På tisdagen föll slutligen domen mot de aktivister från Svenska motståndsrörelsen, SMR, som stått åtalade för den uppmärksammade misshandeln på öppen gata i Uppsala i augusti 2013. Theodor Nordenadler, 23 år, döms till tre månaders fängelse. 20-åringarna Oscar Bergström och Mattias Glad döms båda till villkorlig dom och samhällstjänst. Och Anders Henriksson som attackerades av gärningsmännen får ett skadestånd.
Till slut vann alltså rättvisan. Men det var en lång väg dit.
Fallet i Uppsala är talande exempel på det hot som nazister kan utgöra - och den inkompetens som polisen ibland visar när det gäller att hantera dem.
Det var den 10 augusti 2013 som ett tiotal aktivister från Svenska motståndsrörelsen dök upp i Uppsala för att dela ut flygblad. De hade inget demonstrationstillstånd, men tilläts att ändå stå mitt i lördagsrusningen i centrala Uppsala med sköldar och fanor eftersom de enligt polisen inte störde ordningen.
En av många förbipasserande som upprördes av nazisternas närvaro var Anders Henriksson. Han drogs in i en hetsig diskussion och på några sekunder trängdes han in mot en butiksentré där han misshandlades med sparkar och stötar av SMR-aktivisternas fanor.
Trots att polisen var på plats, de många vittnena och Svenska motståndsrörelsens egen video från händelsen valde polisen att lägga ner förundersökningen. Bevisen räckte inte för att kunna avgöra vem som gjort sig skyldig till misshandeln, menade de. Nazisterna hade alltså mitt på ljusa dan misshandlat en person framför ögonen på flera vittnen och polis och sedan gått i samlad trupp därifrån, utan att åka dit.
Efter att polisen meddelat att förundersökningen lades ner skrev en person på Anders Henrikssons Facebooksida ”Ha ha, vi kommer alltid undan”.
Så låter det i leden hos en organisation som upplever att de har övertaget mot rättsapparaten. Nazister som sätter villkoren. En demokrati som kröker rygg.
Nu kom de till slut inte undan. Efter att Upsala Nya Tidning, UNT, granskat bevismaterialet kunde de peka ut vilka som var skyldiga. Bevisen fanns där, för den som ville och kunde hitta dem. UNT:s granskning fick polisen att öppna fallet igen. Och nu har alltså dom fallit.
Vi kunde vara nöjda där och konstatera att rättsapparaten ändå fungerar, med hjälp av journalistiken. Men fallet lämnar en dålig eftersmak. Inte bara på grund av polisens dåliga hantering, utan också för att misshandeln är långt ifrån en engångsföreteelse.
De senaste åren har Svenska motståndsrörelsen varit inblandad i flera våldsdrabbningar i samband med att de spridit propaganda. Förra året i april utbröt våldsamheter i Stockholm. I juli utbröt handgemäng i Söderköping. Flera nazister har även dömts efter en våldsam aktion i samband med propagandaspridning i Umeå 2013. I början av mars misshandlades en man i 60-års åldern i samband med en flygbladsutdelning i Åkersberga. Efteråt hyllade Svenska motståndsrörelsen attacken på sin hemsida. Nu återstår för polisen att försöka hitta de skyldiga. Och de har en viktig läxa att lära från hur misshandeln mot Anders Henriksson hanterades.
Om fallet i Uppsala för något gott med sig så leder det till att polisen tar händelsen i Åkersberga på allvar och går till botten med alla ledtrådar.
Om inte så har vi att göra med en poliskår som inte bara gör misstag, utan helt enkelt ser mellan fingrarna när det gäller nazistiskt våld.
