Antisemitiska myter del 1: Sexuella övergrepp på barn

Myter om judar har en lång historia och sprids idag i digitala medier med avsändare från en rad olika ideologiska miljöer. Informationsmångfalden på internet har bidragit till en situation där det är betydligt enklare att hitta myter och konspirationsteorier som bygger på hat mot minoriteter än det är att hitta korrekt information som tillbakavisar propagandan. Det är viktigt att även korrekt information får ökad spridning och blir lättillgänglig. Detta är därför den första i en serie texter som tar upp och bemöter antijudiska myter.

I nazistiska SvP:s internetradio sprids nya och gamla antijudiska myter i så gott som varje avsnitt. Förra veckan (avsnitt 85) påstods judendomen stödja sexuella övergrepp på barn och som så ofta när det gäller antisemitism har man tagit ett avsnitt ur en Talmud-text ur sitt sammanhang. Man har också bortsett från ett citat från Talmud som klart och tydligt beskriver sexuella relationer med en minderårig som våldtäkt.

Just denna myt tycks härstamma från den romersk-katolska prästen Justinas Pranaitis som i boken Christianus in Talmude Iudaeorum (1892) bland annat framförde anklagelsen att judarna försvarar och tolererar sexuella övergrepp mot barn. Trots att Pranaitis uppvisade en total okunskap om Talmud då han 1913 fungerade som "expertvittne" i en rättsprocess som byggde på myten om judiska ritualmord på kristna barn gavs hans bok ut på engelska 1939 under titeln The Talmud Unmasked och sprids än idag.

Rapporten The Talmud in Anti-Semitic Polemics tar upp och bemöter denna och andra myter som åberopar Talmud.

The source for the charge that Judaism permits child molestation is a passage from the Babylonian Talmud, Tractate Ketubot, pg. 11b:

 אמר רבא הכי קאמר, גדול הבא על הקטנה ולא כלום דפחות מכאן כנותן אצבע בעין דמי.

Rava [a fourth century Rabbinic authority] said: If an adult has sex with a girl under the age of three, it is ignored, for it is like putting a finger in someone’s eye [i.e., tears may drip from the eye but there will always be more tears to replace them; so too the hymen of a girl so young may break but it will heal]. 

From this quote, anti-Semites argue that Judaism permits the sexual molestation of young girls. This, however, is not true. In fact, in several places the Talmud makes clear that Judaism possesses its own version of the American law of statutory rape. A formulation of this law may be found in the Babylonian Talmud, Tractate Yevamot, pg. 33b:

 פיתוי קטנה אונס נינהו. 

One who seduces an underage girl is considered as if he had raped her [i.e., the laws applicable to rapists would apply to the molester]. 

Hela texten kan läsas på sidan 6-8 i rapporten.

Bye, bye Björn Söder?

Igår meddelade Björn Söder att han planerar att lämna sitt uppdrag som partisekreterare efter valet. Söders motiv, är enligt honom själv, att han istället vill lägga fokus på att vara gruppledare i riksdagen.

Men mycket talar för att Söder snarare motats bort från partisekreterarposten. Expo Idag kan under den första dagen av Sverigedemokraternas Landsdagar avslöja att en av partiets viktigaste tjänstemän, presschefen Martin Kinnunen, redan förra året ville ha bort Söder från partissekreterarposten.

Flera källor som vi talat med under den senaste tiden har, oberoende av varandra, vittnat om att det missnöje som tidigare fanns mot Söders ledarskap och arbetsmetoder bland gräsrötterna numer även finns i partiets innersta kärna. Det har gått så långt, hävdar vissa, att Åkesson och Söder inte längre kan samarbeta.

Och den nära vänskap som förut fanns mellan partiledaren och Söder ska vara som bortblåst. Att Söder då väljer att själv avisera sin avgång kan ses både som att gå händelserna i förväg och en tydlig markering att han i framtiden inte har några som helst ambitioner att försvinna från rikspolitiken då han vill sitta kvar som gruppledare i riksdagen och där styra politiken.

