Falska anklagelser från S-politiker

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg angrep nyligen en rad svenska muslimska organisationer med svepande och ounderbyggda anklagelser. Den gemensamma nämnaren är att de är muslimska. Bland annat stämplades studieförbundet Ibn Rushd som “en extrem islamistisk organisation” som hotar demokratin och därför inte borde få "verka ostört". Hägg skriver dessa grova anklagelser helt utan att belägga dem. I texten görs också en koppling mellan organisationens föregivna extrema islamism och nazism. För drygt två år sedan riktades liknande anklagelser mot Ibn Rushd men då var det, föga förvånande, Sverigedemokraterna som stod som avsändare.

Ibn Rushd är en muslimsk motsvarighet till det religiöst obundna studieförbundet Sensus. Även projektet Fredsagenterna pekas ut i Häggs text. Projektet startades upp och har drivits av Sensus och Ibn Rushd tillsammans. Syftet har varit att motverka fördomar mot musilmer, men även att motverka intolerans bland muslimer, vad de kallar "västfobi". Antirasismen ska vara konskevent- vilket betyder att rasistiska yttringar och intolerans ska fördömas. Men det betyder också att vi inte äger rätten att hålla grupper kollektivt ansvariga genom att samla enskildas förehavanden på ett gemensamt skuldkonto. "Det är endast EXPO som har reagerat mot dessa organisationer" skriver Hägg men när vi nämnt Ibn Rushd har vi gjort det på samma sätt som när vi belyst inbjudningar som exempelvis studieförbundet ABF stått bakom. Ibn Rushd har varit med och bjudit in Yvonne Ridley vilket vi uppmärksammat. För en seriös motståndare till rasism är det självklart att vara kritisk till en sådan inbjudan.

För Hägg verkar det inte spela någon roll vilka ställningstaganden muslimer gör. Några veckor tidigare kritiserade hon nämligen den miljöpartistiska riksdagsledamoten Mehmet Kaplan för att denne varit med och bjudit in den antisemitiska profilen Yvonne Ridley till riksdagen. Men Hägg fann det inte värt att nämna att Kaplan, i samband med att  Ridleys antisemitism och samröre med extremister uppmärksammades,  lät meddela:

"min bakgrundskontroll när det gäller Yvonne Ridley har brustit vilket jag beklagar"

Jag frågade Carina Hägg på Twitter om inte Kaplans avståndstagande var intressant i sammanhanget och om det inte vore hederligt att nämna det. Hon svarade inte på själva frågan. Det är här Carina Häggs agenda blir tydlig. Hon är intresserad av vad Kaplan "är", inte hur han tar ställning.

I en statusuppdatering på Facebook, där Mehmet Kaplan pekas ut som anhängare av Muslimska brödraskapet, står det: "Bort med dessa och flera andra muslimska broderskapets anhängare i olika svenska partier". Carina Hägg svarar och tackar för stödet.

Dessutom liknar sättet Hägg använder sig av begreppet “islamistisk” i sina debattinlägg med hur begreppet “sionistisk” används inom den antisemitiska miljön. Bägge begreppen är töjbara och gör det möjligt att misstänkliggöra muslimer och judar generellt inom ramen för en “kritik” mot “sionismen” eller ”islamismen”.

Carina Hägg har partikamrater inom socialdemokraterna som bjudit in antisemitiska talare vilket inte innebär att socialdemokratin generellt skulle vara antisemitisk. Men när det gäller islam och muslimer tycks en annan logik gälla. För att underbygga tesen om att en person med koppling till någon form av organiserad islam står i motsats till den svenska demokratin blandar Hägg rena påhitt med problematiska inbjudningar och ställningstaganden från muslimer verksamma i muslimska organisationer. Det är ett falskt och farligt budskap. Därför är det viktigt att Häggs agerande möts av en tydlig reaktion inom socialdemokraterna, om inte riskerar islamofobin att normaliseras i partiet.