Det börjar allt mer likna ett mönster. I början av februari förklarade migrationsministern Tobias Billström att han ville se en minskad invandring till Sverige, eller för att välja hans egna ord; att volymerna måste minskas. Uttalandet väckte starka reaktioner och Billström fick skäll i de egna leden för sitt olämpliga ordval.
Men Billström har uppenbarligen inte lärt sig läxan. Under söndagens Agenda fick migrationsministern ge sin syn på Miljöpartiets krav på att ge uppehållstillstånd till papperslösa barnfamiljer som levt gömda under en längre tid.
”Man har ju faktiskt också ett eget ansvar. Man kan ju inte gärna ta sina egna barn som gisslan för att man inte fick ett uppehållstillstånd”, svarade Billström.
Vi vet inte hur många papperslösa familjer som lever i Sverige. Vi känner inte till alla dessa människors motiv till att stanna.
Ändå tror Tobias Billström sig veta. De gömda barnfamiljerna är ansvarslösa typer som cyniskt utnyttjar sina barn. Det går liksom att ana där mellan raderna att det där ute i det dolda lever människor med en annan moral än oss hederliga medborgare.
”Ta sina egna barn som gisslan”. Vad innebär det egentligen?
Att ta någon i gisslan är att göra en människa till en förhandlingsvara, ett medel för att nå sina mål. Att göra så mot sitt eget barn är att förvandla kärlek till kallsinnig slughet.
Att sluta älska.
Det är faktiskt vad vår migrationsministern säger om de papperslösa föräldrarna.
Att de inte älskar sina barn.
Sannolikt är det förstås precis tvärtom. För lite vet vi ju trots allt. Många av de som stannar gör det på grund av rädsla för att återvända. De väljer hellre ett liv under jorden i Sverige än utsätter sig för det som de en gång flytt från.
Eller rättare sagt. De stannar för att de inte har några andra val.
Billström säger att de inte tar ett eget ansvar, men det är ju precis det de gör. De gör vad de kan för att skydda sin familj och sig själva.
Billström antyder att de inte älskar sina barn.
Men det är klart att de gör det. De lever ett liv utan grundläggande rättigheter, i ständig oro och rädsla. Ibland utan hopp. För många är kärleken det sista som finns kvar.
Det är ju därför Billströms uttalande är så brutalt. För att han tar det sista av värdighet ifrån de människor vars dröm är att få leva i trygghet.
Det är som sagt inte första gången Tobias Billström gör häpnadsväckande utspel. Förra gången hördes protester från ledande moderater. Den här gången är det än så länge tyst i partiet. Det kan inte tolkas som något annat än ett stöd till Billströms absurda fantasier om de papperslösa barnfamiljerna.
