Debatten om Bo Hanssons ”svarting”-uttalande i Radiosportens nätsändning i helgen fortsätter. Det som började som en rasistisk harang från en pensionerad sportkommentator har utvecklats till något ännu värre.
För den som inte hängt med ser bakgrunden ut så här. I söndags spelade AIK hemmamatch på ett kylslaget Råsunda. Matchen kommenterades av Radiosportens pensionerade kommentator Mats Strandberg. På pressläktaren fanns också Bo Hansson, AIK-supporter sedan flera decennier och tidigare en av SVT:s mest kända kommentatorer. Mats Strandberg släppte in sin gamla kollega i kommentatorsbåset för att slippa kylan. Där, utan att Bo Hansson visste om det, sändes hans spontana synpunkter på vad som hände på plan ut i direktsändningen. I samband med att AIK bytte in en ny spelare kunde radiolyssnarna höra hur han i bakgrunden klagade:
– Inte en till svarting som ska in,
Uttalandet har med rätta väckt starka reaktioner. AIK har valt att porta Bo Hansson från pressläktaren. Flera spelare i klubben har rasat mot uttalandet. Allra tydligast har kanske Martin Mutumba varit. På Instagram skrev han bland annat:
”Men för sista gången alla dinosaurier sluta tro att du kan säga svarting eller neger eller era ord och tro att vi inte tar åt oss. För ni vet fan inte vad vi känner.”
I början av 1990-talet var rasismen inom svensk elitfotboll uppenbar och tydlig med rasistiska nidvisor på från läktarna. Även om vissa problem kvarstår så har situationen blivit mycket bättre. Det är också glädjande att se hur starka reaktionerna har varit från AIK:s organisation och till och med från spelare i herrlandslaget.
Ändå finns det dem om inte ser problemet med det som hänt. För det värsta i den här soppan är inte Hanssons rasistiska uttalande. Det är hur han själv förklarar sina kommentarer. I en intervju i Aftonbladet betonar han att ”för mig är svarting inget nedsättande”. Han förklarar vidare:
– Det är för många spelare som är för lika. För många lika spelare. Svarta spelare som är uppfostrade på samma sätt och som spelar precis likadant. Med ytterligare en till så blev det ännu rörigare.
Det är ju det här som är det stora problemet. Att ordet ”svarting” inte bara är en beskrivning av en spelare. Utan ett signalord som skvallrar om en rasistisk tankefigur. Det borde ju inte behövas sägas, men självklart är inte alla svarta spelare likadana och stöpta i samma form. Lika lite som vita spelare är det.
Dessutom, vilket gör situationen ännu mer problematisk, är hur en stor grupp rutinerade sportjournalister skyddar Bo Hansson. Arne Hegerfors säger i en intervju i Aftonbladet
– Alla blir hysteriskt politiskt korrekta, i stället för att sätta sig in i Bosses situation.
Göran Zachrisson, en annan känd sportkommentator säger:
– Jag är så otroligt trött på den här spattigheten som uppstår kring något som uppenbart inte är det minsta rasistiskt.
Så här låter det. Det skulle vara lätt att förklara bort det som en generationsfråga. Eller som en kollegial skyddsmekanism. Och visst kan det ligga något i det. Även om de flera sportjournalister tydligt markerat att Hanssons agerande inte är okej. Men det är inga ursäkter. Den enda möjliga ursäkten är just en ursäkt. Förmågan att inse att ord som ”svartingar” drabbar andra.
Så kan det vara med rasismen och dess konsekvenser. Bo Hansson avslöjades inte när han kommenterade. Han avslöjades när han trodde att andra inte skulle höra. Med största sannolikhet formades inte hans syn på svarta spelare där och då. Det är snarare en idé han burit med sig länge, ett sätt att förstå det spel han älskar, ett sätt att förklara sitt favoritlags förluster och vinster. Så är det med intoleransens tankefigurer. De kan bli en bärande del i ens sätt att förstå världen. Det betyder inte att Bo Hansson är en hatare. Men hans sätt att prata om människor gör ont för de som drabbas av hans ignorans.
Det borde vara uppenbart även för de som är hans vänner.
