Det har varit en märklig vecka att ha semester på. Jag åkte hem till Frillesås i måndags efter att ha kommenterat händelserna i Kärrtorp i flera medier på morgonen. På tåget ner följde jag debatten i sociala medier. Redan på måndagsförmiddagen började folk planera solidaritetsmanifestationer i sina städer. Väl hemma i Halland pratade alla antirasism. Pizzabagarna, släktingarna, de gamla skolkamraterna. På lördagskvällen träffade jag några kompisar som jag bedrev lokalt antirasistiskt arbete med för typ femton år sedan. Vi talade om likheterna med slutet av 90-talet. När vi samlade 300 personer på en antirasistisk demonstration i Kungsbacka efter att nazister haft propagandadrive i området liknande den i Kärrtorp.
På tåget upp till Stockholm på söndagsmorgonen pratar passagerare med varandra om Kärrtorp. Att det är viktigt att folk visar vad de står. Medverkar sedan i SR Metropols extrainsatta sändning samtidigt som vänner och kollegor hör av sig om att lätt över 15 000 personer har tagit sig till idrottsplatsen i Kärrtorp. Får frågor i sändningen om hur man kan engagera sig nu. Antirasism och antifascism är ju inte bara manifestationer av den historiska karaktär som den i Kärrtorp och solidaritetsmanifestationerna runt om i landet.
I taxin från radiohuset säger chauffören att det är hopplöst att köra ut till Kärrtorp. "Det är folk överallt och det är så jäkla bra". På Twitter och Facebook läser jag om en historisk dag. Att det är nu det vänder. Jag kommer osökt att tänka på den Peter Lemarc-låten där vänersborgssonen sjunger "Det finns inget bättre än när det vänder". Då sms:ar Kevin mig. En av de lokala kämpar hemma i Frillesås som bedriver ett lokalt antirasistiskt arbete där fokuset ligger på det proaktiva. Att få människor att mötas och utbyta erfarenheter. Att förändra attityder, rucka på strukturer genom en antirasism som via sin praktik visar vilket samhälle vi vill ha.
- Det var runt 10 000 som samlades i Stockholm efter SD:s intåg i det politiska finrummet. En jättefin demonstration i Umeå i höstas där 6000 kom efter att Svenska Motståndsrörelsen varit där. Nu 16 000 personer i Kärrtorp. I Umeå fanns inget tal som kunde leda demonstranterna till vidare engagemang. Var det likadant i Kärrtorp idag? Är lite obekväm i tanken att 16 000 personers ställningstagande rinner ut i sanden i Kärrtorp och 6000 personer i Umeå klappade sig på bröstet och gick hem och twittrade om hur duktiga de var, skriver Kevin till mig.
Lite cyniskt en historisk dag som denna, kan man tycka, men samtidigt förstår jag Kevin. Alldeles för ofta har antirasismen reducerats till en kortsiktig reaktion på något. Men Kärrtorp känns annorlunda. Det lokala initiativet "Linje 17"som arrangerades dagens folkfest är en social rörelse, likt Kevins initiativ Frillesås Friendship. Med redan en befintlig verksamhet i form av idrott, kultur och socialt ansvarstagande. Ett arbete som är väl förankrade i lokalsamhällena Skärmarbrink, Hammarbyhöjden, Björkhagen, Skarpnäck, Bagarmossen och Kärrtorp. En verksamhet som förenar invånarna i lokalsamhällena och som skapar en sammanhållning som högerextremister helt enkelt inte klarar av.
Ska vi minnas den 22 december som en historisk dag för antirasismen i Sverige tror jag det är nödvändigt att vi ser den är dagen då den lokalt förankrade antirasismen visade sin fulla potential. Och förhoppningsvis kan "Linje 17", "Frillesås Friendship", "Ett Luleå för alla" och alla andra lokala initiativ som dag in och dag ut försöker att få sina lokalsamhällen att hålla samman istället för att splittras i rasism och misstro inspirera alla de människor som på olika sätt manifesterade mot rasism idag.