Söders avgång är således inget hej då. Det kan snarare tolkas som en krigsförklaring.

Sagan om "de fyras gäng" är med andra ord slut.

Åkessons sista seger?

På den sena torsdagskvällen samlades SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand och hans två närmaste män, William Hahne och Jonas Andersson, på ett hotellrum i Västerås inför partiets landsdagar. "Forza framtiden!" twittrade Andersson framåt småtimmarna. Om framtiden är så väldans "forza" för just de här unga sverigedemokraterna är emellertid en berättigad fråga. Under Kasselstrands tid som SDU-bas har det mesta handlat om att positionera sig mot partiledningen. Det har varit debattartiklar med öppen kritik, öppet stöd till uteslutna partimedlemmar och subtila angrepp på Jimmie Åkessons och Linus Bylunds politiska projekt i tal och sociala medier.

Samtidigt har SDU vuxit. Givetvis i kölvattnet i partiets framgångar i opinionen. Men i Kasselstrand och hans anhängares ögon är detta ett tydligt tecken på att framtiden är deras. Men som Expo och andra medier skrivit otaliga spaltmeter om är SDU:s självständiga och kaxiga stil något som retat upp SD-ledningen. Det började med att Kasselstrand skulle ersättas av den Åkessontrogna Paula Bieler. Ett försök som misslyckades fatalt. Kort därpå, på ett stalinistiskt manér, fick sedan SDU-basen sparken från riksdagskansliet. Partiledningen har gjort det mesta för att dölja sitt ungdomsförbund. Under Almedalsveckan agerade de båda organisationerna, mer eller mindre, som två, från varandra helt fristående organisationer.

Men Åkessonaristokratin tycks inte vara vare sig nöjd med ett självständigt ungdomsförbund eller försöken att tygla Kasselstrand. Därför föreslår de en stadgeförändring där SDU ska lyda under partiets stadgar. Samtidigt föreslår SD-ledningen att ungdomsförbundets obligatoriska plats i partistyrelsen ska plockas bort. Konsekvensen blir att SD-ledningen kan göra lite vad de vill med Kasselstrands projekt.

Det krävs att 75 procent av ombuden på Landsdagarna röstar för att stadgerändringarna ska gå igenom till Åkessons favör. Föga förvånande kommer dessa beslut fattas precis i slutet av Landsdagarna. Och lika väntat har samtliga "känsliga" punkter som berör partiets beryktade medlemsutskott, hur partiet hanterat uteslutit medlemmar och liknande frågor bara fått en timme på arbetsdagordningen. Ett klassiskt drag från en partiledning som inte vill ha debatt och kritik inför en nästintill öppen ridå.

Mycket talar för att Åkesson, med stadgarna till hjälp, får ett grepp om Kasselstrand. Men spelar det någon roll politiskt? I nuläget ser jag väldigt få skiljelinjer som är ideologiska mellan Åkesson och Kasselstrand. I realiteten har de två falangerna snarare närmat sig varandra. Den populistinfluerade Åkessonfalagen har snarare närmat sig Kasselstrands mer nationalistiskt renläriga än tvärtom. Allra tydligast är hur man återgått till partiets naturliga internationella samarbetspartners Front National och Vlams Belang, Något som förvirrat en och annan bedömare som gått på skrivningarna om socialkonservatism som skrevs in i partiprogrammet vid de förra Landsdagarna för två år sedan. 

I grund och botten handlar konflikten i SD om makt och vem som har nära band till vem. Men hur kan Åkesson och Linus Bylund, som idag redan i praktiken har ersatt partisekreterare Björn Söder, ha ett så vansinnigt starkt stöd? Visst, partiet växer till antalet medlemmar som en konsekvens av framgångar i opinionen. Men samtidigt ser gräsrötterna sina kompisar bli uteslutna på löpande band ute i lokalavdelningarna och i skrivande stund har partiet tappat kontrollen över drygt 20 procent av de mandat det vann i förra valet.

