolitikern Omar Mustafas upprepade inbjudningar av antisemiter har skapat debatt och väckt starka känslor. Mustafa publicerade själv idag (den 10 april) ett uttalande på Tro och Solidaritets hemsida där han tar kraftigt avstånd från antisemitism och all form av rasism. S-politikern skriver bland annat följande:

"Med anledning av Expos artikel 12-04-08 vill jag klargöra att jag inte på något sätt delar eller stödjer antisemitiska och rasistiska föreställningar eller hets mot en folkgrupp, vem som än bär på dessa åsikter".

Jag betraktar uttalandet som att Mustafa i fortsättningen inte kommer beblanda sig med rasister. Det är bra. Socialdemokratens tidigare argumentationslinje har varit att inbjudningarna av antisemiter har handlat om att föra "dialog". De egyptiska judehatarna Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany och Yvonne Ridley, som arbetat för den statliga iranska TV-kanalen Press TV, som är känd för sin antijudiska världsbild ska alltså ha deltagit på de berörda konferenserna för att diskutera. 

Märkligt nog så har ingen av dessa rasister beskrivits som just rasister när de bjudits in. Yvonne Ridley som talade på de muslimska familjedagarna för någon vecka sedan presenterades med en gedigen biografi. Men inte en rad om de klassiska antijudiska konspirationsteorier som hon saluför. 

Inte heller en enda rad om Azzam Tamimi som även han deltog på samma konferens som Ridley och som även han gjort sig känd för att sprida klassiska antisemitiska föreställningar presenteras som en person som sprider rasistiska idéer. 

Därför blir argumentationen om "dialog" som nu förs av dem som mer eller mindre villkorslöst har försvarat Omar Mustafas inblandning i inbjudningarna oerhört bräcklig.

I realiteten handlar det snarare om att S-politikern har upplåtit en plattform åt rasister och därmed gett dem legitimitet. Hade deras välkända antisemitiska ställningstaganden presenterats och en uppmaning om att föra en debatt mot dessa hade det varit en annan sak. Men nu har det inte varit så.

Omar Mustafa ska ha beröm för att han nu, indirekt eller direkt, backar från inbjudningarna. Han har också framfört att det är bra att det förs fram kritik om den är saklig. Det är också bra.

Det som däremot oroar mig är hur flera av hans partikamrater och andra som kännetecknar sig som antirasister har agerat. Att partiledaren Stefan Lövfen har mött kritiken mot Mustafa som förts fram med tystnad är anmärkningsvärt. Att förste ombudsmannen i Stockholms stad, där Mustafa har sin hemvist, Olle Burell slätar över kritiken med att han har respekt för att Mustafa och hans organisationen Islamiska förbundet "vill skapa mötesplatser" och inte tycks se någon större problematik att de de facto bjudit in antisemiter är också allvarligt. 

En annan sak att ställa sig frågande till är de socialdemokrater som i sitt försvar av Omar Mustafa av någon outgrundlig anledning bara beskriver den nya S-toppen som i första hand troende muslim och inte som den politiker han faktiskt är. 

Expo kommer alltid vara konsekventa i vår granskning av organiserad intolerans. Oavsett vad personen har för religion eller etnisk bakgrund. 

Och oavsett om politikern i fråga är medlem i Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Eller något annat parti.

Vi kallar det konsekvent antirasism. 

Vi har aldrig hävdat att Omar Mustafa är antisemit. Det vi har velat belysa är hans deltagande i legitimeringen av rasister. En legitimering han nu säger sig ha slutat med.