Den
12 september är det val i Nederländerna. Mot bakgrund av den
ekonomiska krisen som drar över Europa är det lätt att tro att
högerpopulisten Geert Wilders ska fortsätta sitt segertåg. För
det är så det brukar låta, framför allt från politiska
analytiker inom vänstern. Ekonomisk osäkerhet och oro skapar en
jordmån för högerpopulister och fascister. Men riktigt så enkelt
är det inte. I alla fall inte i Nederländerna.
Geert
Wilders gjorde ett rekordval 2010. Nyckeln till framgång var en
aggressiv antimuslimsk retorik i kombination med en kritik mot
landets politiska etablissemang. Frihetspartiet blev stödparti till
regeringen och kunde på så sätt sätta agendan för debatten om islam och invandring. I
våras valde Wilders att fälla regeringen efter att han vägrat att
ställa upp på en rad föreslagna nedskärningar.
Nu
är det alltså val igen. Och det politiska landskapet har
förändrats. EU:s kris har för första gången gjort den europeiska
unionen, och partiernas syn på den, till en viktig valfråga.
Samtidigt har Wilders antimuslimska retorik tappat i
attraktionskraft. Hans problem att locka väljare genom att ställa
blonda holländare mot muslimer tog fart på allvar i somras.
I
det lilla samhället Almelo hamnade den 64-åriga Aziz Kara, med
rötter i Turkiet, i ett gräl med sina två grannar. Bråket slutade
med att Aziz Kara slogs till marken. Han hamnade i koma. Efter åtta
dagar på sjukhus förklarades han död. Händelsen fick stora
rubriker och för Geert Wilders förvandlades grannbråket till en
politisk mardröm. Mannen som slog Aziz Karas hette Henk, och kvinnan
som ska ha skrikit rasistiska glåpord mot Aziz Kara, hette Ingrid.
Välbekanta namn för den som följt Frihetspartiet under de senaste
åren. Ingrid och Henk var namnet på de två tecknade figurer som i
Wilders propaganda representerade de vanliga, hederliga, holländarna.
”Henk och Ingrid är trötta på att betala för Ali och Fatima”,
löd en slogan.
Efter
Aziz Karas död var Ingrid och Henk plötsligt förknippat med en
rasistisk misshandel, eller som en holländsk tv-journalist
twittrade. ”Henk och Ingrid finns på riktigt. Och de har just
mördat en person i Almelo”.
Wilders
behövde helt enkelt byta strategi. I början av juli lanserade han
därför partiets nya profil. Istället för islam är det EU som får
spela rollen som syndabock. Wilders har alltid varit kritisk till EU,
som i hans ögon är ett elitprojekt som viker sig för
islamiseringen. Men under de senaste månaderna har han skärpt
tonen.
I
våras uppmärksammades Frihetspartiets kampanj där befolkningen
uppmanades att via en hemsida rapportera in om man upplevde att
östeuropeiska gästarbetare tagit ens jobb, eller om man sett
invandrare inblandade i brottslighet. Nu driver partiet en ny
kampanj. Den här gången står EU-politikernas och EU-tjänstemännens
höga löner i fokus. Partiet har lanserat en hemsida som publicerar
uppgifter om lönenivåerna i Bryssel. Besökarna kan enkelt klicka
på en knapp för att visa att de inte gillar ”eurokraternas”
slöseri med skattemedel.
Wilders,
som vill att Nederländerna ska lämna EU, hoppas förstås kunna
locka landets EU-kritiska väljare. Men partiet omprofilering har inte
lyckats. Enligt opinionsmätningar skulle partiet bli av med runt en
fjärdedel av sina stolar i parlamentet om det var val idag.
En
av anledningarna till att Wilders tappat sin stjärnglans är att
han, med sin anti-EU profil, fått konkurrens. I samma stund som han
valde att fokusera på EU klev han in på samma del av spelplanen som
landets framgångsrika socialistparti, som även de lockar väljare
med en EU-kritisk politik.
Wilders
dilemma är en påminnelse om ett av högerpopulismens inneboende
problem. Partierna har egentligen bara en fråga de är ensamma om –
invandringen. När andra partier försöker spela på en antimuslimsk
eller nationalistisk sträng så klingar det för det mesta falskt.
Väljarna röstar på originalet, inte den dåliga kopian.
Men
i en valrörelse där inte invandringen står i centrum får de
högerpopulistiska partierna det svårare. I en tid där EU:s
utveckling blir allt mer relevant för väljarna kan förstås de
högerpopulistiska partistrategerna hoppas på att kunna växla in
sin mångåriga EU-kritik i nya väljare. Men det blir inte lätt.
För samtidigt kommer de att få konkurrens från andra EU-kritiska
partier, utan en invandrarfientlig agenda.
För
Wilders har det uppenbarligen inneburit problem.
