Feminism är nationalismens motpol, det var organisationen Kvinna till Kvinnas budskap under den nordiska feministkonferensen i Malmö. Det är ett viktigt budskap. Expo och Kvinna till Kvinna visar i rapporten ”Folk, familj och fosterland – Nationalismens konsekvenser för jämställdhet” hur nationalism inte kan samexistera med feminismen.
Vi visar hur nationalismen påverkar kvinnors liv i länderna på Balkan och hur nationalismen ser ut i ett antal länder inom EU.
Överallt finns samma mönster:
Kvinnor ska ta hand om hemmet. Sverigedemokraterna vill fördubbla vårdnadsbidraget.
Kvinnors rätt till att bestämma över sin egen kropp ifrågasätts. FPÖ i Österrike anser att aborter är kriminella.
Kvinnor som inte tillhör nationen ska inte få samma rättigheter som de kvinnor som ska föra släktet vidare. Franska Nationella fronten vill att barnbidrag ska reserveras för ”franska” kvinnor och Gert Wilders i Nederländerna vill införa en skatt för rätten att bära muslimsk huvudduk.
Kvinnor som inte älskar ”rätt” person och kvinnor som har ”fel” könsidentitet eller uttryck eller bakgrund får inte heller plats i en nation där majoritetsregeln ska gälla i alla sammanhang och minoritetsrättigheter inte anses höra till de demokratiska grundprinciperna.
Det största nuvarande hotet i Sverige från nationalismen är att den normaliseras, att nationalismens företrädare släpps in och blir en del av agendan, att nationalismens förklaringsmodeller accepteras och att nationalismens språkbruk får fäste. Det handlar också om att feminister och minoritetsgrupper utsätts för splittringsförsök där nationalismens krav på lojalitet med den egna nationen ställs mot den grupp som nationalisterna vill göra till syndabock – vi vet vilka grupper det brukar vara.
Ett stort antal ministrar och politiker deltog under konferensen. Det är naturligt att de vill vara med, men det är också naturligt att inte alla är välkomna, eller vill komma. Därför fanns inga politiker från Sverigedemokraterna på plats. Inte heller några politiker från Dansk folkeparti eller Sannfinländarna var där, så vitt vi vet. Däremot en representant från det isländska Framstegspartiet; Sveinbjörg Birna Sveinbjörnsdóttir. Hon sitter för Frp i kommunfullmäktige i Reykjavík och har som sin huvudfråga att bekämpa Islam. På konferensen hävdade hon att hon blev utsatt för hatretorik av feminister. Sveinbjörg har även tidigare kritiserat feminismen varför det är svårt att förstå varför hon besökte konferensen. Vilka som besöker och vilka som betalande arrangörer väljer att bjuda in på sina arrangemang är förstås inte något som organisatörerna fullt ut styr över.
Men organisationen bestämmer trots allt ramarna. Och när norska Fremskrittsspartiets Solveig Horne tog plats på scenen under avslutningsceremonin var det många som reste sig och lämnade salen. För Solveig Horne var helt klart inbjuden av huvudorganisatörerna.
På kritiken mot detta svarar organisatörerna att ”så ser det ut i Europa”.
Det är inte så ofta man får ett så tydligt exempel på just normalisering som det som visades upp under avslutningsceremonin.
Organisationen som ordnar konferensen heter Kvinnolobbyn. Kvinnolobbyns ordförande Gertrud Åström säger till Fria tidningen att man bjudit in den norska regeringen och sedan inte haft något att göra med avslutningen. Det är svårt att begripa att en organisatör bryr sig så lite om vem man bjuder in att avsluta ett så stort event. Eller kan det vara så illa att organisatörerna inte visste att Norge bytt regering?
Sedan oktober i fjol sitter Fremskrittspartiet för första gången i regeringen tillsammans med konservativa Høyre. Frp:s Solveig Horne har tilldelats posten som barn- och jämställdhetsminister.
