Expressen kokar soppa på en spik

Igår ”avslöjade” Expressen ett dokument som enligt artikeln visar att Socialdemokraterna lovar att samarbeta med Sveriges muslimska råd.  Storyn är i korthet att Carina Hägg, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, har förlorat möjligheten att bli vald till riksdagen. Anledningen om man ska tro Hägg och andemeningen i artikeln är att muslimer agerat i kulissen.

Detta har hänt. I slutet av förra året flyttades Carina Hägg ner till en troligtvis icke valbar plats på riksdagslistan i Jönköpings län. Hägg lade skulden på Islamiska förbundet som enligt Hägg agerat bakom kulisserna tillsammans valberedningen i Socialdemokraterna i Jönköpings län. Enligt Hägg finns det ett hemligt avtal mellan s-föreningen Tro och Solidaritet och Islamiska förbundet. Som nu alltså med sina tentakler har sett till att, för att använda Häggs egna ord ”tysta en kritiker”. Carina Hägg var en de starkaste kritikerna till valet av Omar Mustafa till partiets partistyrelse förra våren. Och nu hade hon alltså straffats.

Uppgifterna tillbakavisades av både Socialdemokraterna och Islamiska förbundet. Men det stoppade inte Carina Hägg. Kampen mot den hemliga muslimska konspirationen fortsatte. I grunden är det partisekreteraren Carin Jämtin som ligger bakom kampanjen, påstod Hägg i en artikel i Expressen i början av året.

Den 27 januari meddelade Expressen att Socialdemokraterna i Jönköping uppmanat Carina Hägg att lämna listan helt.

Så, på onsdagen kom då vändningen. Carina Hägg hade rätt, det fanns en överenskommelse. Kanske var det som hon sa? Muslimerna hade stoppat henne. Tystat en kritiker

Men hade Carina Hägg rätt? Expressens artikel är ett parodiskt exempel på hur man kokar soppa på en spik. Dokumentet finns. Eller fanns kanske man ska säga. Det skrevs för 15 (!) år sedan. Med en annan muslimsk organisation, Sveriges muslimska råd.

Vad har vi här? En socialdemokratisk riksdagsledamot som vid flera tillfällen gett sig in i antimuslimska resonemang petas från listan till höstens riksdagsval. Helt i demokratisk ordning.

Dokumentet, som utgör själva grunden i avslöjandet, visar att Tro och solidaritet, en förening för socialdemokrater som vill förena sin religiösa övertygelse med sitt politiska engagemang, för femton år sedan lyssnade in önskemål från en muslimsk organisation. Tro och solidaritet, som då hette Broderskapsrörelsen, skulle verka för att öka muslimers delaktighet i Socialdemokratin och driva frågor om "Lagstiftning, eller avtal, vad gäller muslimska helgdagar.", "Imamutbildning, med Högskoleverket och utbildningsministern." samt "Överenskommelser på arbetsplatser avseende fredagsbönen."

Men var är sambandet? Vad har avtalet med Carina Hägg att göra? Möjligtvis att det finns en relation mellan Sveriges största parti och en muslimsk organisation. Men det ger inte muslimer fritt tillträde att styra nomineringsprocesser inom Socialdemokraterna

För någonstans där lämnas läsaren. I tron att det finns ett samband. I intrycket att det finns något suspekt och hemligt med Tro och Solidaritets inlyssnande inställning till muslimska organisationer. I en antimuslimsk osammanhängande logisk kedja.

Det är goda nyheter att Socialdemokraterna i Jönköping valt att inte acceptera Carina Häggs konspirationsteorier. Det är dåliga nyheter att Expressen väljer att publicera en artikel som konstrueras enligt en antimuslimsk tankefigur.

Åkessons ständiga jakt på pengar

Aftonbladets avslöjande om att Sverigedemokraterna med partiledare Jimmie Åkesson i spetsen "riggat" ett kvinnoförbund för att emot uppemot 1,5 miljoner är givetvis ett hårt slag mot partiet. Det rimmar i illa med SD:s självbild som ett antietablissemangsparti som i sin retorik mer än gärna talar om bidragsfuskare, särskilt om det handlar om politiska motståndare eller människor med utländsk bakgrund.

Nu visar det sig att Åkesson själv är beredd att trixa med tippex och underskrifter för att komma åt pengar. Enligt partiets tidigare kanslichef Daniel Assai handlade det om att partikassan var tom efter valrörelsen 2010. Samtidigt skulle Jimmie Åkesson och hans närmaste män ha sig en redig löneförhöjning.

Men det Sverigedemokraterna där Jimmie Åkesson själv suttit i partiledningen sedan tonåren har en lång tradition av pengajakt där moralen inte alltid har varit den bästa. Det har förvisso inte handlat om det som kallas för bidragsfusk men Åkesson har varit ytterst delaktig i andra beslut som resulterat i mer pengar till partiledningen på tvivelaktiga grunder.

I alla fall om man ska tro Sverigedemokraternas tal om att de tar avstånd från rasism och tjänstemannavälde.

