Sverigedemokraterna har under den senaste tiden kritiserats för att det saknar en politik för att minska utanförskapet. I måndags svarade Jimmie Åkesson på kritiken i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Åkesson hävdade bland annat att vi kommer att få se en tillströmning av analfabeter från Somalia. Aftonbladets Martin Aagård kritiserade igår med rätta Dagens Nyheters debattredaktion för att de låter Jimmie Åkesson publicera den typen av generaliseringar –med tanke på att det inte finns några konkreta uppgifter som tyder på att det Åkesson säger är sant.
Men det intressanta i det här sammanhanget är inte att SD som vanligt marknadsför sin politik med svartmålningar av människor från andra delar av världen. Jimmie Åkessons svar visade dessutom att hans kritiker har rätt. Sverigedemokraternas politik för att förbättra integrationspolitiken är substanslös. I själva verket är man motståndare till de flesta insatser som görs idag.
För partiets politiska motståndare blir det förmodligen en återkommande angreppsvinkel på partiet. Frågan är om det är rätt strategi? För egentligen görs attacken från fel håll.
Sverigedemokraterna har ingen integrationspolitik. För de tror inte på integration. Partiets politik handlar om assimilering. Att lösa samhällets problem genom att förvandla alla till ”svenskar”. Eller som man själv säger; ”skapa” en svensk identitet. Det är inte partiets integrationspolitik, eller brist på integrationspolitik som är problemet. Problemet är deras assimileringspolitik. Vad de faktiskt vill med vårt samhälle. Det är det som borde ifrågasättas.
Hur ska Sverigedemokraterna lyckas skapa den svenska identiteten?
Vad gör man med dem som inte håller med om de svenska värderingar som partiet menar definierar svenskheten?
Och om Sverigedemokraternas svar är att vi får leva med att alla inte blir ”svenskar”, vad är då poängen med Sverigedemokraternas politik?
Som Alex Bengtsson skrev på Expo Idag-bloggen igår så har Sverigedemokraterna slutat prata om assimilering. De säger istället integration. Det är ett bekvämt sätt att slippa prata om det som är jobbigt med partiets egna idéer. Ett sätt att flytta sig närmare mitten.
Genom att prata om Sverigedemokraternas bristande integrationspolitik så hjälper man partiet att göra den förflyttning. Det är en fälla som själv riskerar att ramla i. Tanken är förstås att avslöja bristerna i Sverigedemokraterna politik. Men i själva verket kastar det en skugga över det verkliga Sverigedemokraterna.