Jag så måste det bli, tänker jag, samtidigt som det slår mig att det har varit den bästa semesterveckan man kan tänka sig.
söndag 22 december 2013
söndag 15 december 2013
Polisen ska inte syssla med historieförvanskning
Under söndagen attackerade nazister en antirasistisk demonstration i
Stockholmsförorten Kärrtorp. Demonstrationen arrangerades av
Kärrtorpsbor som tröttnat på att nazistisk propaganda sprids i området,
framförallt från Svenska Motståndsrörelsen. Polis var givetvis på plats,
men bara ett tiotal polismän. Nazisterna var så pass många och
aggressiva att de kunde attackera den antirasistiska manifestationen där
även barn och pensionärer befann sig.
Redan nu förs kritik fram mot att Polisen helt missbedömt situationen. Det som hände i Kärrtorp är nämligen det som, dess värre, ofta händer när vanligt folk protesterar mot specifikt Svenska Motståndsrörelsen.
Ändå står Polisens presstalesperson Kjell Lindgren som själv inte närvarade när attacken ägde rum och säger följande till media som var på plats:
"Det finns ingen historia av att en organisation som demonsterat mot rasism har attackerats på det här sättet. Men nu har det hänt".
Det är så okunnigt och historielöst att man häpnar. Svenska Motståndsrörelsen, den direkta arvtagaren till Vitt ariskt motstånd, har genom åren attackerat åtskilliga fredliga antirasistiska arrangemang. Däribland en antirasistisk konsert i Stockholmsförorten Farsta för några år sedan och för lite mer än ett år sedan fick en kommunpolitiker en flaska i huvudet när Svenska Motståndsrörelsens aktivister attackerade ett antirasistiskt möte i Ludvika.
Denna lilla men fanatiska organisation uppmanar sina aktivister att bära kniv och premierar aktivister som ger sig på antirasister och antifascister. Att Polisen då totalt felbedömer situationen och sedan slätar över detta brutala misslyckande med historieförvanskning är helt och hållet oacceptabelt.
En journalist ringde och frågade mig i eftermiddags hur man ska tolka det som hände i Kärrtorp idag. Jag svarade att man inte kan tolka det som något annat än att när vanligt folk manifesterar för demokrati i sitt lokalsamhälle riskerar de att bli attackerade av nazister och i nuläget har vi en poliskår som inte tar det nazistiska hotet på tillräckligt stort allvar.
Det är, milt sagt, väldigt allvarligt.
Redan nu förs kritik fram mot att Polisen helt missbedömt situationen. Det som hände i Kärrtorp är nämligen det som, dess värre, ofta händer när vanligt folk protesterar mot specifikt Svenska Motståndsrörelsen.
Ändå står Polisens presstalesperson Kjell Lindgren som själv inte närvarade när attacken ägde rum och säger följande till media som var på plats:
"Det finns ingen historia av att en organisation som demonsterat mot rasism har attackerats på det här sättet. Men nu har det hänt".
Det är så okunnigt och historielöst att man häpnar. Svenska Motståndsrörelsen, den direkta arvtagaren till Vitt ariskt motstånd, har genom åren attackerat åtskilliga fredliga antirasistiska arrangemang. Däribland en antirasistisk konsert i Stockholmsförorten Farsta för några år sedan och för lite mer än ett år sedan fick en kommunpolitiker en flaska i huvudet när Svenska Motståndsrörelsens aktivister attackerade ett antirasistiskt möte i Ludvika.
Denna lilla men fanatiska organisation uppmanar sina aktivister att bära kniv och premierar aktivister som ger sig på antirasister och antifascister. Att Polisen då totalt felbedömer situationen och sedan slätar över detta brutala misslyckande med historieförvanskning är helt och hållet oacceptabelt.
En journalist ringde och frågade mig i eftermiddags hur man ska tolka det som hände i Kärrtorp idag. Jag svarade att man inte kan tolka det som något annat än att när vanligt folk manifesterar för demokrati i sitt lokalsamhälle riskerar de att bli attackerade av nazister och i nuläget har vi en poliskår som inte tar det nazistiska hotet på tillräckligt stort allvar.
Det är, milt sagt, väldigt allvarligt.
tisdag 10 december 2013
Det är dags att ta sverigedemokraters våldshot på allvar
Expressen kunde idag med Researchgruppens hjälp avslöja en rad sverigedemokratiska politiker som på nätet spridit grov rasism och tydlig våldsretorik. Det är i kommentarsfält till SD-anknutna sajter som politikerna med anonyma konton gett uttryck för en människo och demokratisyn som i sin prakt är identisk med terroristen Anders Behring Breiviks.