Den bästa förklaringen till varför Åkessons toppstyre inte möter en omfattande revolt fick jag med största sannolikhet tidigare i år när jag talade med en person som tillhört partiets allra innersta krets i betydligt fler år än uppkomlingar som Linus Bylund.

- Det går runt en massa medlemmar med gott självförtroende. Som ser partiets ökade stöd och räknar antalet riksdagsplatser som det skulle innebära. De ser sig som självskrivna på valbar plats. Och det vill de inte riskera.

Veteranen fortsatte sedan sitt resonemang.

- Men vad som händer när de inser att de inte alls var tilltänkta någon riksdagsplats är en annan historia.

I ett sådant läge hade det varit svårare för Åkesson med ett självständigt ungdomsförbund...

Fotboll och rasism hör inte ihop

I måndags avslöjade Fotbollskanalen att Kristianstad FF (KFF) sponsras av Sverigedemokraterna. Enligt föreningens ordförande Ronnie Larsson handlar det om att klubben behöver stöd och att SD är partiet som ställt upp. Det är inte första gången KFF tagit emot stöd av partiet. Samtidigt som  kampanjen "Ge rasismen rött kort" pågick i somras var Sverigedemokraterna delaktiga i att bjuda på gratis inträde till en match mot Trollhättan.

Larsson förklarar att klubben har många spelare med bakgrund i andra kulturer och att det därför är viktigt att jobba med integrationsfrågor. Man skulle utifrån det kunna tro att han skulle vara kritisk till sponsring från ett extremintolerant och antimuslimskt parti. Men nej, det är inte slutsatsen Larsson drar. Sportbladet kunde dessutom senare igår visa att klubben har ett värdegrundsdokument kallat ”KFF-stilen”. På klubbens hemsida kan man också läsa om en utbildningssatsning som inleddes 2012 i syfte att förankra värdegrunden hos alla som verkar i klubben. En av de fem ledstjärnorna i dokumentet lyder:

”En riktig KFF:are visar alltid kamratskap gentemot idrottskompisar, oavsett kön, hudfärg, religion, kultur och sexuallitet.”

En annan ledstjärna lyder:

”En riktig KFF:are tar därför aktivt avstånd mot våld, mobbning, rasism, droger och dopning.”

Ronnie Larsson säger trots det till Sportbladet att partiet "inte frångått sin värdegrund vid något tillfälle". Klubben har till och med framfört krav på Sverigedemokraterna:

"Vi var tydligt med att SD måste ha samma värdegrund som vi, och det garanterade SD att de har."

Låt oss titta närmre på SD:s värderingar när det gäller islam och muslimer med hjälp av ett antal exempel i mängden från ledande företrädare och i partiets officiella kanaler.

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder under ett torgmöte i valrörelsen 2010:

"Precis som nazismen bekämpades måste nu islam bekämpas"
"Det är en ödesfråga för framtiden. Stoppar vi inte utbredningen av islam kommer muslimerna att ta över, och det kommer att gå fort"

Smålandsposten, 2010-09-09 

Den inflytelserika antimuslimska boken "Eurabia - The Euro-Arab Axis" recenseras i Sverigedemokraternas partiorgan SD-Kuriren:

"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen." 

SD-kuriren nr 63, april 2005 

Den nuvarande riksdagsledamoten Kent Ekeroth under Sverigedemokraternas landsdagar 2009:

 ”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1 400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde.

Riksdagsledamoten Thoralf Alfsson i sin blogg:

"Jag säger att islam hör inte hemma i Sverige. Den religionen borde hållas utanför landets gränser." 

thoralf.se, 2013-04-13

"Frågan är om det inte är dags att förbjuda islam i Sverige."  

thoralfalfsson.webblogg.se, 2012-04-26 

”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.” 

thoralf.se, 2013-10-20 

Idrottsklubben vars värdegrund tydligt slår fast att man alltid ska visa kamratskap gentemot idrottskompisar oavsett religion och kultur anser alltså att Sverigedemokraternas värderingar sammanfaller med klubbens. Det visar på antingen en monumental okunnighet från klubbens sida eller (mer sannolikt) på att klubbens värdegrund i praktiken saknar både värde och grund.