Historiska skillnader till trots är likheterna mellan norska Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna i dag stora både i retorik och politik. Det handlar om begränsad invandring och ett starkt flyktingmotstånd, man vill utvisa romer och man sprider antimuslimska idéer, det är hårda tag mot brottslighet samt ett konservativt vurmande för kärnfamiljen, traditioner och kulturarv.
Frp har ofta kritiserats för att helt sakna politik på jämställdhetsområdet. Upprepade gånger har partiet, då det varit i opposition, framhärdat att jämställdhetslagen och jämställdhetsombudet borde avskaffas.
I partiets principprogram ryms jämställdhetspolitiken i en enda paragraf som tillstår att offentliga organ inte skall blanda sig i jämställdhetsfrågan. Den fria marknaden ses som garant för att den mest kvalificerade individen, oavsett köns- eller grupptillhörighet, skall kunna få det eftertraktade jobbet. Partiet vill ”främja jämställdhet” men det förklaras inte med några politiska åtgärder hur det skall gå till. Detta var också det enda som konferenciern, den kända feministen Drude Dahlerup, frågade Solveig Horne om, hur hon ställer sig till den kvotering som gäller i Norge. Horne fick inga frågor om mer brännande feministiska ämnen men svarade att kvoteringen ska bort.
Horne har tidigare gjort en rad uttalanden som vittnar om både rasistiska och antifeministiska idéer. I 2009 sa hon till Stavanger Aftenblad att ”Våldtäkterna i Stavanger kommer som en följd av regeringens invandringspolitik.”
I samma intervju konstaterade hon att: ”Det är en paradox att medan halva regeringen jobbar för jämställdhet, jobbar den andra halvan med att hämta män från medeltida kulturer till Norge. Resultatet gagnar definitivt inte norska kvinnor.”
I dessa uttalanden sällar sig Horne till uråldriga nationalistiska och rasistiska föreställningar om ”den andre” som mer sexuell och benägen att våldföra sig på nationens ”egna” kvinnor. Vidare relativiserar hon mäns våld mot kvinnor och lägger skuld på kvinnan när hon 2011 i en intervju i NRK säger följande: ”Tjejer har ett ansvar för vilken situation de sätter sig i, men killar har också ett ansvar för att respektera ett nej. Jag menar att både tjejer och killar har lika mycket ansvar.”
Horne har varken tagit tillbaka eller ångrat dessa uttalanden. När norska Dagbladet i oktober 2013 bad henne kommentera dem sa hon enbart att hon hade uttryckt sig annorlunda idag. Kommentaren om våldtäkter i Stavanger kallade hon ”olycklig”.
Tillsammans med Høyre och Kristelig folkeparti har Fremskrittspartiet föreslagit en utökad samvetsfrihet för vårdpersonal som inte som tidigare enbart ska gälla barnmorskor och gynekologer. Även allmänläkare ska enligt förslaget kunna vägra att hänvisa kvinnor som söker abort.
Konferensen i Malmö har planerats i två år. Det var kanske inte väntat att Norge skulle få en nationalistisk jämställdhetsminister. Men det skedde trots allt i höstas. Slitningarna inom den feministiska rörelsen på grund av bristande respekt för olika grupper inom rörelsen är en sak. Men att bjuda in den gemensamma fienden att dela säng visar inte den minsta respekt för en enda feminist.
Annika Hamrud
Sara Duarte
Visar inlägg med etikett nationalism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nationalism. Visa alla inlägg
tisdag 17 juni 2014
fredag 17 augusti 2012
Ett sverigedemokratiskt okvädningsord
Under gårdagskvällen satt jag och diskuterade med några sverigedemokrater på Twitter. Det blev en givande diskussion om Sverigedemokraternas olika ideologiska inriktningar. En av de mest frispråkiga sverigedemokrater jag känner till deltog i diskussionen. Patrik Ehn, gruppledare för partiet både i Göteborgs kommunfullmäktige och i Västra Götalands-regionen, menade att det inte längre finns några falanger i partiet. Den så kallade Bunkerfraktionen som Ehn har tillhört existerar inte längre, menade han. Istället förklarade SD-politikern att det det finns olika generationer sverigedemokrater och att dessa har olika uppfattningar om vissa saker.