- Äh, det där är problematiskt för såna här sidor man skriver på, de triggar ju naturligtvis att man kanske skriver saker som man inte har tänkt helt skarpt innan, säger Marie Stensby som så sent som för ett par veckor sedan valdes in som suppleant i SD:s partistyrelse. Ett uppdrag som hon nu lämnar.
Stensby har bland annat uttryckt en önskan om att ensamkommande flyktingbarn dör.
Stensby uttalande säger väldigt mycket om de sajter som hon och hennes partikamrater dagligen besöker, sprider och kommentarer. Avpixlat, Fria tider och Exponerat som på olika sätt är en del av den sverigedemokratiska rörelsen radikaliserar människor. Även folkvalda politiker. Researchgruppens avslöjande blottlägger en våldsbejakande miljö bestående av människor som förespråkar våld och förutspår krig. Sverigedemokraterna är ytterst delaktiga i denna miljö.
Det är sedan länge vida känt att riksdagsledamoten Kent Ekeroth jobbar för Avpixlat. Men kopplingarna mellan SD och den våldsbejakande miljö ter sig inte bara på en personlig basis. Beröringspunkterna ärr framförallt ideologiska.
I Sverigedemokraternas existensberättigande ligger att kulturer och religioner är så pass otroligt olika att de inte kan leva tillsammans. Lever de tillsammans blir det krig. Därför hävdade Jimmie Åkesson i en debattartikel för några år sedan att islam är det största hotet sedan andra världskriget. Därför gick Richard Jomshof ännu längre och menade i ett blogginlägg att just islam är det största hotet någonsin.
Det kan uppfattas som extrema åsikter och en fanatisk världsbild. Och det är de givetvis det. Men det är Sverigedemokraternas världsbild. Och när partiets högsta företrädare ger uttryck för den kommer det alltid finns gräsrötter som delar slutsatsen och som till skillnad från partiledningen inte ger några diffusa svar på vad de egentligen menar.
Var delar av SD:s partikader våldsamma skinnskallar på 1990-talet är problemet är delar av partikadern idag våldsbejakande nätaktivister. Och det våldsbejakande kommer alltid vara en del av den nationalism som Sverigedemokraterna saluför.
- Äh, det där är problematiskt för såna här sidor man skriver på, de triggar ju naturligtvis att man kanske skriver saker som man inte har tänkt helt skarpt innan, säger Marie Stensby som så sent som för ett par veckor sedan valdes in som suppleant i SD:s partistyrelse. Ett uppdrag som hon nu lämnar.
Stensby har bland annat uttryckt en önskan om att ensamkommande flyktingbarn dör.
Stensby uttalande säger väldigt mycket om de sajter som hon och hennes partikamrater dagligen besöker, sprider och kommentarer. Avpixlat, Fria tider och Exponerat som på olika sätt är en del av den sverigedemokratiska rörelsen radikaliserar människor. Även folkvalda politiker. Researchgruppens avslöjande blottlägger en våldsbejakande miljö bestående av människor som förespråkar våld och förutspår krig. Sverigedemokraterna är ytterst delaktiga i denna miljö.
Det är sedan länge vida känt att riksdagsledamoten Kent Ekeroth jobbar för Avpixlat. Men kopplingarna mellan SD och den våldsbejakande miljö ter sig inte bara på en personlig basis. Beröringspunkterna ärr framförallt ideologiska.
I Sverigedemokraternas existensberättigande ligger att kulturer och religioner är så pass otroligt olika att de inte kan leva tillsammans. Lever de tillsammans blir det krig. Därför hävdade Jimmie Åkesson i en debattartikel för några år sedan att islam är det största hotet sedan andra världskriget. Därför gick Richard Jomshof ännu längre och menade i ett blogginlägg att just islam är det största hotet någonsin.
Det kan uppfattas som extrema åsikter och en fanatisk världsbild. Och det är de givetvis det. Men det är Sverigedemokraternas världsbild. Och när partiets högsta företrädare ger uttryck för den kommer det alltid finns gräsrötter som delar slutsatsen och som till skillnad från partiledningen inte ger några diffusa svar på vad de egentligen menar.
