måndag 2 juli 2012

SD och medierna



Tidningsutgivarna anordnade seminarium om journalisten Björn Hägers genomgång av mediers bevakning av Sverigedemokraterna . Häger har gått igenom rapporteringen och genomfört intervjuer med ett trettiotal journalister och landar i slutsatsen att medier överlag särbehandlade Sverigedemokraterna inför valet 2010. Häger pekar på en negativ särbehandling som kännetecknas av journalister som "håller tillbaka, granskar hårdare eller lyfter fram kritiker som får säga det man själv tycker".


Har man ambitionen att granska Sverigedemokraterna som andra partier är det nyttigt att ställa sig frågan: "Hur skulle jag agera om det var ett annat parti"? Ser man på delar av bevakningen av Sverigedemokraterna blir det tydligt att det faktiskt också finns och har funnits en positiv särbehandling i medierna. Ett exempel togs upp under den paneldiskussion som följde Hägers presentation. Kersti Forsberg, chefredaktör för City Skåne, förklarade att redaktionen positivt särbehandlar SD för att kunna få kommentarer från partiets representanter. Endast Sverigedemokraterna ges (som enda parti) systematiskt förmånen att i lugn och ro kunna svara på frågor via mejl istället för över telefon. Forsberg beskrev också hur partiets företrädare uttryckt sig grovt och fientligt mot journalister på ett sätt som hade väckt uppmärksamhet om det kom från ett annat parti.


Ett annat exempel är när DN, TT och Expressen skrev om sverigedemokratiska avhopp och tomma stolar efter valet 2010. Sverigedemokraterna kunde utan att ifrågasättas hävda att avhoppen berodde på hot och trakasserier. När Expo ringde runt svarade ingen att de hoppat av på grund av hot, våld eller trakasserier. Nästan alla de kontaktade avhopparna uppgav att de lämnat sin plats på grund av orsaker som tidsbrist och flytt från kommunen.


En ytterligare typ av positiv särbehandling handlar om partiets ideologi. Sverigedemokraterna har, något förenklat, två sidor. Det ena präglas av en folkhemsnationalism och tal om assimilation som syns i SD:s program och i sammanhang där partiets företrädare vill utmåla kritiker som lögnare eller oseriösa som helt fräckt hittar på att partiet skulle skilja på folk och folk och måla upp fiendebilder av olika minoriteter.
Just denna tradition anslöt sig Björn Söder till då han under paneldiskussionen förklarade att SD respekterar människors lika värde och inte kan sägas vara främlingsfientliga. Den som misstror det kan gå in på sverigedemokraterna.se och läsa partiprogrammet. Här är ett par andra exempel
"Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tarstarkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisktillhörighet eller etnisk bakgrund."Sverigedemokraternas principprogram från 2005 
"Vi tar avstånd från all form av särbehandling på grund av ursprung"Sven-Olof Sällström, allehanda.se , 2011 
”Det har aldrig funnits islamhat inom Sverigedemokraterna"Runar Filper i Värmlands Folkblad, 2011-08-29
Den andra sidan av Svergiedemokraternas retorik är öppet grov och hatfylld och kommer till uttryck i tal, tweets, artiklar, insändare och blogginlägg. Hatretoriken begränsas inte till odisciplinerade gräsrötter utan återfinns i partitoppen. Ändå är det sällsynt att uttryck som dessa uppmärksammas när partiets företrädare försöker framstå som antirasistiska anhängare av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
"Precis som nazismen bekämpades måste nu islam bekämpas" "Det är en ödesfråga för framtiden. Stoppar vi inte utbredningen av islam kommer muslimerna att ta över, och det kommer att gå fort"Björn Söder, Smålandsposten, 2010-09-09 
”Jag vidhåller att islam är det största hot vi har här i Sverige. Därför angriper vi överallt där islam agerar. Islam är en politisk, religiös makt som aldrig borde finnas i Sverige.”Leif Åhlin, Arvika Nyheter, 2011-08-29 
"Omfattande hemsändelse av muslimer bosatta i Europa är det enda som kan förhindra Europas förvandling till ett dhimmi-område i utkanten av den stagnerade muslimska världen." Harry Vinter i SD-kuriren nr 63, april 2005  
"Det är de "icke våldsamma" muslimerna som de farligaste. Muslimerna vet, att våra toleranta samfund låter dem bygga upp sina strukturer i fred, så länge de inte använder öppet våld. Muslimerna har på förhand miljoner soldater innanför våra gränser, utrustade av oss med alla moderna hjälpmedel."  Peter Neerup Buhl i SD-Kuriren, nr 42 maj 2001  
”Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1 400 år tillbaka i tiden […] islam är en imperialistisk ideologi som arbetar för världsherravälde.”Kent Ekeroth, Landsdagarna, 2009
Det kan vara nyttigt att ställa sig frågan "Hur skulle jag agera om det var ett annat parti?" när man ställs inför uttryck som dessa. Hur hade man reagerat om en moderat eller en socialdemokrat gjorde liknande utspel? Är det problematiskt om hatretorik som i exemplen ovan följs av en kritisk, eller "negativ" rapportering?  


Att skildra och granska Sverigedemokraterna som andra partier skildras och granskas innebär att lyfta blicken och se helheten. Ett partis politik är inte bara det som står i Partiprogrammet är en av flera aspekter av ett partis politik. Minst lika viktiga är blogginlägg, artiklar och politikers röster i de parlamentariska församlingar där de är invalda.


Sverigedemokraterna bör granskas som andra partier och rapporteringen förutsätter precis som bevakning av andra partier en god research och kritiska följdfrågor. Sverigedemokraterna hävdar att de inte är ett enfrågeparti och bör få ställas till svars precis som andra partier, oavsett vilken politisk fråga det gäller. Anser man som journalist att hat och kollektivt skuldbeläggande från riksdagspartier har ett nyhetsvärde bör Sverigedemokraternas intolerans uppmärksammas på samma sätt som om utspelen dök upp i centern eller vänsterpartiet. Gör man inte det särbehandlar man Sverigedemokraterna.