Eftersom den tidigare partiledaren Mikael Jansson, som Ehn står nära, är född på 1960-talet så skiljer det sig en del mellan honom och Jimmie Åkesson, förklarade Ehn. När jag påpekade att det bara skiljer två år mellan Åkesson och Jansson i antalet år de har varit med i partiet och att den nuvarande ungdomsförbundsordföranden Gustav Kasselstrand som står Jansson nära knappast är född på 1960-talet presenterade Patrik Ehn en annan, betydligt mer intressant, förklaring. Ehn hävdade följande:
"Det finns inga falanger, men folk har olika ideologiska spår in i partiet, det nationella, det sociala, det konservativa".
Patrik Ehn har tidigare publicerat ett längre blogginlägg på följande tema. I texten "De fyra elementen" förklarar SD-politikern sin syn på partiets ideologiska ramverk. Texten publicerades i december förra året strax efter partiets landsdagar där det beslutades att skriva in socialkonservatismen i partiprogrammet. Något som Ehn var skeptisk mot:
"Jag skulle vilja beskriva nationaldemokratin som vår överideolologi och socialkonservatismen som vår underideologi".
Vidare förklarar Ehn "Det nationella elementet" bland annat så här:
"Vår nationalism betonar vikten av vårt gemensamma ursprung, vår historia och vår kultur, alltså det som binder samman folket i forntid, nutid och framtid".
I stycket "Det sociala elementet" betonar Ehn partiets folkhemsvurmande på följande vis:
"Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden".
"Det konservativa spåret" förklarar Ehn partiets framväxt:
"Sverigedemokraterna har sina rötter i kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). "Bevara Sverige svenskt" är en i allra högsta grad konservativ formulering. Konservatism kommer som bekant av latinets conservare som betyder bevara, och att bevara Sverige svenskt uttrycker då framför allt en kulturkonservativ hållning".
Under min och Ehns konversation Twitter igår kväll frågade jag honom ifall man inte skulle lägga till ett "fjärde spår" i partiet,"Det antimuslimska". På den frågan svarade Ehn följande:
"Ja det är väl det liberala spåret isf".
SD-politikerns ideologiska frispråkighet är anmärkningsvärd. Patrik Ehn med bakgrund i nazistiska Nordiska Rikspartiet och som utan tvekan kommit in i Sverigedemokraterna via "det nationella spåret" är mycket väl medveten om att "liberal" är och har varit ett skällsord inom Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth som torde vara den ledande inom "det liberala spåret" då han är den inom partiet, i alla fall på riksnivå, som framförallt lägger vikt på att protestera mot den så kallade "islamiseringen" säger så här i en intervju i Annika Hamrud och Elisabeth Qvarfords bok "Svensk, svenskare...":
"Jag hatar FP. De är liberaler, mångkulturalister, de vill ha öppna gränser".
"Liberal" har genom Sverigedemokraternas historia varit ett epitet som använts för att stämpla politiska motståndare inom partiet. När Nationaldemokraterna bröt sig loss för tio år sedan var ett utbrytarfraktionens främsta argument att den dåvarande ledningen i Sverigedemokraterna höll på att "liberalisera" partiet.
Menar då Patrik Ehn att Ekeroths gäng "liberaliserar" dagens Sverigedemokraterna? Förmodligen inte. Däremot menar han att Ekeroth och hans "spår" inte bryr sig om nationen och svenskheten bevarande som "Det nationella spåret" gör. Ekeroths brutala fokus på motståndet till invandring från muslimska länder bara för att människorna därifrån är just muslimer är således inget som "Det nationella spåret" har så värst mycket till övers för.