Mot slutet av Sportbladets intervju når vi pudelns kärna.

Men är det rätt att låta SD sponsra klubben när de samtidigt förespråkar politik som strider mot värdegrunden?
– I vår värdegrund jobbar vi även mot mobbning, jag kan tycka att det är mobbning att inte låta alla andra partier men inte Sverigedemokraterna hjälpa till. 

Men de andra partierna pekar inte ut muslimer som det största hotet mot Sverige.– Vi tar bestämt avstånd från all typ av rasism oavsett om det gäller partier, religioner och eller rasism mot människor.
Sverigedemokraterna fick 11,8 procent av rösterna i Kristianstad i valet 2010.

Enligt Ronnie Larsson är det mobbning (och till och med rasism!) att stå upp för exempelvis muslimska spelares rätt till jämlikhet genom att vägra normalisera en politisk rörelse som demoniserar dem och utmålar dem som roten till världens elände. Talet om mobbning är ett allt vanligare argument som används för att rättfärdiga normaliseringen av organisationer som sprider hat. Det är jämförbart med en person som trakasseras på sin skola och till slut samlar kraft för att anmäla detta till skolans personal. Men istället för att stötta den som utsatts för mobbingen anklagar skolans ledning den utsatte för att "mobba" eleverna som bär ansvaret för trakasserierna.

Sverigedemokraternas värderingar skiljer sig från allt idrotten står för. Idrottsklubbar fostrar inte bara individer inom idrott utan även för livet genom goda vanor och genom att träna förmågan att samarbeta med och respektera andra.

Den omogne vice partiledarens hyckleri

På måndagskvällen kunde Aftonbladet avslöja att det var Sverigedemokraternas vice partiledare Jonas Åkerlund som i valrörelsen 2002 under pseudonym vräkte ur sig grova rasistiska uttalanden i partiets närradio. Åkerlunds försvar var när han konfronterades med uppgifterna att det var länge sedan och att han var "politiskt omogen" vid tillfället. Noterbart är att Åkerlund som representerar partiet i riksdagens konstitutionsutskott var 53 år gammal vid tillfället och då hade varit med i partiet minst sju år. Att han använde pseudonym i närradion berodde på att han var rädd att mista jobbet. Att Åkerlund kandiderade för partiet samma år gör det påstående slående inkonsekvent.

Som så ofta när det gäller Sverigedemokraterna.

Jimmie Åkesson och hans "stabschef" Linus Bylund gick snabbt ut och sa att frågan var "utagerad". Locket på. Åkerlund ska givetvis sitta kvar. "Hjonerier att föreslå att nån skulle få lämna för ett, om än så jävla omlämpligt, ordval för tolv år sedan", skrev Bylund.

Och självklart tycker han så. Jonas Åkerlund föreslås föga förvånande att väljas om till vice partiledare på Landsdagarna som börjar om lite mer än en vecka. I valberedningens motivering står det att läsa: "Hans lugn och kunskap kommer även framöver att vara en tillgång". 

För Jonas Åkerlund är inte vem som helst. Riksdagsledamoten som får ses som en ålderman i sammanhanget har under många år fungerat som något av en nestor för det yngre gardet i partiledningen som tog över makten i partiet 2005. Åkerlund var då en av få i partitoppen vars politiska engagemang sträckte längre tillbaka än dagen då han var "politiskt omogen" och gick med i SD. Vice partiledaren hade varit politiskt aktiv i Moderaterna och representerat partiet i kommunfullmäktige. En erfarenhet som var guld värd för de oerfarna sverigedemokraterna.

Under valrörelsen 2006 fungerade Åkerlund som en slags presstalesperson för partiet. Jag ringde själv upp honom vid ett flertalet tillfällen för att ställa frågor rörande kandidater som antingen var dömda för brott eller hade kopplingar till nazistiska organisationer. Den så kallade "nolltoleransen" som alldeles för många medier idag tror är på riktigt fanns redan då. Personer som var en belastning för partiet uteslöts och plockades bort från valsedlarna.