Inför Europaparlamentsvalet 2004 där Åkesson var en av partiets toppkandidater tog partiledningen emot pengar från den belgiska antisemiten Bernard Mengal. Trots att SD-ledningen mycket väl kände till den rike belgarens antisemitism och rasideologiska ställningstaganden. Lika så har Åkesson varit med och tagit emot pengar från högerextremisten Lars-Erik Alldin. En person som i många år agerat revisor åt partiet samtidigt som han pumpat in pengar i SD. Parallellt med det har samme Alldin setts på möten med exempelvis Nationaldemokraterna.

Vidare har Åkessons ledning i många år, mer eller mindre, fullständigt länsat kommunföreningarnas partikassor på pengar. Ett system som många gånger kritiserats av partiets gräsrötter där riksorganisationen helt enkelt tagit pengar som egentligen är tänkt att användas till kommunpolitiskt arbete.

Att Jimmie Åkesson då, bara några månader efter riksdagsinträdet, med en hägrande löneförhöjning och samtidigt en tom partikassa desperat ser över möjligheten att via trixande med papper komma över 1,5 miljoner kronor blir mot denna bakgrund således inte alls förvånande.

Men det är bra att partiets väljare och medlemmar får reda på det.

Till minnet av förintelsens offer

På denna dag, den 27:e Januari 1945, befriades förintelselägret Auschwitz. Dödslägret som blivit en symbol för Nazitysklands folkmord på den judiska befolkningen i ockuperade länder under andra världskriget. Förintelsen, det största folkmordet i mänsklighetens historia, nationalismens och rasismens yttersta konsekvens, skördade sex miljoner offer. Överlevande vittnar om mänsklighetens värsta sidor och att ondska finns i vår värld. 

Antisemitismen är trots de ohyggliga bevisen för nazisternas övergrepp mot den judiska befolkningen, fortfarande kvar i vårt land. Islamofobin dominerar den nationalistiska miljön och antiziganism växer sig allt starkare. Frågan de flesta ställer sig är- hur bekämpar vi detta?

I berättelserna från nazisternas koncentrations- och dödsläger, i det grymma öde som drabbade så många, av den enda anledningen att de tillhörde en viss grupp av människor. Uppenbarar sig en annan väg att gå.  En väg som är svår. Där vi låter tilltro till människor stå över misstänksamhet. En väg där tolerans är tecken på styrka och där hämnd är ett tecken på svaghet. En väg där vi står upp för våra grannar oavsett deras hudfärg, etnicitet, eller sexuella läggning. En väg där gemenskap och sammanhållning inte har något alternativ. 

Låt oss fokusera på de gemensamma nämnare som vi delar. Det som för oss samman, att vi alla behöver trygghet, värme att vi är mer än en identitet. Vi är inte enbart muslimer, judar, kristna, hinduer, vi är samtidigt makar, vänner, sportfånar, kollegor och så mycket mer. Gemensamma nämnare människor emellan är därför enkla att hitta, om man bara söker efter dem. 

Förintelsens offer bjuder oss att gå denna väg, det är en väg som leder bort från nationalism, rasism och intolerans. En väg som försäkrar världen om att folkmord aldrig ska drabba människor igen. Många har redan sagt orden- aldrig igen! Ändå skedde folkmordet i Ruwanda och Srebrenica.

1992 i krigets Bosnien, fanns det en muslimsk pojke i staden Banja Luka, som gärna vill vara ute leka med sina jämnåriga serbiska vänner. Några av de äldre pojkarna brukade vara elaka och ta hans leksaker, förstöra dem framför ögonen på honom för att han var muslim. När den lille pojken kom hem och grät till sina föräldrar fanns det inget de kunde göra, de var muslimer, hade ingen att vända sig till. 

På dagen då familjen skulle lämna sin hemstad, dök plötsligt en av de äldre serbiska pojkarna upp med sin mamma, - Han sa förlåt och han hade med sig en leksak till mig.

Även i krigets vansinne finns rätt och fel samt möjligheten att förändras. Vi har den möjligheten. När Sverigedemokraterna försöker splittra vårt samhälle, dra gränser mellan grannar och vänner, har vi möjligheten att göra det som är rätt och stå upp för sammanhållning. När ett öppet nationalsocialistiskt parti, Svenskarnas Parti söker avskaffa demokratin har vi möjlighet att säga- inte i vårt namn! När Svenska motståndsrörelsen uppmanar sina medlemmar att röra sig beväpnade bland människor, kan vi visa att i vårt samhälle behöver ingen vara rädd.

Förintelsens minnesdag är vår möjlighet till att förändras, att bli bättre grannar, bättre kollegor, att se till att alla barn oavsett etnicitet kan leka tillsammans. Vi kanske inte kan ta ansvar för hela världen, men vi kan ta ansvar för vårt grannskap, vårt kvarter, en väldigt liten del av världen, men som kan bli ett steg mot att förändra den stora världen.