Aftonbladets avslöjande om att Sverigedemokraterna med partiledare Jimmie Åkesson i spetsen "riggat" ett kvinnoförbund för att emot uppemot 1,5 miljoner är givetvis ett hårt slag mot partiet. Det rimmar i illa med SD:s självbild som ett antietablissemangsparti som i sin retorik mer än gärna talar om bidragsfuskare, särskilt om det handlar om politiska motståndare eller människor med utländsk bakgrund.
Nu visar det sig att Åkesson själv är beredd att trixa med tippex och underskrifter för att komma åt pengar. Enligt partiets tidigare kanslichef Daniel Assai handlade det om att partikassan var tom efter valrörelsen 2010. Samtidigt skulle Jimmie Åkesson och hans närmaste män ha sig en redig löneförhöjning.
Men det Sverigedemokraterna där Jimmie Åkesson själv suttit i partiledningen sedan tonåren har en lång tradition av pengajakt där moralen inte alltid har varit den bästa. Det har förvisso inte handlat om det som kallas för bidragsfusk men Åkesson har varit ytterst delaktig i andra beslut som resulterat i mer pengar till partiledningen på tvivelaktiga grunder.
I alla fall om man ska tro Sverigedemokraternas tal om att de tar avstånd från rasism och tjänstemannavälde.
Inför Europaparlamentsvalet 2004 där Åkesson var en av partiets toppkandidater tog partiledningen emot pengar från den belgiska antisemiten Bernard Mengal. Trots att SD-ledningen mycket väl kände till den rike belgarens antisemitism och rasideologiska ställningstaganden. Lika så har Åkesson varit med och tagit emot pengar från högerextremisten Lars-Erik Alldin. En person som i många år agerat revisor åt partiet samtidigt som han pumpat in pengar i SD. Parallellt med det har samme Alldin setts på möten med exempelvis Nationaldemokraterna.
Vidare har Åkessons ledning i många år, mer eller mindre, fullständigt länsat kommunföreningarnas partikassor på pengar. Ett system som många gånger kritiserats av partiets gräsrötter där riksorganisationen helt enkelt tagit pengar som egentligen är tänkt att användas till kommunpolitiskt arbete.
Att Jimmie Åkesson då, bara några månader efter riksdagsinträdet, med en hägrande löneförhöjning och samtidigt en tom partikassa desperat ser över möjligheten att via trixande med papper komma över 1,5 miljoner kronor blir mot denna bakgrund således inte alls förvånande.
Men det är bra att partiets väljare och medlemmar får reda på det.