Om de inte stod partiledningen nära. Det var dubbla måttstockar redan på den tiden. Efter tag blev emellertid avslöjandena alldeles för många. Sverigedemokraterna, men den då vältalige Jonas Åkerlund i spetsen, valde en ny strategi. När medier som Expo började fråga SD hur det kunde komma sig att så många människor som var medlemmar i just SD gjort uttryck för grov rasism eller hade en bakgrund inom nazismen var förklaringen alldeles plötsligt att dessa människor sökt sig till partiet på grund av medias nidbild av partiet.

Kanske var det samma nidbild som den politiskt omogne Åkerlund attraherades av.

Eller så var det helt enkelt partiets dubbla ansikte. Att Jonas Åkerlund framträdde under pseudonym i partiets närradio i valrörelsen 2002 och under namnet "Victor" gav uttryck för grov rasism rimmar ganska väl med partiets strategi att försöka tona ner rasismen utåt men internt ha ett helt annat tonläge.

I en intern diskussion 2004 mellan partistyrelseledamöter uttryckte den då andre vice ordföranden Torbjörn Kastell sig så här om hur sverigedemokrater ska välja sina ord:

"Man säger inte 'sparka ut svartskallarna´, man säger, till exempel, 'verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element´; man säger inte att man skall ´hänga landsförrädarna', man säger att man skall 'utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intressen'; man säger inte 'bögarna tillbaka in i garderoben', man säger "bevara kärnfamiljen".

Den strategin tycks gälla än idag. För när "stabschefen" Bylund ska ta avstånd från Åkerlunds uttalanden så är de "olämpliga". Notera det. Inte rasistiska i den glade twittrarens ögon. 

Tal på Kristallnattsmanifestation i Göteborg

Idag på Kristallnatten höll jag ett tal på en minnesmanifestation i Göteborg. Arrangörer var bland andra Judiska församlingen, RFSL och Musiker mot rasism. Nedan följer talmanuset.
Det bästa vi kan göra för att hedra alla de människor som föll offer för Kristallnatten och Förintelsen är att bygga ett samhälle där vi kan leva tillsammans på lika villkor.

Antirasism handlar nämligen om det. Vi bygger ett samhälle. Tillsammans för öppenhet och tolerans. Tillsammans för Göteborg. Tillsammans för kommande generationer.

Det är lätt att tal som dessa stannar vi vid floskler och klyschor. Att tal och fina ord stannar – vid att vara just tal och fina ord.

Men i verkligheten är det inte så. Det samhälle vi bygger tillsammans ser vi inte bara i tal och paroller vi ser det i praktisk handling. Och vi ser det som en kontrast till vad rasisterna, de som inte tror att vi kan leva tillsammans, håller på med.

Vi arrangerar interreligiösa möten i våra lokalsamhällen, där judar, kristna, muslimer, hinduer och allt vad vi är umgås och utbyter tankar och erfarenheter.

Rasisterna sitter bakom sina datorskärmar och spyr ut sin galla över judar, muslimer, romer, afrosvenskar, hbtq-personer och sådana som jag då så kallade landsförrädare

Det är vi som arrangerar läxhjälp i förort och på landsbygd i vår strävan efter ett samhälle som präglas av lika villkor.

Rasisterna signerar världens genom tidernas sämsta bok i centrala Stockholm för att få ännu fler artiklar skrivna om sig av en Stockholmsmedia som dom älskar att dupera.

Vi är invandrare och infödda, unga och gamla, som anordnar fotbollsturneringar, gårdsfester, konserter för att skapa mötesplatser och bygga på det vi har gemensamt.

Rasisterna sprider skräck i våra lokalsamhällen genom att peka ut invånarna som kriminella våldtäktsmän och genom kränkningar och psykiskt och fysiskt våld.

