Sverigedemokraterna är tillbaka i den position där de trivs bäst. Kaosskaparna. Den ständiga oppositionen. Under onsdagens riksdagsdebatt krävde Jimmie Åkesson ett missförtroendevotum mot finansministern Magdalena Andersson. Partiet har dessutom deklarerat att det tänker rösta på Moderaternas budget. SD är alltså beredda att rösta på en annan politik än sin egen för att försöka få till en parlamentarisk kris där regeringen tvingas avgå. Partiets hot från december förra året - det som till slut ledde till den Decemberöverenskommelse som nu slopats - ligger alltså kvar. Den som inte dansar efter partiets pipa kommer SD försöka tvinga bort med kaos och hot som vapen.
Förhoppningsvis är det en påminnelse till de övriga partierna om Sverigedemokraternas karaktär. Det finns de som ser värdet av att försöka styra landet utan inblandning från Sverigedemokraterna. De fick under dagen minst sagt det lättare att få sina tvivlare att förstå att Jimmie Åkesson inte är en seriös aktör i de utmaningar Sverige står inför.
Och så finns de som drömmer om att kunna få regera med stöd av Sverigedemokraterna. Några tänker sig att det skulle kunna gå att civilisera partiet, att genom ett närmande liksom få dem att skärpa till sig. Andra hoppas till och med kunna desarmera partiet, inte bara genom ett eventuellt direkt eller indirekt samarbete i framtiden, utan också genom att ta rollen som ett SD light. Det tydligaste exemplet är förstås Kristdemokraterna som i och med att partiet tog initiativ till att slopa Decemberöverenskommelsen trodde sig kunna ta över rollen som den tydligaste oppositionen i riksdagen. Idag fortsatte Ebba Busch Thor på den inslagna linjen när hon i en intervju i Dagens Nyheter (http://www.dn.se/nyheter/politik/kd-ledare-oppnar-for-gemensam-alliansbudget-nasta-ar/)sa att hon inte kan utesluta en gemensam Alliansbudget redan nästa år, vilket skulle bana väg för ett regeringsskifte med stöd av SD.
Utspelet fick mothugg från Allianskollegorna men poängen var gjord.
Det finns bara ett problem. Dagens debatt borde en gång för alla ha visat att det inte går att vinna en kapplöpning med Sverigedemokraterna om rollen som oppositionen. Sverigedemokraterna har det i sitt dna, i sin själva ideologi. De säger sig vara uttolkare av folkets vilja, och i deras värld går den alltid tvärtemot vad etablerade partier som vilar på idéer om öppenhet och pluralism säger och gör.
För de andra partierna finns två alternativ. Antingen fortsätta stöta och blöta viktiga frågor för landets framtid eller spela med i SD:s spel.
Vi vet vad Åkesson vill. Han vill ha kaoset. Landets utmaningar struntar han i. De är bara spelpjäser i ett cyniskt spel för att vinna den revansch som den svenska nationalismen ruvat på i decennier.