Var delar av SD:s partikader våldsamma skinnskallar på 1990-talet är problemet är delar av partikadern idag våldsbejakande nätaktivister. Och det våldsbejakande kommer alltid vara en del av den nationalism som Sverigedemokraterna saluför.
onsdag 4 december 2013
Opportunism eller antirasism?
Vi brukar inte kommentera opinionsundersökningar. Men efter SCB:s novembermätning finns det all anledning till att göra det. Inte för att den bjuder på några större överraskningar. SD ökar förvisso. Men inte lavinartat. Hade landets kvinnor fått bestämma hade Jimmie Åkessons parti inte suttit i riksdagen. Partiet ökar bland LO-medlemmar, unga män som saknar eftergymnasial utbildning och väljare som tidigare röstat på Alliansen, i synnerhet på Moderaterna.
Det är föga överraskande. Potentialen för ett parti av SD:s kaliber har funnits länge i Sverige. Nu har en väljargrupp "hittat hem". Man kan inte inte tolka det på annat sätt. Det som talar mest för det är att de sverigedemokratiska kärnväljarna i nuläget är de som är minst rörliga.
Hur ska man då som antirasist förhålla sig till en sådan utveckling? Svaret är givetvis att verka för attitydförändringar. Det är i sig en hel vetenskap värd att återkomma.
Så låt oss istället fokusera på hur man inte ska göra om man på allvar är orolig över att ett rasistiskt parti växer i opinionen.
Om man ser rasism som ett samhällsproblem som splittrar och förtrycker. Då ska man inte agera som en opportunist. Om Moderaterna definierar sig själva som ett parti som står för öppenhet och människovärde så är det sämsta tänkbara att anpassa sig till Sverigedemokraternas agenda för att "vinna tillbaka väljare" genom att börja bedriva en rasistisk politik.
Stigmatisering av idén om ett samhälle där människor med olika kulturer kan leva tillsammans är den sämst tänkbara strategin om man själv tror på idén om ett samhälle där människor med olika kulturer kan leva tillsammans. Det är en ingen kärnfysik direkt.
Men jag kan likt förbaskat sätta min Halmstads Bollklubbtröja på spel att det kommer höjas röster om att Fredrik Reinfeldt gjort fel när han bommat igen sitt kansli för Sverigedemokraternas som tänkbar samarbetspartner eller för att gå partiets så kallade "invandringskritik" (LÄS: rasism) till mötes.
Sådana resonemang är dess värre gångbara i ett land där rasismen inte ses som ett samhällsproblem.
Självklart är det ett problem för Moderaterna att de tappar väljare till SD. Hela 1,9 procent om man ska tro den senaste SCB-mätningen. Men Moderaterna tappar även 1,9 procent till Socialdemokraterna.
Kanske ska de borgerliga debattörer som då och då skickar ut trevare om att Reinfeldt väljer fel väg även ställa sig frågan vad det lika stora tappet till socialdemokratin beror på...
Det är föga överraskande. Potentialen för ett parti av SD:s kaliber har funnits länge i Sverige. Nu har en väljargrupp "hittat hem". Man kan inte inte tolka det på annat sätt. Det som talar mest för det är att de sverigedemokratiska kärnväljarna i nuläget är de som är minst rörliga.
Hur ska man då som antirasist förhålla sig till en sådan utveckling? Svaret är givetvis att verka för attitydförändringar. Det är i sig en hel vetenskap värd att återkomma.
Så låt oss istället fokusera på hur man inte ska göra om man på allvar är orolig över att ett rasistiskt parti växer i opinionen.
Om man ser rasism som ett samhällsproblem som splittrar och förtrycker. Då ska man inte agera som en opportunist. Om Moderaterna definierar sig själva som ett parti som står för öppenhet och människovärde så är det sämsta tänkbara att anpassa sig till Sverigedemokraternas agenda för att "vinna tillbaka väljare" genom att börja bedriva en rasistisk politik.
Stigmatisering av idén om ett samhälle där människor med olika kulturer kan leva tillsammans är den sämst tänkbara strategin om man själv tror på idén om ett samhälle där människor med olika kulturer kan leva tillsammans. Det är en ingen kärnfysik direkt.
Men jag kan likt förbaskat sätta min Halmstads Bollklubbtröja på spel att det kommer höjas röster om att Fredrik Reinfeldt gjort fel när han bommat igen sitt kansli för Sverigedemokraternas som tänkbar samarbetspartner eller för att gå partiets så kallade "invandringskritik" (LÄS: rasism) till mötes.
