I snart fyra år har Sverigedemokraterna försökt att förvandla sig till det där rumsrena partiet som ska släppas in i värmen. Så hur skulle det då låta på Almedalen, bara några månader innan höstens val. En ännu tydligare signal om att SD är på väg att normaliseras? Kanske inte så mycket prat om invandringen? Ett tydligt besked om vilket block SD skulle kunna tänka sig att bli en del av.
Nej, det blev tvärtom.
På pressträffen i tisdags presenterade Sverigedemokraterna sin nya kampanjstrategi. Under dragningen illustrerades valrörelsens SD med en aggressivt gläfsande hund. Ett SD som skulle ”gå på hårt”.
Och det gjorde Jimmie Åkesson. Han skällde och attackerade. Erik Ullenhag kallades ”desinformationsminister” och ”Bagdad Bob”, Löfven beskylldes för ”infernalisk dumhet”. De andra partierna beskrevs som falska. En form av politikerförakt som det var länge sedan vi hörde SD kanalisera på ett så tydligt sätt.
Det var inga ursäkter, inga undanglidningar. SD, förklarade Jimmie Åkesson står för sin politik. På riktigt, som det heter enligt den nya parollen.
Enligt statsvetaren Anders Sundell, som i sin spalt Sundells siffror i Dagens Nyheter, gått genom Åkessons tal, ägnades 43 procent av tiden i det drygt 50 minuter långa talet åt att kritisera motståndare.
Kanske handlar det om en mänsklig reflex. Den som bankar på dörren men aldrig blir insläppt kommer till slut vända på klacken, ge fingret och gå sin egen väg. Förorättad, arg och frustrerad.
Kanske handlar det om att Jimmie Åkesson faktiskt har tagit till sig av kritiken från bland annat ungdomsförbundet, som krävt en mer självsäker Jimmie Åkesson som inte kryper för etablissemanget.
Kanske handlar det om att SD vet att om de med en mer aggressiv framtoning kommer att lyckas reta sin politiska motståndare ännu mer. Partiet vill ha en valdebatt som rör sig längs den auktoritära-frihetliga konfliktdimensionen. Där står SD som ett tydligt ensamt alternativ i enda ändan, med Feministiskt initiativ som sin motpol. Ju mer ilska SD väcker desto större är chansen att konfliktdimensionen får utrymme.
Med största sannolikhet är det kombination. Den arga hunden är inte bara arg. Den är också kalkylerande.
Samtidigt fanns det några tydliga markeringar från Åkesson som skvallrar om hur SD försöker hitta in i stugvärmen. Jimmie Åkesson tog avstånd från nazismen. Till stor förtret för de nyfikna aktivisterna från Svenskarnas partis i publiken. Han lyfte också fram ekonomen Tino Sanandajis rapport, utgiven av tankesmedjan Den nya välfärden, som granskat regeringens politik mot utanförskapet. Åkesson viftade med rapporten, som för att visa att det faktiskt finns etablerade aktörer som ser samma sak som han. Och som ett försök att visa att det i SD finns ett parti som är beredda att lyfta fram perspektiv som Sanandajis i valrörelsen.
Av allt att döma går vi mot en valrörelse där SD kommer att vinna fler väljare än för fyra år sedan. Men där partiet på grund av sin hårda retorik kommer att få fortsätta banka på stängda dörrar.
