Lars Vilks hyckleri

Onsdagens dokumentär i Uppdrag Granskning om Lars Vilks besök på den antimuslimska konferensen i New York den 11 september gav få nya svar kring Vilks så kallade konstprojekt. Via Uppdrag gransknings kamera fick tittarna följa med till New York, gå på cocktail-party hemma hos Pamela Geller, följa talen under SION:s omtalade konferens och dessutom hänga med på efterfest med English Defence Leagues ledare.

Dokumentären gav en unik inblick i den internationella antimuslimska miljöns toppskikt. Och den uppenbara fanatismen som frodas där. Under konferensen liknades muslimer vid råttor. En av talarna talade om  behovet att ”Wipe them out”. Så nära till hands ligger folkmordsretoriken för ”frihetskämparna” vid SION:s konferensbord.

Mitt i allt detta vandrade alltså Lars Vilks omkring. Vi vet att det inte var första gången han rörde sig i den här miljön. I en debattartikel i Aftonbladet den 10 augusti konstaterade Expos Alexander Bengtsson och Anna-Sofia Quensel att Vilks redan 2010,  tillsammans med Lars Hedegaard från danska Tryckfrihetssällskapet, besökte USA för en föreläsningsturné anordnad av David Horowitz Freedom Center, den organisation som finansierar den antimuslimska ideologen och propagandisten Robert Spencers projekt Jihad Watch. Vilks har även hjälpt till med att finansiera miljön. Tidigare under året skänkte han en av sina rondellhundar till en blogg som dagligen sprider hatretorik riktad mot muslimer. Bloggen auktionerade i sin tur ut Vilks teckning till högstbjudande.

Men enligt Lars Vilks var hans deltagande på konferensen en del av hans konstprojekt. När Janne Josefsson försökte få Vilks att ge sin syn SION svarade han undanglidande. När Janne Josefsson till slut ställde frågan om Lars Vilks inte istället kunde ha lämnat salen i protest mot det som sades, och låta det vara en del av hans konstverk, blev Vilks tyst.

Och någonstans där uppstår konflikten. Någonstans där uppstår den inkonsekventa hållningen som gör Vilks agerande så svårt att enbart betrakta som ett konstprojekt.

Han vill inte ta ställning till den antimuslimska miljön. Han relativiserar till och med folkmordsretoriken från talarstolen. När Pamela Geller avkräver av honom att uttala sig positivt om SION så lyder han.

Men i andra fall, när det gäller till exempel islam, har inga problem att uttala sig. Där säger han vad han tycker. Han vill inte ställa upp på intervju för den antisemitiska sajten Nationell.nu, eftersom han sett hur de håller på med sina ”judiska konspirationsteorier”.

För många som står utanför är det uppenbart att Vilks är en debattör, med massa åsikter och idéer om det han inte gillar. Men så fort det handlar om den antimuslimska miljön glider han undan. In i sitt konstprojekt.

Man kan kalla det konst.
Man kan också kalla det hyckleri.
Konsekvensen av Lars Vilks agerande blir hur som helst ett godkännande och en legitimering av en politisk miljö, som paradoxalt nog står för raka motsatsen mot vad Lars Vilks säger sig kämpa för.