Sådana resonemang är dess värre gångbara i ett land där rasismen inte ses som ett samhällsproblem.
Självklart är det ett problem för Moderaterna att de tappar väljare till SD. Hela 1,9 procent om man ska tro den senaste SCB-mätningen. Men Moderaterna tappar även 1,9 procent till Socialdemokraterna.
Kanske ska de borgerliga debattörer som då och då skickar ut trevare om att Reinfeldt väljer fel väg även ställa sig frågan vad det lika stora tappet till socialdemokratin beror på...
söndag 1 december 2013
Att tala om stereotypa bilder
Jag hamnar ofta i samtal om representationen av personer med mörk hud i exempelvis Tintin i Kongo och Kalle Ankas jul och märker då hur stor okunskapen ofta är om stereotypers historia. Det är inte ovanligt att ungdomar (det är framför allt med unga jag fört dessa samtal) landat i slutsatsen att personer med mörk hud är så lättkränkta att de inte kan tåla när en svart figur finns med i tecknad film. Anledningen till att de så lätt kunnat landa i denna slutsats bottnar i vissa fall i djupare fördomar och fientlighet men påfallande ofta tycks det handla om okunskap. Man tror helt enkelt att bilderna är tecknade mörkhyade personer medan de i själva verket är teckningar av rasistiska bider av mörkhyade personer. Min erfarenhet är att lyckas man ersätta denna okunskap med lite kunskap blir samtalet genast bättre.
Genom att berätta om och visa dessa bilders historia och kontrastera dem mot icke-stereotypa bilder (se #bildskolan 1) kan man få samtalet att gå från föreställningen om "lättkränkta" icke-vita till ett samtal om problematiska värderingar med djupa historiska rötter som hänger med in i vår tid. Gå därför igenom Joanna Rubin Drangers bildskola och ta med exemplen in i nästa diskussion om stereotypa bilder och hur vi bör förhålla oss till dem idag.
tisdag 26 november 2013
Antisemitiska myter del 1: Sexuella övergrepp på barn
Myter om judar har en lång historia och sprids idag i digitala medier med avsändare från en rad olika ideologiska miljöer. Informationsmångfalden på internet har bidragit till en situation där det är betydligt enklare att hitta myter och konspirationsteorier som bygger på hat mot minoriteter än det är att hitta korrekt information som tillbakavisar propagandan. Det är viktigt att även korrekt information får ökad spridning och blir lättillgänglig. Detta är därför den första i en serie texter som tar upp och bemöter antijudiska myter.
I nazistiska SvP:s internetradio sprids nya och gamla antijudiska myter i så gott som varje avsnitt. Förra veckan (avsnitt 85) påstods judendomen stödja sexuella övergrepp på barn och som så ofta när det gäller antisemitism har man tagit ett avsnitt ur en Talmud-text ur sitt sammanhang. Man har också bortsett från ett citat från Talmud som klart och tydligt beskriver sexuella relationer med en minderårig som våldtäkt.
Just denna myt tycks härstamma från den romersk-katolska prästen Justinas Pranaitis som i boken Christianus in Talmude Iudaeorum (1892) bland annat framförde anklagelsen att judarna försvarar och tolererar sexuella övergrepp mot barn. Trots att Pranaitis uppvisade en total okunskap om Talmud då han 1913 fungerade som "expertvittne" i en rättsprocess som byggde på myten om judiska ritualmord på kristna barn gavs hans bok ut på engelska 1939 under titeln The Talmud Unmasked och sprids än idag.
Rapporten The Talmud in Anti-Semitic Polemics tar upp och bemöter denna och andra myter som åberopar Talmud.
The source for the charge that Judaism permits child molestation is a passage from the Babylonian Talmud, Tractate Ketubot, pg. 11b:
I nazistiska SvP:s internetradio sprids nya och gamla antijudiska myter i så gott som varje avsnitt. Förra veckan (avsnitt 85) påstods judendomen stödja sexuella övergrepp på barn och som så ofta när det gäller antisemitism har man tagit ett avsnitt ur en Talmud-text ur sitt sammanhang. Man har också bortsett från ett citat från Talmud som klart och tydligt beskriver sexuella relationer med en minderårig som våldtäkt.