Antirasister, antifascister

Vi bygger ett samhälle, rasisterna vill rasera det.

Men vi har ett svar. Vi gör samhället starkare. Vi håller ihop det rasisterna vill splittra.

Vårt svar är ännu mer öppenhet, ännu mer tolerans, ännu fler mötesplatser.

Det är inte bara vårt svar. Det är vår gemensamma utmaning.

Den breda folkliga antirasistiska mobilisering vi tillsammans skapar innebär inte bara att vi tar ansvar för varandra, det är också att vi förvaltar ett arv från tidigare generationer och för kampen vidare för våra och andras barn.

Så mitt råd till alla er som tröttnat på rasismen. Som är oroliga och upprörda över rasprofilering i kollektivtrafiken, rasistiska polisregister och intoleranta partiers framgångar: Organisera er. Engagera er.

Bygg allianser, skapa mötesplatser.

Gör rasismen oanständig och omöjlig genom att i praktisk handling få samhället att hålla ihop.

Inga fler Kristallnätter.

Nu kastar vi rasismen på den historiska soptipp där den hör hemma genom att bygga ett samhälle där alla är välkomna men inte rasismen.

Där vi klarar av att leva tillsammans.

Tack för mig.

Antirasismen är ingen tårtkastning

Imorse på väg till jobbet var jag sjukt irriterad. Jag hade som vanligt tittat på SVT:s Gomorron Sverige och till min stora förvåning hade det i andra fall rimliga programmet bjudit in Aftonbladets "politiska" kommentator Lena Mellin för att "kommentera" och "analysera" finansminister Anders Borgs avklippta hästsvans.

I den trånga kollektivtrafiken satt jag och tänkte cyniskt att den här dagen säger det mesta om den tid vi lever i. Till och med Public Service sjunker så lågt att man diskuterar att en finansminister klippt sig. Och samma dag skulle Sverigedemokraterna hålla torgmöte med självaste Jimmie Åkesson på självaste Södermalm...

Också ett tecken i tiden, tänkte jag. Politik handlar så mycket om symbolik och signaler att Sverigedemokraterna. Vars evighetsstrategi är att provocera fram motreaktioner som går överträder så väl lagens som anständighetens gränser förlägger givetvis ett torgmöte där.

På morgonmötet på redaktionen diskuterade vi torgmötet. Skulle vi bevaka det? Några av mina kollegor tyckte det. Själv tyckte jag inte att det inte var värt mer än att dokumentera. Expo är hela Sveriges antirasistiska stiftelse och tidning. Bara för att Jimmie Åkesson bestämmer sig för att hänga på Södermalm en eftermiddag skall väl inte vi åka dit och rapportera om det? I sådana fall borde skriva om Åkessons torgmöten i varenda landsort.

Nej, åtminstone Expo skulle inte gå i SD-fällan. Och skulle vi ens kommentera det så var det väl lika bra att vända på det. Därför twittrade jag, ironiskt, att det bara är bra att Åkesson lämnar landsbygden åt oss antirasister som tror på sammanhållning i våra lokalsamhällen. Han får gärna dricka latte på Söder, jag bryr mig inte.

Anledningen var att där, på Söder alltså, har ändå inte mycket att hämta.

Men så fick Sverigedemokraterna det de ville ha. Åkesson fick en tårta upptryckt i ansiktet. Något mer idiotiskt får fan leta efter. Ett försök till pr-kupp som i bästa fall kunde mötas med vända ryggar, hånskratt eller total ignorans blev något helt annat.

Det sker samma dag som Expo Idag och flera andra medier också rapporterar om hur bland annat sverigedemokrater och en nazist i Västsverige utsatts för attentat. Det kan inte annat än fördömas.

Ska man försvara demokratin så får man bannemej hålla sig till demokratins spelregler.

Det är också den här typen av rakt igenom antidemokratiska aktioner som är orsaken till att hederliga antirasister känner att de inte vill engagera sig för ett samhälle där vi kan leva tillsammans.