Så på många sätt är det väl desto mer anmärkningsvärt att SL försvarar annonseringen med att partiet är invalt i riksdagen. Vem som helst förstår att det är ett ohållbart argument. Ett företag har givetvis full frihet att välja att neka rasistisk propaganda även om någon betalar för att sprida den.
Men det som väcker mest avsmak hos mig, kanske för att jag börjar bli obehagligt luttrad, är att Sverigedemokraterna släpper den här kampanjen för att partiets lätträknade spinndoktorer cyniskt räknar med att den ger reaktioner, "spinn" i media och på så sätt når partiet sina kärnväljare.
Men det är ett högt spel och ett tecken på att partiet, i alla fall för stunden, gett upp sina ambitioner om att bli ett något större parti än vad det är idag.
Ett Sverigedemokraterna som varit lite off i debatten är plötsligt med igen. Det är i alla fall det som är tanken. Debatter om huruvida det är rätt eller inte att låta rasister delta på lika premisser sätter demokratin och i det här fallet ett kommunalt bolag i det dilemma: Antingen ger man en plattform åt rasism eller så begränsar man yttrandefriheten.
Nej, det är ingen mänsklig rättighet att få annonsera. Men medielogiken har sett ut så sedan Jimmie Åkesson var rädd för flyktingbarn i sandlådan. Och det var ju ett tag sedan.
Sverigedemokraterna har skaffat sig erfarenhet. De vet vad som funkar. Förutom vulgärpropaganda som väcker starka reaktioner så är en torgmötesturné alltid ett väl användbart knep för att komma in i rampljuset.
Inte för att vare sig Jimmie Åkesson eller hans föregångare har samlat stora mängder sympatisörer när de dykt upp lite varstans. Utan snarare att de har stött på protester. Torgmöten har försökt att stoppas genom blockader, visselpipor och saker har kastats mot SD-politikerna. Det är Sverigedemokraterna vana vid. De har till och med ställt in torgmöten för att de vet att bilden kommer att vara att det är antirasisterna som störde som är extremister, antidemokrater och fan vet vad.
Det är därför Sverigedemokraterna har varit så provocerade av vårens protester mot partiet. Det började med brandmän och sjukhuspersonal som protesterade när Jimmie Åkesson åkte land och rike runt i våras och ville leka folklig. Sedan fortsatte det när antirasister i Åkessons hemlän Blekinge helt sonika vände honom ryggen.
"Vänd Åkesson ryggen" har spridit sig som en löpeld genom landet. Och på de mest otippade platserna har vanligt folk som aldrig tidigare arrangerat en politisk manifestation mobiliserat grannar, vänner, arbetskollegor och skolkamrater för att vända Åkesson, Björn Söder och resten av rasisterna ryggen.
Den sverigedemokratiska krishanteringen har inte varit lyckosam. När pingstvänner står med ryggen vänd i Jönköping, när gamla gubbar och tanter står med ryggen till i Jönköping, när småbarnsmorsor med rosa barnvagnar står med ryggen till i Kungsbacka, när idrottsprofiler står med ryggen till i Eskilstuna, när schlagerstjärnor står med ryggen till i Varberg då går det inte att komma dragandes med epitet som "vänsterextremister". Och då kommer de lite mer fantasifulla beskrivningarna som "snorvalpar" och "ditresta motdemonstranter.
Rubriker i lokalpress om Södertäljebor, Eskilstunabor, Borlängebor, Nässbjöbor, Värnamobor och så vidare som vänder Åkesson ryggen har knappast gynnat partiet som säger sig stå på vanligt folks sida. Sverigedemokraterna har blivit så pass desperata att de menar att lokalmedia manipulerat bilder från motdemonstrationerna.
Men vad är en sketen lokaltidning på den halländska landsbygden...
När Jimmie Åkesson under kom till Göteborg på måndagen hade han innan dess mötts av vända ryggar i Mölndal. Så väl på Götaplatsen hade folk samlats för att även där vända ryggen. Men även de som på fullaste allvar menar att man stoppar rasismen genom att blåsa i visselpipor kasta grejer var även de på plats.
Låt mig klargöra en sak: Man har rätt att och ska demonstrera mot rasism - även om den paketeras i kostymer köpta för en riksdagslön och partimedlemmarnas pengar - men även rasisten har rätt att hålla torgmöte. De senaste veckornas vända ryggen-aktioner har visat att det går att förflytta fokus och begränsa rasisternas utrymme genom något så enkelt som att vända ryggen.
Nu fick Sverigedemokraterna som de ville. Rubriker om våldsamheter och om vanligt folk som annars inte söker sig till antirasistiska demonstrationer skrevs det knappt en rad om.
Idag besöker Jimmie Åkesson Trollhättan. Där vände de ryggen åt Sverigedemokraterna redan 1994. Om någon vecka besöker han Luleå. Där vände de ryggen redan 2008.
Jag hoppas för allt i världen att storstadsmedia rapporterar även därifrån. Låt inte ett fåtal förstöra folkfesten.
Där vi vänder rasismen ryggen och blickar fram emot ett samhälle som håller ihop och där vi lever tillsammans på lika villkor.
Låt oss slippa tröttsamma repriser. Låt Sverigedemokraterna vara ensamma om dem.