Just denna myt tycks härstamma från den romersk-katolska prästen Justinas Pranaitis som i boken Christianus in Talmude Iudaeorum (1892) bland annat framförde anklagelsen att judarna försvarar och tolererar sexuella övergrepp mot barn. Trots att Pranaitis uppvisade en total okunskap om Talmud då han 1913 fungerade som "expertvittne" i en rättsprocess som byggde på myten om judiska ritualmord på kristna barn gavs hans bok ut på engelska 1939 under titeln The Talmud Unmasked och sprids än idag.
Rapporten The Talmud in Anti-Semitic Polemics tar upp och bemöter denna och andra myter som åberopar Talmud.
The source for the charge that Judaism permits child molestation is a passage from the Babylonian Talmud, Tractate Ketubot, pg. 11b:
אמר רבא הכי קאמר, גדול הבא על הקטנה ולא כלום דפחות מכאן כנותן אצבע בעין דמי.From this quote, anti-Semites argue that Judaism permits the sexual molestation of young girls. This, however, is not true. In fact, in several places the Talmud makes clear that Judaism possesses its own version of the American law of statutory rape. A formulation of this law may be found in the Babylonian Talmud, Tractate Yevamot, pg. 33b:
Rava [a fourth century Rabbinic authority] said: If an adult has sex with a girl under the age of three, it is ignored, for it is like putting a finger in someone’s eye [i.e., tears may drip from the eye but there will always be more tears to replace them; so too the hymen of a girl so young may break but it will heal].
פיתוי קטנה אונס נינהו.
One who seduces an underage girl is considered as if he had raped her [i.e., the laws applicable to rapists would apply to the molester].Hela texten kan läsas på sidan 6-8 i rapporten.
fredag 22 november 2013
Bye, bye Björn Söder?
Igår meddelade Björn Söder att han planerar att lämna sitt uppdrag som partisekreterare efter valet. Söders motiv, är enligt honom själv, att han istället vill lägga fokus på att vara gruppledare i riksdagen.
Men mycket talar för att Söder snarare motats bort från partisekreterarposten. Expo Idag kan under den första dagen av Sverigedemokraternas Landsdagar avslöja att en av partiets viktigaste tjänstemän, presschefen Martin Kinnunen, redan förra året ville ha bort Söder från partissekreterarposten.
Flera källor som vi talat med under den senaste tiden har, oberoende av varandra, vittnat om att det missnöje som tidigare fanns mot Söders ledarskap och arbetsmetoder bland gräsrötterna numer även finns i partiets innersta kärna. Det har gått så långt, hävdar vissa, att Åkesson och Söder inte längre kan samarbeta.
Och den nära vänskap som förut fanns mellan partiledaren och Söder ska vara som bortblåst. Att Söder då väljer att själv avisera sin avgång kan ses både som att gå händelserna i förväg och en tydlig markering att han i framtiden inte har några som helst ambitioner att försvinna från rikspolitiken då han vill sitta kvar som gruppledare i riksdagen och där styra politiken.
Söders avgång är således inget hej då. Det kan snarare tolkas som en krigsförklaring.
Sagan om "de fyras gäng" är med andra ord slut.
Men mycket talar för att Söder snarare motats bort från partisekreterarposten. Expo Idag kan under den första dagen av Sverigedemokraternas Landsdagar avslöja att en av partiets viktigaste tjänstemän, presschefen Martin Kinnunen, redan förra året ville ha bort Söder från partissekreterarposten.
Flera källor som vi talat med under den senaste tiden har, oberoende av varandra, vittnat om att det missnöje som tidigare fanns mot Söders ledarskap och arbetsmetoder bland gräsrötterna numer även finns i partiets innersta kärna. Det har gått så långt, hävdar vissa, att Åkesson och Söder inte längre kan samarbeta.
Och den nära vänskap som förut fanns mellan partiledaren och Söder ska vara som bortblåst. Att Söder då väljer att själv avisera sin avgång kan ses både som att gå händelserna i förväg och en tydlig markering att han i framtiden inte har några som helst ambitioner att försvinna från rikspolitiken då han vill sitta kvar som gruppledare i riksdagen och där styra politiken.
Söders avgång är således inget hej då. Det kan snarare tolkas som en krigsförklaring.
Sagan om "de fyras gäng" är med andra ord slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)