Ikväll frågas Jimmie Åkesson ut i SVT. Han har ett bra utgångsläge. Partiet ligger stabilt i opinionen. Det ser till och med ut att ha en uppåtgående trend inför valets avgörande sista veckor. Och en nervös, otydlig eller rentav usel insats i dagens utfrågning lär med största sannolikhet inte påverka de flesta som redan bestämt sig för att rösta på partiet. En bortgjord Åkesson väcker snarare deras sympati.
För Åkesson handlar det om få de osäkra väljarna att ta steget och lägga sin röst på partiet. Han kommer positionera sig som vågmästare men samtidigt framställa sig som ansvarsfull.
Han kommer att vilja prata om invandringen och dess kostnader, om pensionärer och om hårda tag i kriminalpolitiken.
Men det finns också saker som han inte vill prata om. De där sakerna som kan få de osäkra väljarna att rygga tillbaka.
Här är fem frågor Åkesson borde få svara på:
Inför förra valet lovade partiet att det inte skulle bli några tomma stolar under den här mandatperioden. Så blev det inte. Idag står var fjärde SD-stol i kommunerna tom. Inför höstens val ser partiet ut att hamna i ett likadant läge igen. Partiet kommer att gå framåt. Men när Expo den 15 augusti granskade partiets listor kunde vi konstatera att Sverigedemokraterna hade färre kandidater än för fyra år sedan.
Varför ska man rösta på SD i sin kommun när det finns en överhängande risk att ens röst bara blir en tom stol?
2012 införde Sverigedemokraterna en så kallad nolltolerans mot rasism och extremism. Samtidigt finns det gott om exempel på personer som inte blivit uteslutna, trots grova övertramp.
Här är några exempel. Se länkarna för bakgrund här.
Vi har sett folk svinga med järnrör för att sedan få fyra miljoner kronor för att fortsätta jobba åt SD, men nu som konsult.
Vi har sett en SD-ordförande som önskar präster evigt lidande i helvetet med enda motivering att dessa präster deltagit i ett pridetåg.
Vi har sett förtroendevalda inom SD som kontaktat en kvinna och kallat henne för ”arabf…a”.
Vi har sett en riksdagsledamot hänga ut somaliska barns adress på sin blogg med tillhörande lögn om att barnens familj fått en mångmiljonvilla gratis.
Vi har sett SD:s vice partiledare Jonas Åkerlund komma undan med att kalla invandrare för parasiter med motiveringen att han var politiskt omogen vid tiden för uttalandet (han hade bara varit politiskt aktiv i 17 år).
Om Sverigedemokraterna har en nolltolerans, ska vi förstå det som att detta är helt legitima åsikter och beteenden i Sverigedemokraterna?
Sverigedemokraterna vill hjälpa flyktingar där, inte här. Men hur invandringen ska minskas är fortfarande en gåta. Förra veckan menade partiets ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt att lösningen är att göra det svårare för familjer att återförenas och att Sverige ska leva upp till Dublinkonventionen. Att SD är beredda att splittra familjer på flykt är kanske ingen nyhet. När det gäller Dublinkonventionen är problemet att Sverige redan lever upp till Dublinkonventionen. Enligt Migrationsverket förstår partiet inte hur systemet fungerar. SD vill skicka tillbaka personer som tagit vägen via andra länder i Europa, men om de skickar tillbaka de som inte registrerats någon annanstans än här är det Sverige som bryter mot Dublinkonventionen. Så hur ska SD ha det?
Hur ska SD leva upp till sitt mål med minskad invandring utan att bryta mot den Dublinkonvention man säger sig vilja hedra?
Sverigedemokraterna är motståndare till det ”mångkulturalistiska” samhället. Partiet vill inte ha integration. Istället ska invandrare assimileras, uppgå i den svenska kulturen och värdegrunden.
Men hur är det egentligen med den där värdegrunden? Majoriteten av den svenska befolkningen anser att invandrare, enligt Mångfaldsbarometern, skall få ”behålla sina kulturella traditioner”. Drygt tre av fyra är, enligt samma undersökning, positiva till mångfald.
Om partiet vill ha assimilering, varför då själv vara motståndare till den värdegrund som tycks dominera bland den svenska befolkningen. Är det inte i själva verket Sverigedemokraterna som är hotet mot det som i partiets ögon borde ses som den svenska värdegrunden?
Sverigedemokraterna säger sig eftersträva ”en hög grad av gemenskap och samhörighet”. Samtidigt väcker partiets utpekande politik och företrädares rasistiska utfall vrede och starka reaktioner.
Hur ska SD kunna bygga en gemenskap med en politik som väcker avsky och som pekar ut en del av befolkningen som ett hot och icke önskvärda?
