Breiviks terror var politisk

Idag är det två år sedan Anders Behring Breivik mördade 77 människor. Bomben i Oslo city och massakern på Utöya var ett välplanerat terrordåd med det yttersta syftet att tända gnistan för en nationalistisk revolution som skulle rensa landet, och västvärlden, fritt från islam, mångkultur och demokrati.

Offren var noga utvalda. Unga politiskt intresserade socialdemokrater som samlats för att skaffa vänner, bli kära, diskutera och drömma om en bättre värld sågs i Breiviks ögon som förrädare. Legitima offer. Fiender till den nation han trodde var på väg som sin undergång.

Breivik var en självutnämnd helig riddare i kriget mot islam. En terrorist uppfylld av en ideologi som till slut lämnade honom med ett enda alternativ. Att ta till vapen innan det var för sent.

Det finns många sätt att minnas vad som hände i Oslo och på Utöya den 22 juli 2011. Offren, de överlevandes fasansfulla vittnesmål, den massiva uppslutningen och gemenskapen på Oslos gator dagarna efter dåden, blommorna, tårarna, sorgen, chocken.

Men vi får aldrig glömma detta. Terrordådet var politiskt. Det var den yttersta konsekvensen av en utbredd högerextrem och nationalistisk ideologi som blivit en etablerad del av den europeiska och amerikanska politiska kartan.

Det finns de som vill omforma vårt minne av det som hände. Antimuslimska propagandister och högerpopulistiska partier menar att Breivik var en ensam dåre som helt missuppfattat vad kampen mot den så kallade islamiseringen innebär. När han i själva verket tagit varningsropen om det stundande Eurabia på yttersta allvar. Och följt de uppmaningar som sprids i den antimuslimska bloggsfären.

Det är fortfarande svårt att ta till sig det som hände den där sommardagen för två år sedan. Men om inte Breiviks dåd sätts i ett politiskt sammanhang blir det omöjligt att förstå. Och det blir svårt lära sig något av det som hände.

Tyvärr tycks lite ha förändrats. Den antimuslimska agendan är fortfarande politiskt gångbar i de flesta västeuropeiska länder. I mitten av juli konstaterade den holländske politikern Geert Wilders, den antimuslimska rörelsens galjonsfigur, att islam är ett större problem än den ekonomiska krisen. Han och hans frihetsparti är nu landets största i opinionsmätningarna. Hans fiender är desamma som Breiviks. Islam och dess medlöpare inom vänstern.

Samtidigt fortsätter terrorn. I England utreder polisen just nu en serie försök till omfattande bombattentat mot moskéer i Walsall, Wolverhampton och Tipton. En av de två personer som har gripits misstänks också för mordet på 82-årige Mohammed Saleem, som stacks ihjäl med en kniv i ryggen på väg hem från sin moské i Birmingham i våras. Polisen betraktar i dagsläget både mordet och attentaten som terrordåd.

Det är en sorglig insikt så här två år efter Breiviks massmord att hans dåd inte på något sätt har satt stopp på vågen av förtryck mot muslimer som drar över Europa. Stigmatiseringen, terrorn och hatretoriken fortsätter.

Därför måste vi minnas Breiviks dåd för vad det var, en attack mot socialdemokratin, mot islam och i förlängningen mot oss alla som tror på det öppna samhället.

Inte minst var det en attack som kan skrivas in ett större sammanhang.
Minns offren för dem de var och deras vilja till en bättre värld.
Minns Breivik som en man som klev i land på Utöya bärande på ett brinnande hat, vapen och en idé som han delar med så många fler.