Alltså: I Sverigedemokraterna kallar man "falanger" för "spår" nu för tiden och Kent Ekeroth får nog leva med att han är "liberal" i vissa partikamraters ögon.
Eftersom den tidigare partiledaren Mikael Jansson, som Ehn står nära, är född på 1960-talet så skiljer det sig en del mellan honom och Jimmie Åkesson, förklarade Ehn. När jag påpekade att det bara skiljer två år mellan Åkesson och Jansson i antalet år de har varit med i partiet och att den nuvarande ungdomsförbundsordföranden Gustav Kasselstrand som står Jansson nära knappast är född på 1960-talet presenterade Patrik Ehn en annan, betydligt mer intressant, förklaring. Ehn hävdade följande:
"Det finns inga falanger, men folk har olika ideologiska spår in i partiet, det nationella, det sociala, det konservativa".
Patrik Ehn har tidigare publicerat ett längre blogginlägg på följande tema. I texten "De fyra elementen" förklarar SD-politikern sin syn på partiets ideologiska ramverk. Texten publicerades i december förra året strax efter partiets landsdagar där det beslutades att skriva in socialkonservatismen i partiprogrammet. Något som Ehn var skeptisk mot:
"Jag skulle vilja beskriva nationaldemokratin som vår överideolologi och socialkonservatismen som vår underideologi".
Vidare förklarar Ehn "Det nationella elementet" bland annat så här:
"Vår nationalism betonar vikten av vårt gemensamma ursprung, vår historia och vår kultur, alltså det som binder samman folket i forntid, nutid och framtid".
I stycket "Det sociala elementet" betonar Ehn partiets folkhemsvurmande på följande vis:
"Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden".
"Det konservativa spåret" förklarar Ehn partiets framväxt:
"Sverigedemokraterna har sina rötter i kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). "Bevara Sverige svenskt" är en i allra högsta grad konservativ formulering. Konservatism kommer som bekant av latinets conservare som betyder bevara, och att bevara Sverige svenskt uttrycker då framför allt en kulturkonservativ hållning".
Under min och Ehns konversation Twitter igår kväll frågade jag honom ifall man inte skulle lägga till ett "fjärde spår" i partiet,"Det antimuslimska". På den frågan svarade Ehn följande:
"Ja det är väl det liberala spåret isf".
SD-politikerns ideologiska frispråkighet är anmärkningsvärd. Patrik Ehn med bakgrund i nazistiska Nordiska Rikspartiet och som utan tvekan kommit in i Sverigedemokraterna via "det nationella spåret" är mycket väl medveten om att "liberal" är och har varit ett skällsord inom Sverigedemokraterna. Kent Ekeroth som torde vara den ledande inom "det liberala spåret" då han är den inom partiet, i alla fall på riksnivå, som framförallt lägger vikt på att protestera mot den så kallade "islamiseringen" säger så här i en intervju i Annika Hamrud och Elisabeth Qvarfords bok "Svensk, svenskare...":
"Jag hatar FP. De är liberaler, mångkulturalister, de vill ha öppna gränser".
"Liberal" har genom Sverigedemokraternas historia varit ett epitet som använts för att stämpla politiska motståndare inom partiet. När Nationaldemokraterna bröt sig loss för tio år sedan var ett utbrytarfraktionens främsta argument att den dåvarande ledningen i Sverigedemokraterna höll på att "liberalisera" partiet.
Menar då Patrik Ehn att Ekeroths gäng "liberaliserar" dagens Sverigedemokraterna? Förmodligen inte. Däremot menar han att Ekeroth och hans "spår" inte bryr sig om nationen och svenskheten bevarande som "Det nationella spåret" gör. Ekeroths brutala fokus på motståndet till invandring från muslimska länder bara för att människorna därifrån är just muslimer är således inget som "Det nationella spåret" har så värst mycket till övers för.
Alltså: I Sverigedemokraterna kallar man "falanger" för "spår" nu för tiden och Kent Ekeroth får nog leva med att han är "liberal" i vissa partikamraters ögon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
