Guillous inlägg i dessa debatter följer ett mönster. Det är uppmärksammande av hat och fördomar mot judar, ingen annan grupp, som besvärar honom. Antisemitismen spelas ner, bagatelliseras och ställs mot andra former av fördomar och grupphat.
Mot bakgrund av det kan man inte påstå att hans krönika (utmärkt bemött av SKMA) härom veckan kom som en överraskning. Guillou vevade på med att SKMAs ordförande Willy Silberstein ljuger om judars utsatthet och judar gör sig skyldiga till "en oerhörd förolämpning" om de på grund av antisemitismen överväger att flytta.
Antisemitismen, enligt Aftonbladet-krönikören den "minst frekventa" formen av rasism, ställs mot en berättigad oro för islamofobi och arabhat som riskerar att normaliseras. Grupp mot grupp - allt för att bli av med frågan om antisemitism. Vad Guillou glömmer att berätta är att han själv bidragit till att normalisera islamofobin då han i februari 2009, efter att enligt egen utsago grundligt ha undersökt saken, slog fast att SD var "milda" och hade lämnat rasismen bakom sig.
Guillou låtsas också att de som påtalar och försöker motverka antisemitism är liberaler. Sant är att det inte sällan funnits en blindhet för samtida antisemitism inom delar av vänstern men situationen har förbättrats under senare år och hans krönika har väckt starka reaktioner från vänster till höger på opinionssidor och i sociala medier. Kritiken kom bland andra från Aftonbladets politiska redaktör Karin Pettersson:
"I stället för att solidarisera sig med rädslan hos de utsatta, väljer han att ifrågasätta den som lögnaktig och ironisera över den. I stället för att bry oss om hatet mot judar, menar han, bör vi fokusera på hatet mot muslimer eftersom det är mycket mer utbrett. Detta ” i stället” är det riktigt farliga med Guillous text. Vi lever i en tid av ökande polarisering och konflikt. Där det finns starka tendenser att ställa grupper mot varandra. Att peka ut judar eller muslimer som bärare av åsikter eller av ansvar. Inom vänstern förs ibland antisemitiska tankefigurer vidare under flagg av Israelkritik. Inom högern har många uppenbart problem med att reagera lika starkt på islamofoba tankefigurer som hat mot judar."Även Per Björklund, chefredaktör för Fria Tidningen kritiserade krönikan:
"Därför har det varit skönt att se att kritiken mot Guillous krönika varit skarp både från vänster och höger. Reaktionerna bekräftar att det finns en bred insikt att antisemitismen måste tas på större allvar. Jan Guillou framstår snarast som en karikatyr av en krympande minoritet inom vänstern som reflexmässigt tonar ner judars utsatthet eller beskriver judehat som någon slags följdreaktion på förtryck av muslimer. Fler och fler får också upp ögonen för att också till synes legitim Israelkritik faktiskt kan rymma klassiska antisemitiska tankefigurer."Guillou, som brukar reducera radikalislamism och jihadism till endast en berättigad reaktion på diskminering av muslimer, skrev efter Taimour Abdulwahabs attentat i Stockholm 2010
att det inte var svårbegripligt att ”en och annan vildhjärna, knäppgök eller självutnämnd martyrhjälte då vill slå tillbaka”. Det är riktigt att diskriminering och islamofobi kan göra unga muslimer mer mottagliga för radikalislamistiska idéer och jihadistgruppers rekrytering, men det är en av flera faktorer. Ideologiska faktorer som antidemokratiska värderingar och en antisemitisk världsåskådning vill Guillou inte kännas vid. Den senaste påminnelsen om det fick vi i Guillous svar till kritikerna i fredags, på Aftonbladets kultursida. Hans senaste strategi är att försöka få det till att antisemitismen hos jihadister är något nytt, som kommit av att "liberalerna" nu givit terrorister idén att angripa judar. "De tänkte nog inte på judarna innan" skriver Guillou, trots att antisemitismen varit en viktig ideologisk komponent inom den radikala islamismen sedan åtskilliga decennier (Saayid Qutb, som är en av de mest inflytelserika radikala islamistiska tänkarna, gav t ex ut sin bok "vår kamp mot judarna" på 1950-talet) och trots att 14 personer har mördats de senaste tre åren i attacker som riktats mot just judar i Europa.
"Men till sist det allra värsta. Det som inte var sant om det antisemitiska hotet för en månad sedan kan vara på väg att bli sant. Varenda hemmaterrorist i Europa har fått nya insikter långt utöver deras historiska och teologiska bildningsnivå. De tänkte nog inte på det där med judarna. Men nu vet de vad som smärtar oss mest."Antisemitismen, i den mån den finns, är alltså enligt Guillou något "liberalerna" stimulerat fram. Hur då? Genom att ta ställning mot judehat.
