Sedan Erik Almqvist tog järnröret med sig och lämnade
riksdagen för ett par veckor sedan har han börjat sitt nya jobb med att styra
upp Sverigedemokraternas ”medieprojekt”. Nu snackar vi inte om Avpixlat,
Almqvists järnrörskompis Kent Ekeroths projekt, utan en satsning som ska ha en
lite mer seriös framtoning. Alltså åtminstone en ansvarig utgivare.
”Mediekonsulten” Almqvist och Sverigedemokraterna söker nu
med ljus och lykta efter journalister som vill hjälpa partiet. I gårdagens
Svenska Dagbladet medgav dock partiets presschef Martin Kinnunen att det ”inte är så lätt” att hitta journalister som vill haka på det sverigedemokratiska medietåget.
För att hjälpa Almqvist och SD på traven så har jag satt ihop
en liten lista på personer med en gedigen erfarenhet av så väl publicistisk
verksamhet, Sverigedemokraterna som parti samt den ”invandringskritiska”
rörelsen.
Personer med en så pass stor erfarenhet att Avpixlats
frontman Mats Dagerlind i sammanhanget framstår som en knattereporter på
Ortstidningen Norra Halland.
Robert Westerlund
En veteran av rang. Började sin bana i Sverigedemokraterna
som partiets första ungdomsledare och blev snabbt en avantgardist inom den
nationalistiska medieproduktionen på 1990-talet då han också engagerade sig i
Stockholms Unga Nationalsocialister och började ge ut nyhetsbladet Info 14. Ett
projekt som från 1990-talets mitt och i nästan ett decennium för den
professionella ”invandringskritiska” nyhetsförmedlingen. I Westerlund skulle
Almqvist och Sverigedemokraterna få en person med bred förankring i den
”invandringskritiska” miljön och som dessutom vet hur man bygger webbportaler
vilket Sverigedemokraterna har gett Almqvist i uppgift att snickra ihop.
Janne Milld
Precis som Westerlund var Milld något av en avantgardist när
det kom till nationalistiska och i synnerhet ”invandringskritiska”
publikationer. Projektet ”Blågula frågor” var länge en stor kunskapskälla för
sverigedemokrater som ville stärka sin tes om att i stort sett vartenda
samhällsproblem beror på den så kallade massinvandringen. För lite mindre än
tio år sedan var den gamle busschaffisen Milld partisekreterare i SD. Då ägnade
han sig bland annat åt att skriva artiklar i partiets tidning där han tyckte
att kostnaderna för diskoteksbranden i Göteborg, TBC-bekämpning och kamp mot
vägglös borde räknas till invandringens kostnader. Här har Almqvist en
eventuell ledarskribent att rekrytera.
Jonas De Geer
Den känslosamme katoliken De Geer som numer huserar i
nazistiska Svenskarnas partis webradio har ett CV som får de flesta sverigedemokratiska
skribenter att blekna. De Geer började sin journalistiska bana som skribent i
bland annat Svenska Dagbladet och ”Bonnierblaskan” Dagens Nyheter. Mot
1990-talets slut vände De Geer etablissemangsmedia ryggen och startade
tidskriften Salt som blixtsnabbt blev ett tillhåll för antisemiter. Under tiden
passade han på att föreläsa lite smått hos både Sverigedemokraterna och
Nationaldemokraterna. Med De Geer i laget skulle Almqvist få en medarbetare som
sett ”gammelmedia” från insidan. Som en Günther Wallraff fast ändå inte. Det
kan vara bra att ha en sådan med sig om Almqvist får för sig att ta med sig
redaktionsgänget på kryssning till Tallinn. De Geer skulle säkert känna igen om
någon fuffens infiltratör råkat hänga med på kryssningen.
Sanna Hill
Sanna Hill började sin politiska bana i Sverigedemokraterna
men visade sin exakta politiska fingertoppskänsla när hon bytte upp sig till
framgångspartiet Nationaldemokraterna. I Nationaldemokraterna gjorde hon
raketkarriär och kom under en tid vara den yngsta chefredaktören för en
veckotidning som dessutom innehar presstöd. Med Hill får Almqvist ungdomlig
glöd och en skribent som är duktig på kost och hälsa. Något som en och annan
sverigedemokratisk kommunpolitiker borde intressera sig mer för, kan man tycka.
Björn Björkqvist
Björkqvist hamnade i rampljuset när han ”tog debatten” för
Sverigedemokraternas räkning mot en antirasistisk föreläsare på Gotland i
mitten av 1990-talet. Redan då gav han sig in på mediekritik då han menade att
en judisk konspiration styr Gotlands Allehanda. Efter denna debut letade han
sig till Nationalsocialistisk Front där han blev propagandachef och en flitig
skribent i tidningen Den svenske nationalsocialisten. Med Björkqvist i laget får
Sverigedemokraterna en medarbetare som inte låter sig tystas av ”den politiskt
korrekta svenskfientliga kulturmarxistiska eliten”. Det vittnar Björkqvists CV
av Hets mot folkgrupp-domar om.
Niels Mandell
Även i dessa digitala tider behöver en medieapparat någon
som kan trycka. Och det kan Niels Mandell. Veteranen har gjort propaganda för
åtskilliga organisationer som sett sanningen och ljuset. Mandells arbete har
också visat sig vara både tid och kostnadseffektivt. På den bifogade bilden kan
vi alla se hur Mandell har kombinerat olika åtaganden i ett och samma ark.
Mandell som fanns med i partiets barndom och som dessutom var med drog igång
prologen Bevara Sverige Svenskt skulle vara ett perfekt tillskott i
Sverigedemokraternas mediesatsning.
För inte hade väl Erik Almqvist tänkt rekrytera någon rödvinsörplande
hipsterjournalist som aldrig varit utanför Södermalm?
Där bor ju nämligen alla andra svenska journalister. Det har
jag läst på Flashback.
