Målet måste vara lika villkor

Både Sveriges Unga Muslimer och Muslimska familjedagarna har nu i två uttalanden uppmanat oss på Expo att ännu en gång redogöra för varför vi granskat och uppmärksammat den nu avhoppade socialdemokratiske partitoppen Omar Mustafas legitimerande av antisemitism.

I dessa uttalanden ber man oss förklara varför vi kritiserat just Omar Mustafa efter att han valts in i Socialdemokraternas partistyrelse. Jag har tidigare här på Expobloggen klarlagt att det har handlat om att Mustafa valts in i styrelsen för Sveriges största parti.

Till skillnad från Mustafa själv så menar både Muslimska familjedagarna och Sveriges Unga Muslimer att det inte finns några problem vad det gäller de inbjudna talarna.

I en debattartikel på Aftonbladet Debatt redogör jag tillsammans med Tidskriften Expos redaktör Anders Dalsbro för varför vi granskade Mustafa. I artikeln skriver vi bland annat:

"Vi vill betona att vi aldrig har hävdat att Mustafa skulle vara antisemit. Fokus har hela tiden varit Mustafas roll att bjuda in föreläsare som sprider rasism och intolerans.

Vi kan inte tolka utspelet från arrangörerna bakom ”Muslimska familjedagarna” som något annat än att de förnekar den antisemitism och homofobi som Expo och andra debattörer och organisationer påtalat. Det är oerhört tråkigt.

Vi har också noterat att i debatten så har även antimuslimska krafter sett sin chans att kollektivt skuldbelägga muslimer i Sverige. Det är självklart förkastligt. Samtidigt kan inte förekomsten av islamofobi innebära att kritisk granskning av politiskt aktiva muslimer i sig är fel. Det skulle i så fall göra det omöjligt för muslimer att jämlikt verka politiskt".

Det här sammanfattar vår hållning i frågan. Och det tål att upprepas. Under den debatt som har uppstått har nämligen tre saker förekommit som jag ser som oerhört allvarliga.

För det första har nu flera aktörer r förnekat eller förringat det judehat som Yvonne Ridley och Azzam Tamimi, båda talare vid de muslimska familjedagarna för ett par veckor sedan, spridit. Bland annat satt Mohammed Kharraki i P1 Morgon på måndagsmorgonen och beskrev de antisemitiska uttalandena som endast kritik av staten Israel. 

Kanske kan Daniel Vergaras artikel (http://expo.se/2013/yvonne-ridley-i-samrore-med-judehatare_5840.html) om Yvonne Ridley få Kharraki och de som till skillnad från Omar Mustafa inte ser problematiken med hennes antisemitism att få dem på andra tankar.

I artikeln framgår det att Ridley hyllar Mahathir bin Mohamad, tidigare premiärminister i Malaysia, ökänd för sitt judehat. Hon uppskattar antisemiten som fördömts av världssamfundet så pass mycket att hon besökte honom tillsammans med en annan judehatare, nämligen den amerikanske högerextremisten Michael Collins Piper från den rasideologiska och antijudiska tidningen American Free Press.

Men det är inte bara det lättvindiga bortviftandet av vår granskning som är oroväckande.

En hatlära kommer sällan ensam och i debatten om Omar Mustafa har föga förvånande antisemitismens bästa vän, islamofobin, visat sig. I debatten har klassiska antimuslimska tankefigurer tagit plats. I samma veva som Expressen skrev om att Mustafa gillade två intoleranta muslimska ledare som hyser homofoba och antijudiska åsikter på Facebook publicerades hans taxerade inkomst, uppgifter som dessutom visade sig vara felaktiga. I sammanhanget framställdes det som att Mustafa fått pengar från okänd ort. Texten bjöd in läsaren till att själva dra slutsatsen att det handlade om muslimsk konspirativ verksamhet - ett tema som känns allt för väl igen från den antimuslimska miljön.

Att flirtandet med den här typen av konspirationstänkande letar sig in i en tidning som Expressen är allvarligt. Jag hade inte varit förvånad om det hade varit i en dansk dags eller kvällstidning med tanke på hur detta grannland marinerats i antimuslimsk propaganda det senaste decenniet. Att Expressens skånska variant, Kvällsposten, vars Peter J Olsson på sin redaktionsblogg skrev en text bestående av grumliga stereotyper där Mustafa kallades för ”Herr Omar” gör inte saken bättre. Formuleringen ändrades efter kritik men även här visade det sig att intoleranta och rasistiska stereotyper inte endast är något för sverigedemokrater och nazister. Något som antirasister påtalat länge och som dess värre än en gång visat sig stämma. 

I den tid vi lever i där antimuslimska idéer är representerade i Sveriges riksdag och uppenbara antimuslimska konspirationsteorier sipprar fram i det offentliga samtalet är det som antirasist oerhört viktigt att man behandlar alla som jämlikar. 

Antirasism handlar i grund och botten om att sträva efter ett samhälle där vi kan leva tillsammans på samma villkor. Omar Mustafa själv tog tidigt i förra veckan avstånd från de inbjudna talare som bland annat Expo kritiserade honom för. Det var bra. Det gjorde han nämligen inte efter en liknande debatt för två år sedan. Men från företrädare från bland annat socialdemokratiska Tro & Solidaritet har försvaret varit att den granskning som Expo bedrivit är att sparka på den som ligger ner.

Är den antirasistiska strävan lika villkor då gäller det också att alla granskas och ifrågasätts utifrån samma villkor. Att reducera människor, i det här fallet en politiker, till endast dennes religion eller etniska tillhörighet förhindrar en sådan utveckling.


UPPDATERAD 130416:
Kvällspostens Peter J Olsson har vid upprepade tillfällen på Twitter bett mig att klargöra varför hans korta utspel bestod av grumliga stereotyper. Att beskriva den avhoppade S-politikern som "Herr Omar" luktar stereotyp lång väg. Att skribenten dessutom hävdar att Socialdemokraterna valde inte Omar Mustafa för att behålla väljare i "den gruppen". I diskussionen på Twitter försvarar sig Olsson med att även socialdemokrater resonerar så. Det kanske är sant men det är lika illa.

Här kan läsa Olssons text: http://bloggar.expressen.se/peterj/2013/04/problemet-herr-omar/

Rubriken är ändrad men i html-texten är den kvar.